Nu har jag gått upp tidigt, ätit gröt, gjort några ärenden på förmiddagen, druckit skogsbärsshake och sedan tränat. En rejäl brunch hade suttit fint, minst sagt. Men det kommer inte att hända. Istället ska jag vänta i två och en halv timme (under vilka jag borde promenera för att komma upp i pensumet 8000 steg) tills det är dags att värma en soppa. Kyckling blir det idag.
Tjohej. Eller snarare, inte.
Detta är faktiskt asjobbigt. Inte precis hela tiden, men i perioder. Håller jag mig bara sysselsatt känns livet nästan som vanligt. Men det hade onekligen varit lättare att bo ensam de här dagarna. På köksbänken precis framför vattenkokaren står en skål med körsbärstomater, lysande röda och perfekt mogna. Till middag har Q valt lasagne. Suck och sukt.
Det jag mest kommer att sakna är smakerna, tror jag. Måltidsersättningarna går att äta, det är inte det, (morgongröten är rätt äcklig) men jag är redan trött på den konstgjorda smaken. Jodå det smakar choklad eller potatis eller tomat, det gör det faktiskt. Men alldeles bakom den första sensationen finns en bismak. Pulvrig, kritig, konstgjord. Blä.
Nej, det är som min rådgiverska sa, detta gör man en gång i livet och sedan inte mer. Så ville hon att jag skulle se på det och det håller jag med om. Nu eller aldrig. Once in a lifetime. Gamla vanor ska brytas, nya ska införas.
Det senare kommer att bli en knagglig väg, inser jag nu. Visst var jag medveten om att jag gillar mat, för mycket mat och fel sorts mat, men exakt hur fokuserad på ätande jag varit står riktigt klart för mig först nu. Händer det inget annat kul i livet kan man alltid tänka ut något gott att äta, typ. Belöning, att unna mig, guldkanter och så vidare har väldigt ofta bestått av något ätbart.
Två timmar och tjugo minuter.
5 kommentarer:
Vad duktig du är, själv sitter jag och mular massa bitar ur en Aladdin-ask och sörplar vin till, måste vara bland det onyttigaste man kan trycka i sig! Till råga på allt har jag inte varit ute ens en minut idag och rört på mig.
Vad är det för diet du kör? Har du testat iTrim?
Det är Itrim! Tack för snälla ord, jag slickar i mig (i brist på kalorier, haha!).
Antagligen är det som värst nu. Hoppas det!
Japp, du är verkligen duktig!
Och hördu, det är inte för att du har fel inställning till mat som det känns som det gör just nu. Det är för att du just nu inte äter! För det är ju så, om man är en sådan som tycker om mat och uppskattar olika slags mat, och vällagad mat, att det är en viktig del i livet. Det är det för mig också, som var lätt rund som barn och fram till tjugofyra, då jag blev lätt anorektisk och sedan dess varit smal.
Men god mat och vällagad mat och intressant mat är definitivt en viktig del i livet. Och undra på det, med vad annat ska man stimulera smaksinnet? (Alla mina sinnen behöver stimulans)
Det där blev något så väldigt tydligt för mig under tentapluggperioder. När jag avslutat kvällsmaten var det alltid med känslan av att det här var det sista roliga idag - nu återstår bara de där förbannade böckerna.
Klokt sagt av handledarn.
Du är FANTASTISKT DUKTIG. Jag är så jävla grymt imponerad, Helga. Ja, du gör detta en gång och sedan är det gjort. Hang in there. Hoppas på den där ketos-fasen snart, som sägs vara så energigivande och härlig.
KRAM
Hej!
Det gånger jag provat på olika sorters shaker och soppor har jag tyckt att den där råa pulvriga känslan försvunnint något om jag blandat till maten någon eller några timmar innan jag ska äta den. Skaka till en shake efter frukost och låt den stå i kylskåpet till lunch och "gotta" till sig.
Hejaheja!
/Linda
Skicka en kommentar