onsdag 19 januari 2011

Sjätte dagen - sömnlös och drivkrafter

En mindre trevlig konsekvens av den här kuren är att jag har ännu svårare än vanligt att somna på kvällarna. Jag är väl inte speedad direkt, men något konstigt är det. Inatt var klockan säkert två innan jag somnade. Jag försökte vid halvtolvtiden men gick upp och satte mig och skrev de där breven till mig själv.

En sak som jag kom på är att om jag lyckas med detta så kommer tiden som överviktig att vara en parentes i mitt liv. (En ganska lång sådan, visserligen, åren mellan 25 och 40. Men jag hoppas leva mer än femton år till!) Det känns befriande. För när jag funderar på vilka mina drivkrafter är så inser jag något. Detta är inte jag. Det är nog det som driver mig mest. Jag vill bli mig själv igen. Den jag var. Visst är hälsan viktig, det är det skäl jag helst anger om någon skulle fråga. Utseendet är viktigare än jag egentligen vill acceptera. Jag har ju länge predikat att det är förspilld kvinnokraft att hata den egna kroppen och så vidare.

Jag tror inte att det är självförakt som har fått mig att hamna här. Att jag inte är värd att tas hand om och må bra. Visst är det ett destruktivt beteende att äta för mycket och fel. Men jag tror att det mer handlar om slöhet, minsta motståndets lag. Att ha en man som har ungefär samma läggning har inte precis hjälpt till.

Men detta ska jag fundera mer på.

Intressant är det i alla fall!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Vad duktig du är! Snart har du fixat en hel vecka på måltidsersättningar.
Och vad fint du gjort på bloggen! Jag har en fråga: Hur många mål mat äter du per dag med i trim? Tre har jag fått för mig, men tycker det låter lite lite.
/Linda

Helga sa...

Fyra mål mat à 150 kcal, alltså 600 kcal per dag. Märkligt att jag inte är mer påverkad således! Men det där med att hungerkänslorna försvinner efter några dagar tycks inte gälla mig. Jag är fortfarande vrålhungrig ibland, och det är faktiskt ganska jobbigt. Däremot är jag som sagt förvånad över hur lätt det är att stå emot suget. O och barnen åt våfflor till middag, du kan ju tänka dig hur det luktade. Men jag satt uppe vid datorn och sniffade lite och tänkte ungefär att jaha, detta var ju tråkigt. Värre var det inte.