Första gruppmötet, dock ingen vägning. Det blir först nästa vecka.
Det här med gruppmöten är jag inte så förtjust i. Visst, det kan bli bra. Men redan efter några minuter retade jag mig på tjejgängen (i alla åldrar) som satt och småsnackade med varann medan ledaren pratade.
Men övningarna verkar vettiga. Det är bra att försöka analysera var ens akilleshäl finns. För mig är det inte träningen, möjligen vardagsmotionen. Det är inte regelbundenheten i måltiderna, jag äter alltid frukost och oftast mellanmål. Det är portionsstorlekarna och avsaknaden av grönsaker. Det är inte stressen så mycket som sömnbristen. Och så vidare.
Läxan är att skriva brevet till mig själv om 12 veckor, om ett år, om två år. Verkar fånigt men är kanske inte så dumt. Det är att formulera en målbild.
För första gången någonsin tror jag faktiskt att det här skulle kunna gå.
2 kommentarer:
Helga,
Det kommer att gå. Herregud människa, du har tröskat igenom tusen IVF:er och två adoptioner. Vad är lite viktminskning mot det?!Här är ju besluten upp till dig. Det är ingen magisk IVF-doktor som bestämmer behandlingar och det är ingen bebisgud som är snål med tilldelningen. Ja, det handlar om att lägga om sina vanor. Men, vet du, det är egentligen inte så himla farligt.Godis, chips och allt sådant smakar faktiskt inte alls lika bra när man äter det mer sällan. Och portionsstorlekar går faktiskt fint att minska. Du kommer att fixa detta.
Tack söta Maja! Känns skönt att någon annan tror på mig!
Skicka en kommentar