torsdag 27 november 2014

Grinigt om grupp

Igår var jag på dietgruppen för vad som visade sig vara sista gången. När jag satt och tittade på datumen konstaterade jag att jag vid nästa gång, som är den sista, kommer att vara i Göteborg där min styvfar begravs följande dag. Så kan det gå.

Av totalt åtta träffar har jag alltså lyckats bevista tre. En träff hade redan varit när jag fick nys om gruppen, sedan vabbade jag. Därefter var jag med två gånger, sedan var det höstlov och för två veckor sedan var jag magsjuk.

Visst kan man argumentera att jag med denna erbarmliga närvarostatistik inte gett gruppen en chans. Fast jag måste säga att jag inte tyckte mig passa in särskilt bra bland deltagarna. Flera av dem uppvisade en offermentalitet som jag hade svårt att förlika mig med.

Jag har i alla fall lovat dietisten att boka in ett individuellt möte med henne, så bestämmer vi där hur vi går vidare.

Uppgifterna vi fick vid gruppträffarna har varit ganska bra. Logga matintaget, identifera fallgropar, utarbeta strategier för att hantera dem. Inför en ny god vana. Inga nyheter, verkligen inte. Det bästa med gruppen är nog att det gav mig tillfälle att reflektera.

Fast det gör jag ju å andra sidan rätt bra på egen hand också.

Nä, jag vet verkligen inte alls hur jag ska gå vidare. Lite besviken är jag allt på dietisten, jag hade velat ha mer handfasta råd riktade till och anpassade efter just mig. Inte det där vanliga blajet.

Igår konstaterade vi att man måste ta till 40 minuters rask promenad för att förbränna en lussekatt, och alla beskärmade sig. Det är ju sant. Men det är också sant att basalmetabolismen står för det mesta av förbränningen. Jag skulle tippa att man förbränner en lussekatt efter ett par timmar på soffan också. Men det sa jag förstås inte.

Annars har jag tänkt mycket på krönikan jag länkade till igår, och en annan krönika skriven av samme debattör. Att om man vill leva sunt och äta bra och träna mycket, måste man vara beredd på att avvika från normen. Tänkvärt och lite otäckt.

Nä, nu ska jag snart åka hem och hämta ungar och laga något nyttigt. Numera när jag är ensam med barnen försöker jag göra vegetarisk mat. Ikväll blir det kanske bakad blomkål, om jag minns rätt när jag tror att vi har blomkål hemma.

måndag 24 november 2014

Kost och kostråd

Jag gick in här med avsikten att skriva ett dystert inlägg om att det inte går så bra nu eftersom sjukdom och allmän novembertrötthet gjort att jag slarvat, nä förresten, det kan inte ens kallas slarvat, tvingats avstå är mer korrekt, från både träning och vardagsmotion i nästan två veckor.

Å andra sidan läser jag om mina föresatser och konstaterar att dem har jag följt. Kanske är det inte så illa ändå.

Igår läste jag denna ganska tänkvärda (om än illa skrivna, usch vilken petimeter jag är) artikel om kostråd. En uppfriskande tanke faktiskt. Om man följer nästan vilket kostråd som helst, inklusive Livsmedelsverkets utskällda, går man ner i i vikt eftersom man då slutar äta den skräpmat som alltför många av oss äter alltför mycket av.

Undrar hur illa jag själv ligger till? Jag avstår inte helt från vare sig godis, läsk eller chips, men jag begränsar åtminstone intaget. Jag äter förmodligen inte tillräckligt med grönsaker, men undrar hur långt ifrån rekommendationerna jag ligger?

Skulle kanske föra matdagbok igen.

tisdag 4 november 2014

Minimala korrektioner

Huga huga, nu har jag ägnat mig åt skörlevnad ett tag. I fredags råkade vi hamna hemma hos grannarna som serverade en massa gott vin (mycket trevligt för övrigt, vinprovning ska bedrivas i större grupper eftersom man då kan smaka sig igenom fyra viner utan att bli helt kanon) och på lördagen åkte jag med min syster på herrgårdsweekend för att fira hennes födelsedag. Middagen var erbarmligt dålig, så dålig att det nästan var roligt, men vinerna var - återigen - mycket goda.

I mitt gamla liv hade detta inte varit något konstigt alls, att dricka mig lullig både fredag och lördag. Men numera gör jag det alltså inte. Och jag tänker kompensera drickandet (och det påföljande ätandet) med att vara vit resten av månaden.

Jag har också funderat lite över några vanor jag har lagt mig till med på sista tiden. Äta sushi efter tisdagslunchpasset till exempel. Dricka kaffe latte efter sushin. Det kan jag väl unna mig någon gång ibland, men inte varje vecka. Nä, nu får det nog bli matlåda några tisdagar. Och kaffelatte ska jag i fortsättningen begränsa till helgen, om ens då.

Efter sushin drack jag alltså vanligt kaffe med en liten skvätt mjölk, och avstod från att ta av de fina lussekatterna som restaurangen bjöd på. Jag hade spanat in dem redan medan jag väntade på sushin, men hindrade impulsen att ta en redan då, om de skulle ta slut senare. Bestäm sedan, vid kaffet, tänkte jag. Och vid kaffet var det mycket lättare att bestämma mig för att inte.

I bilen tillbaks till jobbet tänkte jag på den där lussekatten. Hur impulsen att äta kan vara stark, nästan oemotståndlig. Men att jag efteråt har svårt att minnas hur stark.

Alltså:

Avstå från alkohol resten av månaden
Avstå från sushilunch (salladslunch går däremot bra)
Avstå från kaffelatte på vardagar

Tidelipom och piddelidej.

fredag 17 oktober 2014

Bilder och målbilder

Igår fick jag två komplimanger för klänningen jag bar. Det var trevligt, fast jag är själv lite tveksam till den. Jag har faktiskt något smalare midja än det ser ut under dragskon (hmm, man kanske skulle sprätta bort dragskon och flytta skärpet uppåt några centimeter?).
 
Som jämförelse en dassbild tagen sommaren 2011, när jag var som smalast. Det skiljer ungefär 12 kg på bilderna, nej ännu mer faktiskt. Det är nog närmare 15 kg skillnad.
 
Lite svårt att tro, faktiskt. Men som bekant tränar jag nu på ett sätt jag inte gjorde då. Och jag vet precis vilka byxor jag har på mig på den nedre bilden, de var lite för stora då men går nätt och jämnt att knäppa nu.
 
Varför denna kavalkad? Ja, det kan man fråga sig. Tillbaka till vikten 2011 vill jag faktiskt inte, det är helt uteslutet.
 
En annan sak att betänka är några citat från denna bloggs början:
 
"Jag har inga problem med att vara storvuxna, bastanta Helga, storlek 44. Men jag vill vara något smidigare och fastare i konturerna."
"Inga orealistiska mål. BMI 27 sisådär. Fortfarande storlek 44, men en smidigare sådan. Lite mindre överarmar, lite mindre hull på mage och haka. Lite fastare i konturerna."
"Jag vill egentligen inte gå ner i storlek, har inga sådana nojor utan är helt nöjd med att vara en 44:a. Men det vore skönt att verkligen kunna stanna där. Idag måste jag ibland beroende på plaggets snitt gå upp till 46. Inga nojor, som sagt, men 46 ingår inte alltid i basutbudet. Många affärer stannar vid 44. Det vore också skönt att slippa handla på tjockisavdelningarna. Kläderna där passar sällan särskilt bra eftersom jag förutom att vara tjock också är lång. Jag behöver extra centimetrar över rumpa, rygg och byst, inte över midjan. Jag behöver långa ben och långa ärmar. Sånt finns inte där."
 
Citaten är hämtade från 2009 och 2010 och får väl betraktas som ganska samstämmiga målformuleringar. Detta mål har jag uppfyllt med råge.
 

torsdag 16 oktober 2014

Dietgruppen

Jag måste ju berätta om dietgruppen också. Igår var jag där för andra gången, och nu dröjer det hela fyra veckor till nästa gång eftersom jag missar onsdagen under höstlovet.

(Eller missar och missar, implicerar inte det a feeling of regret som jag inte alls känner?)

De andra damerna i gruppen har till största delen infriat mina farhågor. Vi sitter i nästan en timme och berättar för varann om våra vedermödor. Jag vill inte gå in på detaljer, för vi har lovat varann tystnadsplikt, men en del historier ur livet och framför allt de attityder som uppvisas får mig att häpna. Att det inte är någon annan än man själv som ansvarar för ätande och träning, det är tydligen svårt att inse.

(Det är det ju, det tycker jag också, tidvis. Men jag inser åtminstone det orimliga i resonemanget.)

Det som gör att jag inte skrikande rusar därifrån är att samtalen ändå väcker vissa tankar.

Igår redovisade vi en hemläxa som bestod i att registrera allt matintag samt all motion under fyra dagar. Motionen lämnar jag därhän, den funkar ju. Jag är nöjd med nivån på motionerandet. Visst, det är inte alla dagar jag klarar mitt mål på 10 000 steg. Men de dagarna når jag 8000 eller 9000. Det är fan ta mig good enough just nu som livet ser ut.

Maten då. Det var tröttsamt att komma ihåg och skriva upp det jag åt trots att jag använde mobilkameran till hjälp. Men givetvis hade det en reglerande funktion, ganska stark sådan. Jag äter mindre om jag måste skriva upp det jag ätit. (Så hade jag också gått ner ett drygt halvkilo sedan förra gången, om nu bara de här fyra dagarna påverkade.) Ändå har jag ingen vidare lust att fortsätta registrerandet.

Till nästa gång ska vi fundera över bra och dåliga vanor. Jag tänkte fokusera helt på ätandet. Jag kan berömma mig av att ha en hel del bra vanor. Jag äter frukost, jag äter tre mål mat om dagen, jag äter ganska regelbundet, jag äter någorlunda bra med grönsaker (fast här finns alltid förbättringspotential!), jag äter lagad mat med få helfabrikat. Mellanmålen är det ju skralt med och efter en stunds diskuterande kom jag ihåg mina klockan-tre-mandlar som jag körde med under hösten 2012. Jag hade en påse i skrivbordslådan och tog fem stycken, aldrig fler, klockan tre på eftermiddagen, aldrig annars. Det var ett mellanmål som faktiskt fungerade. Mixtra med keso och kvarg och kokt ägg, det orkar jag inte.

Efter nästa missade gång är det ett par, tre gånger kvar. Det kan jag väl uthärda.

torsdag 9 oktober 2014

Ny träningsform igen: Prformance Hi-Intensity

Förra veckan gjorde jag ett avsteg från principerna, eller om man så vill, införde en ny princip. Jag var ledig på torsdagen, vi skulle åka till Disneyland Paris på förmiddagen. Ursprungligen hade jag tänkt börja morgonen med ett crosstrainingpass med favoritledaren. Min tanke var att jag sedan med glatt humör och stor energi skulle ta mig an packnings- och resebestyr.

Men jag var så trött, så in i märgen trött. Jag orkade helt enkelt inte stiga upp en timme tidigare och jaga iväg på träning. Tidigare har jag försökt intala mig just do it, du vet att du mår bra efteråt, jag ångrar mig aldrig. Nu gjorde jag precis tvärtom. Och ångrade mig inte.

(Imorse var det dock tillbaka till just do it, torsdag och morgonträning. Inte heller då ångrade jag mig. Jo, kanske lite precis innan. Men definitivt inte efteråt.)

Men det var om den nya träningsformen jag skulle berätta. Häromdagen provade jag styrkevarianten av det pass jag testade förra veckan. Detta passade mig klart bättre.

Vi var bara fyra deltagare, och jag var absolut sämst, äldst, tjockast och minst vältränad. Tant Helga tränar med fitnessdårarna. Men vem bryr sig? Särskilt när en av dårarna visar sig vara förtjusande snäll och hjälpsam. Vi skulle ta fram lådor att göra box jump på, och han såg min tveksamma min. Hopp är lindrigt sagt inte min starka sida. Jag klarar upphopp på stepbräda i högsta läget, fast jag är skräckslagen hela tiden. Men han peppade mig att ta den lägsta lådan, som alltså nådde mig strax nedom knäna.

"Jag lovar, det sitter i huvudet, det är en rädsla. Jag håller i dig första gången, du kommer att klara det." Det gjorde han, och det gjorde jag. Faktiskt. Men eftersom det var inte mindre än 26 upphopp som skulle genomföras så övergick jag sedan till stepbräda.

Passet var upplagt sålunda:

200 hopp med hopprep (inte min favoritövning heller, jag övergick till höga knän efter en stund)
26 armhävningar (som man INTE fick göra på knäna, utan på fötterna, men man fick lägga två viktklossar under sig så att man landade på dem istället för att gå hela vägen ner till golvet. Intressant och nyttig variant.)
200 hopp
26 box jumps
200 hopp
26 situps (faktiskt det jag klarar bäst)
200 hopp
26 pull-ups (kan jag ju absolut inte genomföra. Men när jag fick stöd av ett gummiband gick det någorlunda)

Vi avslutade med statiska magövningar och lite knäböj.

På det hela taget ett riktigt bra och roligt pass, helt okej ersättning för Transformer som varit en tidigare tisdagsfavorit. Den lilla gruppen och den älsklige medtränaren (han visade sig vara ledare själv. Samt thaiboxare.) gav klara pluspoäng.

Och ännu bättre: nästa vecka är det helt andra övningar. Det gillar jag.

tisdag 30 september 2014

Ny träningsform: Prformance Mobility

Istället för tisdagstransformer som blivit torsdagstransformer och därmed mycket svårare att passa in i mitt schema, provade jag idag ett nytt pass. Prformance (nej det är inte felstavat) finns med tre inriktningar: Mobility, Strength och Hi-Intensity. Idag var det alltså rörlighet som tränades.

Och mja. Det var väl ett rätt okej pass, om det är rörlighet och långsamma rörelser med koncentation som man är ute efter. Just idag var jag nog det, men annars brukar jag vilja träna tyngre och hårdare.

Ännu en gång tänkte jag surt på hur svårt det uppenbarligen är att utforma och leda pass. Detta var en ung ledare, passet är (tror jag) förkoreograferat. Ändå hade det en del brister. Vi gjorde höftlyft med fötterna stödda mot vikter som bara gled iväg, och en sorts knäböj mot staplade vikter som... just det, bara gled iväg.

Nästa vecka ska jag kanske prova Hi-Intensity.