fredag 20 februari 2015

Träningsregler

Tack för era kommentarer! Tänk att det kan vara så intressant att resonera om träning, det hade jag aldrig trott.

Igår tränade jag Transformer på ny lokal och med ny ledare. Ett bra pass, han gjorde lite nya varianter på gamla övningar och sånt är alltid kul. Jag ber numera ogenerat om hjälp* när jag behöver den, eller om tips** på alternativ till tunga övningar, och de allra flesta (alla, nog faktiskt, om jag tänker efter) ledare blir bara glada när man gör det.

I duschen efteråt formulerade jag en del regler för mig själv, mest på kul förstås.

  • Träningsväskor ska packas kvällen före.
  • Jag avgör inte på morgonen om jag orkar med dagens träningspass eller ej. Jag tar med sig väskan och bestämmer senare.
  • Hur ofta har jag ångrat mig efter ett träningspass? Nej, just det.
  • Det är okej att träna trots få sömntimmar. Jag orkar.
  • Efter en paus är tröskeln högre att komma iväg och träna. Det är inget att bry sig om, bara att göra. Snart blir det roligt igen.
  • Hellre tunga vikter och långsamt tempo än tvärtom. I'm not built for speed, typ.
  • Efter ett spinningpass ska yttersta spetsen på hästsvansen vara blöt av svett.
  • Att vara röd, andfådd och trött efter ett pass är något att vara stolt över och nöjd med, inte tvärtom.
  • Det är nästan nödvändigt att kosta på sig en väldoftande duschkräm och kroppssmörjning efter träning. Doften förknippas sedan med intensivt välbefinnande. (Just nu satsumadoft från Body Shop).

* Till exempel att sträcka ut gummibandet så långt att jag kan få upp foten i det, gummibandet som ger (viss) lyfthjälp vid chins.

** Vid armhävningar med händerna i romerska ringar är det bättre att stå på fötterna men mer upprätt för att avlasta armarna så att man orkar, än att stå på knä med kroppen nära golvet.

onsdag 18 februari 2015

Ingen mer yoga

Efter att ha läst era kommentarer igår gjorde jag ett par försök att gå ner i hunden, hemma på golvet. Idag stramar det rejält kring atlaskotan. Det kan vara senkommen träningsvärk efter femkiloshantlarna i lördags fast jag tror inte det.

(Jag är för övrigt stelopererad i bröstryggen, det sitter ett titanstag där och har så gjort sedan jag var tretton år. Enligt en sjukgymnast jag var hos för tiotalet år sedan är jag ändå förvånansvärt rörlig, troligen för att jag var så ung när det gjordes. Men givetvis påverkar detta min rörlighet, jag har svårt att runda bröstryggen och kan t ex inte slå kullerbyttor. Sägs det, för jag har inte provat sedan jag var barn.)

Nä, jag kommer inte att gå på fler yoga eller body balance-pass. Eller för den delen body pump, om vi nu ändå är inne på att dissa träningspass. Felet med alla dessa är att rörelserna görs i alldeles för snabbt tempo för att jag ska hänga med och hitta rätt. Jag är ganska långsam, det märker jag ideligen på de flesta pass jag går på. Det är därför jag gillar övningar av typen "gör åtta repetitioner i ditt eget tempo". Hellre långsamt tempo och tunga vikter än tvärtom. Då hinner jag tänka och känna efter och hitta rätt teknik.

Det är också därför jag ständigt återkommer till och tjatar om min favoritledare, för att hennes pass alltid är uppbyggda just så. Fokus på teknik, inte tempo. Tunga vikter, få repetitioner. Hon gör små pedagogiska inpass ibland om hur man kan variera en rörelse för att hitta rätt muskel.

Överhuvudtaget har jag just nu ingen större lust att prova nya saker. Jag funderade förut på om jag skulle boka Piloxing på lunchen imorgon, men blir bara trött när jag läser beskrivningen och tittar på videon. Jaså, en kombination av pilates och boxning. Tjejer (givetvis bara tjejer) som skuttar runt och viftar med armar och ben. Nä.

Idag ska jag cykla och imorgon får det nog bli transformer.

måndag 16 februari 2015

I did it!

Jag fixade det, att träna fem dagar i sträck, min egen kanske lite fåniga utmaning.

Det var inte ens särskilt svårt.

Sedan något år tillbaka har jag tänkt om angående en regel som tidigare var huggen i sten för mig, att aldrig träna två dagar i sträck. Fråga mig inte varifrån jag fått det, men jag trodde verkligen på det och använde det nog ganska mycket som en ursäkt.

Nu efter fem dagars träning är jag lite trött i kroppen men inte alls värre än vad jag tidvis har varit förr efter några tuffa pass. Jag har inte ens särskilt mycket träningsvärk.

Spinningen i onsdags var nog det pass där jag tog i mest, svetten rann och pulsen var hög. Transformer var tidvis jobbigt men en del övningar var långt över min förmåga (chins till exempel), varför jag inte tog ut mig speciellt när jag gjorde mina fuskvarianter.

Yoga var som väntat ganska trist. Eventuellt är det nyttigt med stretchen det ger, men jag tror inte jag är redo att inkorporera yoga som den bjuds på SATS i mitt program. (Jag hatar hunden, för övrigt.)

Shape på lördagar med favoriten brukar vara apjobbigt, men i lördags körde vi mycket gummiband och överkropp, mindre muskelgrupper. Nyttigt men inte så jobbigt. Eller är det jag som plötsligt har hoppat upp en nivå? Ingen aning.

(Jag provade femkiloshantlar för första gången, och det råkade vara ett bra pass att testa det på, vi gjorde bara ett par övningar med hantlar.)

Igår avslutade jag så med crosstraining, och då var jag trött. Men nöjd.

Nu ska jag vila ett par dagar och så köra igång med spinning och transformer igen. Dock inte fem dagar i rad.

onsdag 11 februari 2015

Utmaning - fem dagars träning

Idag har jag spinnat. Imorgon ska jag träna Transformer. På fredag yoga. På lördag Shape. På söndag Crosstraining.

Vadan detta?

Tja, för att jag kan. Spinning, Transformer och yoga görs på lunchen och inkräktar sålunda inte på familjelivet och mitt jobb är ju som bekant lugnt. Klart jag ska utnyttja detta faktum och se till att träna!

På lördag morgon åker O och barnen slalom, sista gången. Jag har lovat mig själv att utnyttja mina ensamma lördagmorgnar till att träna.

På söndag passar det ganska bra att knata iväg till ett pass klockan halv fem, vara hemma och duschad och redo för söndagmiddag vid sextiden.

Dessutom är jag inte särskilt motiverad att vardagsmotionera just nu. Visserligen skiner solen, men det är förbannat halt. Lunchträning är den enda ursäkt som accepteras för att inte lunchpromenera.

Det pass som ligger mest risigt till är faktiskt yogan. Jag är inte särskilt förtjust i yoga, tycker att det är rätt tråkigt och får ont i handlederna och på fredag hade jag gärna unnat mig en god sallad på lokal istället.

Men om man ser det som en utmaning blir det lite roligare. Rapport följer!

tisdag 10 februari 2015

Nedslagen

Blä och blä och suck och pust.

Idag var jag hos dietisten igen och redovisade inte utan stolthet mina nya strategier. Träningen, funkar bra som alltid. Just nu mer träning än vanligt, uppemot fyra pass i veckan eftersom rådande väderlek gör att det är svårt att få till vardagsmotionen. (Det är blankis och snöslask om vartannat, livsfarligt halt på sina ställen.)

Framför allt skröt jag om matkalkyl.se och min nya vana att logga det jag äter. Förmodligen underskattar jag en del, men jag ligger med god marginal under 2000 kcal per dag vilket är 500 kcal mindre än jag behöver vilket borde rendera en viktnedgång.

Alltså klev jag upp på vågen och förväntade mig nog att den skulle visa under 90 i alla fall. Döm om min förvåning när den visade 91,6. Tre hekto MER än i november.

Hur i all världen kan detta komma sig?

Tja, jag loggar ju inte maten på lördagar och söndagar. Lite ledigt ska man få ha. Tanken är att jag ska stå ut med denna livsstil ganska länge. Därmed inte sagt att jag frossar vilt på lördagar och söndagar, jag har avstått från alkohol och jag försöker äta nyttigt i alla fall.

Och så är det ju det med vägandet. Inte väger jag all mat, jag höftar till. Det kanske har varit för mycket höftande. Jag tycker att jag tar till i överkant, men det finns bara ett sätt att ta reda på det och det är att se efter.

Alltså. De närmaste dagarna ska jag försöka väga maten. Hemma det vill säga, annars blir det ju svårt. Men en matlåda går ju att väga hemma på morgonen.

Vidare ska jag nog ta och logga åtminstone kommande helg, om inte annat för att få lite perspektiv på ätandet.

Så jag har inte gett upp ännu. Men jag ska tillstå att jag var ganska besviken och ledsen när jag traskade genom snödrivorna från dietisten tillbaka till jobbet. Det är ett evigt slit det här.

Under traskandet fattade jag så ännu ett beslut. Jag tror inte jag besöker dietisten mer. Förvisso är hon rar och trevlig och håller till nära jobbet, men särskilt givande är det inte att sitta och prata med henne. Hundra kronor kostar det per gång, vilket är tämligen facilt. Det är inte pengarna utan snarare tiden som gör att jag tvekar.

Fast å andra sidan behöver jag inte bestämma mig nu. Hon tyckte att jag skulle boka en ny tid om en dryg månad ungefär. Kanske jag gör det.

fredag 30 januari 2015

Analys av 2011-2014

Efter att ha skrivit det förra ganska babbliga inlägget fick jag för mig att göra en analys.

Viktförändring under de senaste åren:

2011 från 96 till 81
2012 från 83 till 87 (va, 83 och inte 81? Jo, det kom en jul emellan.)
2013 från 87 till 89 (va, 87? Jo, den här julen gick jag tydligen inte upp.)
2014 från 90 till 90 (va? Ingen uppgång? Nä, tydligen inte.)

Förvisso hade jag en del lägre viktnoteringar under åren, men det var så här de började och slutade, och det är faktiskt intressant läsning.

Tydligen har min viktuppgång stabiliserat sig under de senaste åren, vilket jag inte var medveten om. Under 2012 gick jag upp 4 kg, under 2013 2 kg och under 2014 inte alls. Intressant!

Träning under de senaste åren

Vardagsmotion Ombytt motion
antal steg/dag intensitet antal pass/vecka
2011 8000 medel 2
2012 10000 medel 2
2013 8000 hög 2
2014 8000 hög 2-3

Under 2012 bytte jag jobb vilket gjorde att jag sedan dess kör bil till jobbet. Å andra sidan kompenserade jag det med mina numera omistliga lunchpromenader.

Bilkörningen har den fördelen att det utan bilen hade varit omöjligt eller åtminstone bökigt att morgonträna och att lunchträna på tre olika gym. För vardagsmotion är bilen alltså förödande men den är ett bra hjälpmedel när det gäller ombytt motion.

Efter sommaren 2012 fick jag en aha-upplevelse angående alkohol: att det innehåller kalorier och ökar aptiten och minskar kontrollen. (Jag vet, jag vet. Ett välkänt faktum. Men ibland är det svårt att applicera sanningar på det egna livet.)

Ungefär samtidigt, mot slutet av 2012 och början av 2013 växlade jag upp träningsintensiteten. Allting är relativt, det går förstås att träna hårdare än jag gör. Men för att vara jag så är de pass jag går på numera rejält mycket tuffare än de pass jag tränade 2011. För att inte tala om livet före det.

Jaha. Känner man sig nästan inte lite glad efter en genomgång som denna?

Jag är förvånad, faktiskt. Min känsla av att allt snabbare rutscha utför ett sluttande plan måste bytas mot en insikt att det nog förhåller sig tvärtom. Efter att ha rutschat lite under 2012 och 2013, då jag samtidigt implementerade en hel del nya strategier, tycks jag nu ha uppnått ett slags ekvilibrium. Det är banne mig inte dåligt alls.

Men från detta ekvilibrium skulle jag alltså vilja röra mig neråt något litet. För jag är inte längre så översvallande nöjd med kroppens utseende som jag har varit. Det är lite för många plagg i garderoben som sitter illa, jag skyggar lite för mycket för den egna spegelbilden, den påminner lite för mycket om mitt gamla tjocka jag. Minnesgoda läsare vet säkert att min primära drivkraft för att gå ner i vikt var att åter känna igen mig själv i spegeln, en ren identitetsfråga alltså.

Förhoppningsvis är jag redan på väg neråt med hjälp av matkalkyl.se.

Jaha

Jaha. Joho. Hej.

Nämen det går rätt bra nu faktiskt. Det här med att logga mat funkar förvånansvärt bra. Sajten matkalkyl.se rekommenderas varmt! Den är gratis och reklamfri och ganska enkel att begripa sig på. Jag är inne på andra veckan av att logga mat (fast jag skippade lördag och söndag) och märker till min förvåning att jag inte har några problem alls att hålla mig till 2000 kalorier per dag. Även med viss felmarginal, jag underskattar säkerligen mängden mat, glömmer väl någon ingrediens här och där, så torde det leda till någon liten viktminskning.

Om det har gjort det har jag ingen aning om. Om tio dagar har jag tid hos dietisten, då blir det vägning.

Jag är frisk nu och har kommit igång med träningen igen, det blev två pass i den gångna helgen och två pass hittills i veckan. Tänkte försöka klämma in två pass på helgen också faktiskt. Det är skönt med en rivstart.

Först hade jag tänkt rivstarta ännu mer med lunchträning också igår. Men ett möte drog över tiden så jag hann inte. Istället stålsatte jag mig och gick lunchpromenad i det erbarmliga väder som råder just nu. Snö och slask och halka. Trots att jag också gick och hämtade Y efter jobbet istället för att ta bilen, blev det knappa 9000 steg igår. Det får duga när föret är som det är.

Nå, lunchträning idag då? Nej det blev det ju inte heller eftersom jag åt lunch med en trevlig kollega. Men det var uppbyggligt på andra sätt, det blev ett samtal som jag verkligen behövde.

Annars ska jag verkligen försöka lunchträna så ofta det bara går, i alla fall så länge det är halt och isigt ute. Jag har inte mindre än tre SATS-anläggningar i närheten av jobbet, det är lyx.