tisdag 21 mars 2017

PT pass nr 16

...var i stora drag en repris av förra passet. Knäböj med 24 kg kettlebell. Split squats. Beröm för att jag är mycket stabilare nu.

Sedan klämde R på mina höfter. Höger höft är stelare än vänster. Sneda höftböjarmuskeln som fäster bak i ländryggen. Jo där brukar jag ju ha ont också, just på höger sida. Det är därför du svankar och inte riktigt rätar ut höften, och kollapsar inåt med knäna. Aha!

Han är verkligen kunnig. Och respektfull. Det hade inte känts ok att ha vilken yngling som helst att klämmandes på höftbenen kan jag säga.

Sedan windmill och axelpress, en sida i taget. Vänster sida enormt mycket svagare, handleden bara brakar ihop. Håll underarmen lodrät, instruerar R, men det klarar jag inte, armbågen sticker ut, värst på vänster.

Mer grävande och masserande. Vänster nåntingmuskel, ovanför bröstet men under nyckelbenet är tydligen spänd och stel som tusan. Slappna av, uppmanar R. Jag försöker, piper jag. Han trycker på en punkt som gör så ont att jag får be honom sluta.

Det här ska vi jobba mer på, säger han nöjt efteråt.

Jag är också nöjd, fast öm. Kul att ha fått såpass ordning på benen att vi kan övergå till axlarna.

fredag 17 mars 2017

PT pass nr 15

Idag var jag ytterligt tveksam till att träna. Ställde in onsdagens pass på grund av förkylning och kände mig inte riktigt kry ännu. Framför allt är det hosta som dröjer sig kvar.

R lovade att ta det lugnt, det vet jag inte om jag tycker att han gjorde men det gick ju bra i alla fall.

Knäböj med kettlebell först 10 kg sedan 12. Öva på att ha kontroll hela vägen. Förra veckan fick jag testa 12 kg i vardera handen vilket gick det också.

Du klarar mycket mer, sa R. När du väl har lärt dig att göra rätt kan vi lägga på mycket mer vikt. Jag tror han har rätt.

Sedan Bulgarian split squat, eller bengaliska bräset som mamma kallade det. Vingligt, tyckte jag. Absolut inte, tyckte R som filmade mig. Titta nu, ser du något annat än total stabilitet och kontroll hela vägen?

När jag vant mig vid synen av alla valkar, usch jag är verkligen fet nu, måste jag erkänna att han hade rätt.

Sist knästående windmill, tio kilo kettlebell på rak arm över huvudet. Men jag förstod poängen, har man bara tyngdpunkten rätt är det inte armen som bär upp vikten, utan hela kroppen.

Så förutom mina synpunkter på min figur så är jag rätt nöjd med mig själv och min träning just nu.

fredag 17 februari 2017

PT pass nr 10

Igår och idag har jag haft värsta tänkbara träningsvärk i lårens framsida. Även baksida, insida och rumpa om jag tänker efter, men det överskuggades av smärtan i framsidan. Aj!

Men R har växlat upp helt klart. Idag fick jag göra Bulgarian split squats med hantel 5 kg. Många! Googla gärna, det var trevlig läsning. För den som inte orkar, det betyder enbensböj med bakre benet på en bänk.

Efter det fick jag göra någon sorts framåtböj hållande en skivstång, fortfarande med bakre benet upplagt på bänk. Ska fråga nästa gång vad den rörelsen heter.

Vi avslutade med latsdrag. 13 kg. Ännu en muskel som jag är stel i tydligen.

Bredvid oss myllrade ett gäng tonårskillar som gjorde bänkpress. Typisk machoövning. Men jag är hellre en bulgarisk tant!

Även om jag inte kommer ur sängen imorgon.

onsdag 15 februari 2017

Jösses

Sitter och pustar ut efter mitt nionde pass med min PT. Detta var nog det tuffaste hittills.

Det är synd att jag inte började göra anteckningar tidigare. Det är intressant att träna med PT, jag får ideligen aha-upplevelser!

Nu ska jag nöja mig med att beskriva den allra första gången och idag.

Vid konsultationen före jul intervjuade han - R - mig om träningsvanor och mål och syfte och sånt där. Jag fattade snabbt att vi skulle komma bra överens då han poängterade sitt stora intresse för sjukgymnastik och funktionell träning. Min stelopererade rygg tycktes inte avskräcka utan snarare intressera honom.

Mål och syfte? Må bra, ännu bättre, fysiskt och psykiskt. Jag berättade förstås om depression och medicin. Bli starkare. Gärna lite smalare men vikten är ointressant.

När jag sa att jag sprungit tidigare men nu är för tung för det, rättade han mig vänligt. Du är inte tillräckligt stark.

Sedan fick jag demonstrera några knäböj, som ju är en rörelse jag gärna gör. Jag kommer långt ner jämförelsevis och kan göra många.

R såg genast att mina knän kollapsar inåt liksom mina fötter. Tryck ner stortårna, håll ut knäna.

Sedan förklarade han att jag hade goda förutsättningar och att han gärna jobbade med mig. Jag kände detsamma och köpte därför 25 tillfällen, rakt av. Det lär ta tid att få ordning på mina vingliga knän och fötter.

Men vi har kommit en bra bit på väg. Idag vet jag att jag är mycket rörlig trots min stela rygg. Men jag behöver bli starkare i rumpa och hela baksidan av benen, jag förlitar mig helt på mina starka lår.

Idag började jag som vanligt på roddmaskinen och körde tills kalorimätaren stod på 75. Är jag riktigt i form kör jag 100 kcal på 7 minuter, det klarar jag nätt och jämnt.

Sedan gjorde jag enbensböj varvat med att stretcha höftböjaren. Benen darrade men R var skoningslös. Tre set om åtta. Så småningom ska du klara tio, sedan börjar vi belasta.

Vänster ben är oerhört mycket svagare än höger tycker jag. Nja, menar R. Den stora skillnaden är kontrollen. Höger ben lyder dig bättre och jobbar mer effektivt.

Sedan enbensböj igen, nu stående på hög låda med andra benet hängande rakt ner. Sjukt jobbigt. Märker du hur mycket stabilare fötterna är nu? Knappt något vingel alls. Ja, när du säger det så.

Sedan knäböj hållande 12 kg kettlebell. 8 sek på nervägen hålla 8 sek i botten, direkt upp. Tre gånger sedan vila. Ajaj, kontroll hela vägen, inte släppa taget och sjunka ner.

Till sist en knästående windmill (?). 6 kg kettlebell över huvudet i ena handen, vrida överkroppen för att kunna sätta andra handen i golvet. Kontroll.

Puh. Sedan jag började träna med R har jag knappt gått på några pass utom boxningen och lite spinning. Något är på gång, jag håller på och lär om och vill inte störas av något annat. Det är så lätt att göra fel.

På fredag är det dags igen.

fredag 20 januari 2017

Träningshösten 2016

Jag är tillbaka igen. Ska försöka skriva mer regelbundet här framöver.

Men först en tillbakablick. Hösten som gick var händelserik. I september insåg jag att jag behövde hjälp mot min ständigt låga sinnesstämning så jag började äta Citalopram. Det hjälpte, men de första veckorna var jobbiga. Jag hade nog alla biverkningar som listats, huvudvärk, diarré, hjärtklappning. Plus att det alla varnat för, att man initialt kan må ännu sämre, visade sig stämma i mitt fall. Utöver det fick jag två riktiga ångestattacker. Det var först efteråt jag förstod vad det var.

Till råga på allt förkunnade min chef i ungefär samma veva att min tjänst skulle försvinna. För att göra en lång historia kort lyckades jag förhandla till mig ett avgångsvederlag och just nu jobbar jag inte alls. Det är jävligt skönt.

Under dessa omständigheter var det inte så lätt att träna. Jag minns att jag gick på ett kickboxpass när jag mådde rätt risigt, det var inte någon bra idé. Men när jag tittar i min träningsapp ser jag att jag ändå gnetade på med träning under september, oktober och november, minst en gång i veckan i alla fall. Jag ger mig själv en guldstjärna för det, med tanke på omständigheterna var det tappert tycker jag.

Men i december blev det värre. En rejäl förkylning sänkte mig totalt och jag fick ta en lång träningspaus.

Den avslutades strax före jul i och med att jag inledde en ny fas i mitt träningsliv: att träna med PT! Det berättar jag mer om i nästa inlägg.

fredag 2 september 2016

Tant Helga tränar med fitnessdårarna igen

Eller med andra ord, nu har jag kört Prformance Hi-Intensity igen.

Herregud vilket jobbigt pass. Men vad skönt det var efteråt, vad glad jag är att jag inte gav efter för min tveksamhet imorse.

Dels var jag trött och på dåligt humör, dels hade jag onsdagens Transformerpass i gott minne, då jag kände mig tröttare och slitnare än vanligt. Det berodde möjligen på att det var oerhört varmt i lokalen eller på att jag var trött efter söndagens kampsportande.

Hur som helst gick det bra idag, åtminstone jämförelsevis. De andra kvinnorna var overkligt vältränade så dem jämförde jag mig inte med.

Jag konstaterade som så många gånger förut att axlar, bröstrygg och handleder är mina svaga punkter. Göra 30 st thrusters eller 30 kettlebell swings med väl anpassad vikt (8 resp 20 kg), absolut inga problem. 15 st pull-ups? Eller 15 st toe to bar (samma startposition som pull-up men dra istället upp benen alternativt knän så mycket man orkar). Aldrig i livet. Går absolut inte. 125 meter utfallssteg med vikt på raka armar över huvudet? Jodå, långsamt och med visst vingel, men det går.

Den här ledaren (jag tror att du har talat varmt om honom Rosa!) är mycket bra, omtänksam och uppmärksam och med trevlig attityd, han får en att känna sig duktig. Så fast passet egentligen är lite för svårt och tungt så kommer jag att återkomma.

måndag 29 augusti 2016

Sommarträning och påbörjad höstträning

Så är sommaren slut (nästan) och hösten kommen (nästan).

Jag är ganska nöjd med min träningssommar. Den inleddes förvisso med en rejäl förkylning, Transformer-passet jag skrev om i förra inlägget blev den sista träningen på ett par veckor. Men så snart jag kände mig någorlunda frisk och när vi installerat oss ute på Sommarön, började jag träna hemma med hjälp av Sats online-pass.

Förutsättningen var förstås att dator och internetuppkoppling funkade hjälpligt, vilket inte alltid var fallet. Men det funkade i alla fall tillräckligt ofta för att jag skulle kunna träna vid tretton tillfällen under fyra veckors tid. En imponerande statistik, faktiskt. Visserligen var de allra flesta pass mycket korta, jag körde en hel tabatapass som bara är cirka 15 minuter, men ändå.

Den bästa effekten av träningen var på humöret. Jag har varit ganska ledsen och nere i sommar, av orsaker som jag inte riktigt vet själv. Jag sörjer pappa förstås, kanske är det inte svårare än så. Vissa dagar, vissa morgnar, var nästan outhärdliga. Då var träningen till god hjälp. Efter ett träningspass mår jag alltid bra.

(Löpning har jag för övrigt helt lagt ner. Om någon undrar alltså.)

Sedan vi kom hem för drygt två veckor sedan har fortsatt med min lunchträning två gånger i veckan. Transformer eller Crosstraining och cykling.

Igår kompletterades detta med en timmes kampsport. Jo, syrran och jag har ju börjat med en klass som heter Kick&box, på samma gym där mina söner tränar judo. Det var inte oväntat jätteroligt och ganska jobbigt. Det är kul att träna med min syster och det är trevligt att träna med bara kvinnor. Passet liknade Sats boxningspass ganska mycket till sitt upplägg. Jag har gillat de passen men skyggat lite för att träna med stora biffiga killar som kan slå mig sönder och samman.

Sålunda ger jag mig själv med beröm godkänt för både sommar och höststart ur träningssynpunkt.

Nå, men maten då?

Tja. Mja. Det har väl varit både bättre och sämre. På Sommarön bakade jag en hel del småkakor faktiskt (inspirerad av Kristina Sandbergs böcker om Maj. Läser man dem måste man baka!). Däremot lyckades jag hålla konsumtionen av godis och snacks och vin på en ganska rimlig nivå.

Tillbaka i vardagen igen försöker jag tänka på portionsstorlekarna. Jag har nu tänkt om helt ifråga om vad som reglerar min vikt, det är inte träningen utan maten. Tränar gör jag för att må bra, bli glad och känna mig starkare, inte för att bli smalare.

Det jag förstås borde göra är det jag började med för ett år sedan men avbröt när pappa blev sjuk, att prova 5:2-dieten. Jag hann bara någon vecka men det funkade rätt bra. Jag ska fundera ut ett upplägg under den här veckan och bestämma mig om eller om inte. Kanske drar jag igång sedan.