Skillnader

Ibland får jag frågan hur det känns. Går det lättare att träna, känner jag mig lättare? Såklart. Fast skillnaden är inte enorm, faktiskt.

Det är andra skillnader jag märker. (Förutom att passa i stl 40 och kunna prova och köpa designerkläder, då.)

Jag har inte ont i fotvalven eller hälsenorna längre. Inte underligt, då 17 kg har försvunnit.

När jag leker med Y på öppna förskolan slås jag av hur mycket enklare det är att sitta på golvet. På knä och i skräddarställning, utan stora lår som tar emot. När jag reser mig flyger jag upp, inte alls med samma möda som förr. Faktum är att jag ofta reser mig för snabbt, med påföljd att det svartnar för ögonen. Det hände mig ofta i tonåren, då jag hade lågt blodtryck. Undrar vad trycket är nu?

Kroppen förändras på de mest märkliga sätt. Fötterna verkar mindre. Liksom ett mer intimt ställe. Venusberget, säger min man strängt när jag famlar efter ordet. Jo. Jag kan inte hjälpa att jag drar mig till minnes det fulare göteborgska. Som rimmar på skulle och sitta.

Nä, fy. Det här ska ju vara en anständig blogg.