Åtta veckor

Imorgon är det åtta veckor sedan jag började. Det känns både som om det har gått fort, och som en hel evighet. Men det har varit värt det!

Nu är det knappt tre veckor tills jag ska börja trappa upp lite smått till 2+2, och jag längtar verkligen. Dels är jag (förstås) hjärtligt trött på maten. Hur mycket jag än prisade den varma maten i början så är det faktiskt sopporna jag återvänder till, de känns inte lika tradiga. Barsen (barerna?) är jag också rätt less på nu.

Och så vill jag ha tillbaka lite energi och ork. Särskilt den här veckan, när jag har varit förkyld och maken uppslukad av jobb och kurs, märks det att jag blir tröttare än vanligt.

Så tio och en halv vecka på LCD får räcka, helt klart. Ska bli spännande att se om jag hinner dyka in i sjuttiotalet innan dess.

Snart ska jag titta på Kalla fakta om överviktsoperationer, och gotta mig åt det faktum att jag inte behöver göra en dylik. Det här var en klart bättre metod!