torsdag 31 mars 2011

Halleluja, och varför

Måste eka Krickans jubelrop angående att hitta en fungerande viktminskningsmetod.

Som många andra har jag varit missnöjd med min vikt i åratal. Jag tänkte skriva kämpat, men det är inte riktigt sant. Jag har gjort en rad mer eller mindre halvhjärtade försök, hur många insåg jag först när jag vid mitt första Itrim-samtal räknade upp dem alla. Viktväktarna två eller tre gånger. Aftonbladets viktklubb tre gånger. Oräkneliga försök på egen hand.

Och nu Itrim. Som faktiskt verkar funka. Varför?

Gruppsamtalen först. Det anses ju vara en faktor för framgång. Jag var direkt negativ till tanken när jag började, mindes alltför väl Viktväktarnas ganska babbliga och - tantiga? - träffar. Det peppades och hejades och tjoades, men varför satt vi där egentligen?

Det jag gillar med Itrims gruppträffar är att vi får bra och vettig information på dem. Det är inte särskilt mycket gruppsnack och pepp. Visst, en del pratar vi, och jag har fått några suveräna tips om tillagning av grönsaker (bl a ett om brysselkål som jag bara måste prova, hur kan man göra brysselkål gott?). Men det är mycket information också, som nu senast om motion och förbränning. Den är förpackad i bra tumregler, sånt gillar jag verkligen. Som att mer än en flaska vin i veckan troligen leder till viktuppgång för en kvinna. Eller att bröd helst ska innehålla under 5% socker (eller var det 8%?).

Överhuvudtaget har Itrim en vetenskaplig approach som tilltalar mig starkt. Faktaboken man får när man börjar är något helt annat än VV:s färgglada och rätt substanslösa foldrar.

Och så är det coachningen då. Jag har gått hela vägen och slagit till med guldmedlemsskap i två år. Det innebär att jag förutom gruppträffar och träning får ett individuellt samtal i månaden. Det känns riktigt bra. Redan har min coach (gillar inte ordet, men det är kort och praktiskt) fått mig att inse en massa saker som jag inte tänkt på tidigare. Hon hjälpte mig med träningen. Nu kör jag så det ryker även på sviktplatta och stepbräda, och har rejält hög puls under hela passet (i tisdags all time high på 160).

Det individuella inslaget är jätteviktigt för mig. Visst, det kostar men det får det göra. Jag har ju aldrig lyckats med något tidigare så nu är det skräddarsytt som gäller.

Mer då? Kosthållningen. Jag måste ju erkänna att det jag tidigare dissade, att följa ett strikt program och gå ner snabbt, är en stark framgångsfaktor. Det dröjde inte många dagar förrän jag började märka resultaten, och att nu, elva veckor efter start, vara smalare (och starkare!) än jag varit i mitt vuxna liv, är inget annat än magiskt.

Den fortsatta kosthållningen känns också som att den kommer att passa mig. Efter viktväktande och viktklubbande har jag tröttnat rejält på att väga, mäta och logga det jag äter. Fy fan vad tråkigt och ångestskapande.

Med Itrim är det så att när man har den vikt man ska ha, och vill hålla den, äter man enligt följande:

  • Fyra mål mat om dagen (just det, inte tre, inte fem. Fyra!)
  • Protein motsvarande en handflatas storlek och tjocklek
  • Två knytnävar grönsaker eller frukt
  • En knytnäve snabba kolhydrater som bröd, potatis, pasta, ris
  • En dag i veckan kan man unna sig "undantagsmat" d v s alla ljuvliga onyttigheter som finns 

Verkar mycket vettigt tycker jag. Någon sorts mätning måste man förmodligen ägna sig åt, åtminstone i början, och händerna har man ju onekligen alltid med sig. Min coach är medvetet lite luddig när folk oroligt frågar hur mycket de kan äta av si eller så, och motiverar det med att det inte är meningen att man ska ägna sig åt hysteriskt mätande. Handen är ett mått, ett hjälpmedel. Så småningom ska det sitta i ryggmärgen.

Och så tycker jag att träningen funkar förvånansvärt bra. Som med de flesta träningsformer väljer man själv var man lägger ribban. Det går att fjösa sig runt tre varv i cirkeln, men det går också att ta ut sig rejält. Man slipper boka tid. Det tar en halvtimme. Inklusive dusch och promenad tur och retur är jag klar på enochenhalv.

Att det sedan är ganska trevlig och familjär stämning på "mitt" Itrim är ju inte fel heller.

1 kommentar:

Krickan sa...

Kan tänka mig att det blir bra stämning på Itrim, när alla gått igenom samma sak, att orka sig igenom ett så tufft program måste ge gemenskap!

Och det är kanon att motionen funkar, cirkelträning är ju en klassiker :-) Väldigt effektivt!

Och det är superbra att du slipper passa tider, har man småbarn så kan det vara så svårt att ha nån speciell tid att passa, speciellt på kvällen