Hur i herrans namn kan buljongbräserat kycklingbröst med hackad rödlök, kokt broccoli, råa sockerärter och rå morot vara nästan det godaste man ätit någon gång?
Svar: om det är ens andra måltid efter tio veckor på måltidsersättningar.
Så här i efterhand fattar jag inte hur jag klarade av det. Men det gjorde jag ju.
Dagens gruppmöte handlade om motion. Viktigt och nyttigt på alla sätt och vis. Jag är siffernörd, så jag la följande siffror på minnet: För en normalviktig kvinna (ca 75 kg) fördelar sig energiförbrukningen på följande sätt:
80% BMR (=basal metabolism rate, alltså det som krävs för att hålla hjärta, lungor, kroppstemperatur osv igång i vila)
15% vardagsmotion (förutsatt att denna utförs cirka 30 min per dag)
5% ombytt motion (här förutsätts två pass per vecka)
Superintressant! Vad lär vi oss av detta? Att det i stort sett inte går att motionera bort övervikt, man måste även lägga om kosten. Att vardagsmotionen är ofantligt viktig och inte får underskattas. Personligen tror jag att en stor del av dagens överviktsproblem grundas i att folk underskattar vardagsmotion och överskattar den ombytta motion de utför (jag gymmar ju tre gånger i veckan, då kan jag äta chips och dricka öl).
Jag tänker ibland på min farmor, som var en riktig gottegris men som höll sig normalviktig hela livet. Inte trådsmal, utan kurvig och med hull. Men normalviktig. Hon cyklade eller promenerade vart hon än skulle. Inte fan gick hon på några pulspass.
Med detta menar jag inte att man ska strunta i att motionera. Träning bygger muskler, och ökar BMR. Och så mår man mycket bättre av det också. Men jag tror att det är fler än jag som har ätit för mycket med motiveringen att jag är ju duktig och tränar, det är ingen fara med godis/tårta/chips/öl.
Jo, så fick vi prova vår benstyrka, räkna antal knäböj på en minut. Jag fick bekräftat att jag är rejält stark i benen, klarade 37 vilket anses mycket bra. Gick hem och skröt för maken, och den skurken, han klarade 50. Se där en utmaning att anta!
6 kommentarer:
Superintressant det där med energiförbrukningens uppdelning! Du har säkert rätt i att man ibland överskattar den ombytta motionen - jag har själv gjort mig skyldig till tanken ibland: "Men jag har ju tränat hårt idag, jag får nog äta en skål salta nötter"..
Men å andra sidan ska man ju inte i en sund balans fokusera så mycket på vikten utan mer på kroppen, hur man mår. Där känner jag en tydlig skillnad när jag tränar trots att det inte syns ett dugg på vågen.
Har jag sagt att jag är grymt imponerad av dig förresten?
Sååå intressant, och bara sååå rätt! Oj, vad bra att få ta del av vad ni pratar om på Itrim, moohahhha.
Man måste ju ha en vardag med normalvikt som funkar. Utan att gå till gymmet sju dar i veckan :-) Två ggr ombytt träning i veckan tror jag också är optimalt, om man då ser till att de två gångerna verkligen genererar svett så är man nog i rätt bra form.
Ärligt talat, så fort tre-åringen blivit större blir det nog en ny hund för mig. Visst, dom hårar och stökar. Men det är ju ett superbra sätt att få lite fler steg i tillvaron! Väljer man en hyfsat energisk ras så kan man ju få lite draghjälp också.
Jag läser ju Olgas träningsblogg, har inte rekommenderat den till dig tror jag, för jag har fått för mig att den inte riktigt är din stil.
Men detta är precis vad hon också skriver om. Att en viktnedgång till största del handlar om kost. Men att det finns en del saker till man kan göra: att öka muskelmassan eftersom den ökar ens totala förbränning. Och att man, när man tränar, ska träna HÅRT. Upp i 85 % av maxpuls för förbränningens skull. Alltså är Zumba, aerobics och sådant roligt och nyttigt (och kanon för blodsocker och sådana saker), men ska man ha ordentliga resultat på kroppen behövs det att man tar ut sig mer. Jätteintressant tycker jag (som ju mera är aerobicstypen). Intervallträning förespråkar hon. Och mycket vardagsmotion.
"Att det i stort sett inte går att motionera bort övervikt, man måste även lägga om kosten."
är förstås en sanning med modifikation, vilket meningen därefter ju stöder.
Eftersom det rör sig om procentsatser som inte är oberoende är det förstås inte rakt av så att om jag vardagsmotionerar 60 minuter så motsvarar det 30% av min förbränning. Men ju mer jag vardagsmotionerar desto större betydelse har det för min energiförbrukning.
Förresten, jag som just har ätit lunch tycker ändå att det där låter jättegott!
"ju mer jag vardagsmotionerar desto större betydelse har det för min energiförbrukning." Visst är det så! Problemet med vardagsmotion är att den kan vara väldigt svår att uppskatta, och därmed överskattar man den ofta. Här har stegräknaren varit ett suveränt hjälpmedel för mig. Redan innan jag började på Itrim konstaterade jag att en dag då jag tog bilen till jobbet (ner i garaget, hissen upp) och hem, kunde dagen sluta på 2000 steg. Tunnelbana istället blev lätt 8000 steg. Hoppade jag av en station tidigare kom jag utan vidare upp i de rekommenderade 10 000. Och man tänker egentligen inte på det! Vi är ju byggda för att gå mycket, det tror jag är en förklaring. Går man till gymmet och tar ut sig som fan har man i bästa fall förbränt en ostmacka, kanske inte ens det.
Det sägs att man satt stegräknare på personer i Amish-sekten i USA. De flesta gick 15-20 000 steg per dag. (En timmes promenad är ca 6000 steg). Själv funderar jag på att hänga på femåringen en stegräknare, av ren nyfikenhet. Fast den skulle väl få tuppjuck av allt skuttandet!
Skicka en kommentar