Idag tränade jag för första gången på två veckor. Det var en väldigt segdragen förkylning det här, men nu verkar den vara över.
Jag var väldigt trött på eftermiddagen (att stegräknaren står på över 14 000 har kanske något med saken att göra) och tvekade inför träning. Ibland är det svårt att tolka kroppens signaler. Visst ska man lyssna på den och ta det lugnt efter sjukdom och vila rejält. Men just idag var det bara seghet och det motstånd som alltid infinner sig efter en paus.
Det var jättekul och skönt att träna, jag mindes inspirationssnacket med min coach och gjorde de rörelser hon lärde mig på stepbrädan, och framför allt tänkte jag på att köra rätt hårt på konditionsstationerna, för att hålla pulsen uppe. Efteråt gjorde jag några situps på pilatesbollen, även om jag kände mig fånig och lite skraj för att den skulle rulla iväg och jag dimpa i golvet. Jag har alltid lite problem med situps och magövningar, eftersom jag är skoliosopererad och därmed stel mellan skulderbladen. Inget som påverkar mig alls, annat än när jag ska göra situps. Men det funkade rätt så bra med bollen.
Jag har tänkt på det ett bra tag nu, att det finns ju onekligen en poäng med styrketräning. Jädrar vad det bygger muskler. Hur många armhävningar jag än har gjort på Friskis genom åren har jag aldrig haft sådana armmuskler som nu. Ibland sitter jag och klämmer på dem i smyg och fnissar förtjust inombords. Armarna har alltid varit min akilleshäl.
Det är nära nu. Jag väger mig hemma ibland, och nu börjar vikten krypa neråt 80. Snart är den under, snart är den nere i sjuttiotalet, snart når jag min målvikt 78. Det är faktiskt helt fantastiskt hur fort och lätt det har gått ändå.
Och så har jag bestämt mig för att min upptrappning till 2+2 ska börja måndagen den 28 mars. Dit är det inte långt.
5 kommentarer:
Jag är superimponerad av din framgång! Själv har jag också fått en förkylning nu och är hemma med feber, men så fort den är borta så.
Oh, ja, det här med de slappa armarna, det måste jag komma tillrätta med! Särskilt om jag ska bära runt på en tiokilare nästa år :-)
Du är så bra!!!
Mera muskler ökar grundförbränningen, så det är suveränt. Och nog är det lite coolt att känna att musklerna faktiskt blir lite större.
Styrketräning äger! Speciellt för kvinnor :-)
Det är skitsvårt att avväga latmasken inom sig mot vad som faktiskt kan vara destruktivt mot kroppen.... Men, jag brukar strunta i latmasken, och släpa mig iväg ändå.... Man kan lita på sin kropp, bara man lyssnar lite på den. Och det ger mycket att även köra lite lugnare, är man riktigt slut kan man alltid strecha :-)
Applåder! Du är verkligen så otroligt duktig, jag hade aldrig vågat eftersom jag får hemskt humör av att gå hungrig....mina barn skulle fått lida tror jag.
Jag undrar om du vill skriva lite mer om hur det är tänkt att man ska äta på sikt när man kommit ur viktminskningsfasen? Ska man äta lågt antal kalorier resten av livet, eller enligt nån viss modell, eller vad? Skulle vara intressant att veta. Tycker det låter bra som du beskrivit det hittills, med en massa stöd på vägen. Grattis till ett riktigt bra jobb!!!
Jag har ganska ruskigt humör faktiskt, tidvis. Men familjen har inte klagat ännu.
Absolut ska jag skriva mer om ätandet senare. Det kommer!
Skicka en kommentar