lördag 19 februari 2011

På begäran: före och efter

Det är klart att det måste finnas före- och efterbilder i en viktblogg! Det är ju det första jag själv letar efter.

Problemet är att hitta före-bilderna. Som så många andra överviktiga har jag duckat för de flesta fotograferingar de senaste åren. Just detta, att se mig själv på kort och inte känna igen det jag ser, har varit den obehagligaste aspekten av att vara överviktig. För rent fysiskt har jag inte lidit särskilt av min övervikt. Jag är ju t ex avsevärt mer vältränad idag som tjock 40-åring än vad jag var som smal 20-åring. Livet är märkligt.

Slutsnackat, över till bilderna!

Blivande tvåbarnsmamma i Korea april 2010 för att hämta son nummer två. Den röda tunikan från HM är ganska välfylld.

Annan frisyr, andra glasögon men samma tunika. Och ungefär åtta kilo lättare, kanske ännu mer.
Just på de här korten ser jag inte så fantastiskt stor skillnad utom möjligen i ansiktet. Gör ni?

8 kommentarer:

PhD sa...

Visst syns det skillnad! Både i ansiktet och på armarna. Bra jobbat! :-)

tingeling sa...

STOR skillnad på kvinnan! Skitduktig är du! Keep up the good work!

Maja Gräddnos sa...

Helga, det är jätteskillnad!!!

Jag är imponerad som tusan.

annannan sa...

OM vi gör! Det är ju fantastiskt.

Bra att du köper nya kläder för den där tunikan får du nog ge bort när du har tappat åtta kilo till.

Anonym sa...

Armarna syns det verkligen på, om det inte är så att du viker in dem på efterbilden;-) Jag kollar särskilt på överarmar eftersom jag går omkring och känner mig säker på att jag aldrig skullle kunna få smalare såna, ens om jag gick ner mina 10 kilo....så kul att se, grattis, du är jätteduktig!

Roligt att se hur du ser ut också, konstig, har läst din blogg i flera år och visst har du beskrivit hur du ser ut lite grann men omvänt, nej, jag skulle inte tro att du var Helga om jag såg dig på stan:-) Underligt hur man kan skapa sig en bild av nån man aldrig träffat, som sen inte stämmer med verkligheten...

Anonym sa...

nej nej nej, det ska inte stå att du ser konstig ut! Såg nu att det kan tolkas så....nej, det är konstigt, själva upplevelsen (som jag beskrev i raderna under med många ord)...

Anonym sa...

Jag blir alltid förvånad över hur folk som påstår sig vara överviktiga ser ut. När jag har läst din blogg har jag sett en väldigt stor kvinna framför mig, men nu på bilderna ser jag någon som är smal. Visst är det väldigt stor skillnad på bilderna det syns tydligt, även om jag tycker att du ser bra ut även på den första.

Helga sa...

Vad snälla ni är! Tack, tack!

Jo, överarmarna är ett ställe jag själv märker skillnad på. Tack och lov för det, för de såg ju ut som små rosa sälar ungefär. Att ha runda armar och kinder var en sådan sak som jag hade väldigt svårt att acceptera när jag såg bilder på mig själv.

Kattmamman, tack snälla för vänliga ord även om före-bilden. Min erfarenhet är att folk som inte själva är överviktiga kraftigt underskattar den övervikt andra bär på. När jag säger att jag startade på 96 kg häpnar de flesta. Men då har jag ju också 178 cm att smeta ut alla kilon på. Och även om jag själv tycker att jag ser ut som en julgris på gamla krt så hör jag inte till de mest rundkindade, och ansiktet visar man ju jämt.

Hur som, jag kämpar på! Fem veckor and counting!