Jag har haft några kämpiga dagar. Nyhetens behag av att få äta annat än soppor har försvunnit. Visst är maten godare, och jag har inte samma hungerkänslor som under VLCD-tiden. Å andra sidan är jag vansinnigt mycket mer sugen på riktig mat. Tidigare var det förvånansvärt lätt att stå ut med att se andra äta, nu är det direkt plågsamt ibland.
Detta har gjort att jag har fuskat en del och nallat tuggor av barnens mat. Det låter harmlöst för en normalt tänkande icke-fanatisk människa utanför Itrim-världen, och är det säkert också. Men jag är lite rädd för att hamna på ett sluttande plan. Varje gång jag fuskar försöker jag göra det med viss eftertanke, som ett medvetet val.
Paradoxalt nog minskar också motivationen av att jag ser och känner att jag blivit smalare. Kanske är det detta som har hänt tidigare, att jag märkt en skillnad, gratulerat mig själv och slagit mig till ro.
Morgondagens gruppmöte kommer alltså i rättan tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar