Idag gick jag och tänkte att jag hade bestämt mig. 2 mars har jag ny träff med min rådgivare. LCD tills dess. Sedan biter jag ihop i tio dagar till. Då kommer jag att ha kört måltidsersättning i 8 veckor, och kan trappa upp till 2+2 i lugn och ro. Jag vill nämligen väldigt gärna äta åtminstone liite vanlig mat andra helgen i april, då jag ska åka till Prag.
Men så läste jag PhD:s kommentar och tänkte till. Ja, varför vill jag sluta med måltidsersättning?
Mest är det nog för att jag tycker att det påverkar familjelivet för mycket. Såklart längtar jag efter vanlig mat men hade det bara varit det hade jag härdat ut.
Och så är det Pragresan också. Att gå på 2+2 under den känns helt OK. Frukost på hotellet, ersättning till lunch och mellanmål, och så middag på kvällen. Men ersättning hela tiden? Näe.
Å andra sidan ser jag i almanackan att den dag det har gått 12 veckor är den dag vi åker till Prag. Om man tänker sig att det tar en vecka att trappa upp så skulle jag kunna köra LCD i elva veckor och det är ju inte fy skam. Om jag står ut så länge det vill säga. Mer om det i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar