Det är Itrims devis, och den är synnerligen välfunnen.
För även om jag gläder mig åt ert beröm i kommentarerna (mera! mera!) så känns det inte helt välförtjänt. Fenomenal, otrolig, med styrka och karaktär? Jag?
Jag har sagt det förut, detta är så väldigt mycket lättare än jag trodde. Självklart har jag svåra stunder ibland men de är väldigt få. Det konstigaste är att suget, eller vad man nu ska kalla det, så fort går över!
(Men jag fuskar ibland, det gör jag. Inte med motionen. Inte det minsta. Det har blivit 8000+ steg vareviga dag, och två pass i veckan. Men jag tar minimjölk i kaffe och te, och jag knycker en och annan skinkskiva från barnens mackor. Idag kom jag hem från träningen mitt i de andras middag, och kycklinggrytan luktade så ljuvligt att jag norpade tre små bitar kyckling, okej då, det var liite sås på dem. Sedan gav jag O stränga order om att resterna skulle vara undanställda när jag kom ut ur duschen.)
Men på det stora hela är det inget annat än märkligt. Undrar just vad det är för mirakeldamm eller motivationsknark de häller i den där maten egentligen.
Nu tänker jag att jag kanske inte kommer att äta någon semla i år, men att det kommer fler år. Och att jag ju faktiskt har ätit en försvarlig mängd semlor redan i livet. Och ibland går jag förbi kondisets skyltfönster bara för att titta på tårtorna. De ser så goda ut, och det gör mig glad att de ser goda ut. Det är roligt att tänka på att äta dem, och detta roliga räcker faktiskt just nu. Perverst, eller hur? Hade någon sagt mig detta för en månad sedan hade jag gapskrattat.
(Detta tänkesätt har jag ännu inte lyckats applicera till godis eller chips. Även solen har sina fläckar.)
Det är bara att konstatera att jag hade fel som avvisade den här typen av metoder, Det är den snabba viktminskningen som gör att jag orkar fortsätta. Att jag efter bara fyra veckor med inte alltför stora uppoffringar kan ta på mig en klänning som satt oklädsamt tajt i somras, och nu konstatera att den är rymlig. Hade jag köpt den idag hade det fått bli en storlek mindre.
Så småningom ska jag rota fram några kjolar jag har sparat, från sisådär 2001. De torde passa nu.
Och just det. Jag gjorde fem armhävningar stående på tårna förut. Bara sådär. Inte med någon perfekt teknik direkt, men ändå! Stående på fötterna! Det har jag aldrig kunnat. I hela mitt liv.
5 kommentarer:
"Det är den snabba viktminskningen som gör att jag orkar fortsätta. Att jag efter bara fyra veckor med inte alltför stora uppoffringar kan ta på mig en klänning som satt oklädsamt tajt i somras, och nu konstatera att den är rymlig. Hade jag köpt den idag hade det fått bli en storlek mindre."
Och jag tror liksom paradoxalt nog att de följande kilona också kommer att gå bra, för även om det rimligen kommer att gå långsammare neråt nu så har du ju en belöning varje dag i de där kläderna som nu sitter bra, kanske lite löst.
Och så blir det ju vår!
Ju mindre kropp man har, desto lättare att träna. Mindre vikt att bära liksom.
Och ja du har rätt, det är lättare än man tror. Beror delvis på ketos (det stadie man hamnar i under VLCD-fasen) och dels på att man blir så otroligt motiverad. Och så tror jag att du är lite som jag. När du gör något går du in för det till hundra procent. Då ger man sig inte utrymme att fuska. Speciellt inte när man har skrivit att man ska göra de här sakerna (jag syftar på veckomålen som man fyller i varje dag). Så länge jag hade dem att följa vek jag knappt en tum.
Det är härligt att läsa vad du skriver. Och för mig verkar det logiskt att man blir mycket mer motiverad och att det blir lättare med en rivstart. Resultat är roliga.
När får vi bildbevis?
Man blir verkligen superglad av att läsa om din framgång. Inspirerad och lite häpen - tänk att det faktiskt GÅR att förändra invanda mönster. Så lätt.
Jag är precis som du på den punkten att när jag bestämt mig för någonting så går jag in för det till 100 % och är nästan FÖR slavisk.
Go girl!!
WOW
Jag som tränar ungefär fem pass i veckan och har gjort det i 15 år kan fortfarande inte göra ordentliga armhävningar på fötter. Delvis beror det på en handlesskada men ändå, jag är imponerad av dig!!!!!!
Skicka en kommentar