Jag funderar ganska mycket över hur jag vill fortsätta min diet. När jag träffade min rådgivare i januari var jag ju negativt inställd till måltidsersättningar, och gick med på att bara prova i tre veckor. Det gick bra, som vi vet, och jag gick glatt över på LCD. Nu känns det rätt jobbigt, och att fortsätta med bara måltidsersättning i hela 12 veckor, som Itrim rekommenderar att man ska göra, känns mer eller mindre oöverstigligt.
(Talar jag i gåtor? Måltidsersättning är antingen av VLCD- eller LCD-typ. I det förra fallet äter man 600 kcal per dag, i det senare 800. LCD-ersättningarna är godare och mer varierade. VLCD betyder Very Low Calorie Diet. LCD får ni räkna ut själva.)
Fördelen med att bita ihop i alla de tolv veckorna är förstås viktnedgången. Det skulle kanske rentav vara möjligt att nå målvikt eller åtminstone ganska nära. Sedan är jag klar och kan övergå till att lära mig balans och måttfullhet och att hålla vikten, nog så utmanande.
Å andra sidan börjar dieten påverka min vardag lite för mycket. Jag tänker då närmast på middagarna tillsammans med min man och mina barn. Jag har inte deltagit i dem på fyra veckor, annat än vid enstaka tillfällen. Dels passar deras mattider inte in med mina, dels har det ofta känts för tufft att se deras mat. Q frågar allt oftare när jag ska börja äta vanlig mat, och han är också nyfiken och ibland lite störd av att jag äter konstiga saker som inte han får smaka på. Imorse när jag drack chokladshake och åt en halv balance bar (språksuck) förklarade han indignerat att man inte ska äta söta saker till frukost. Och det har han ju rätt i!
Nästa steg efter måltidsersättning är det som Itrim kallar 2+2. Då ersätter man två av dagens fyra mål, de övriga två äter man vanlig mat, enligt något som kallas Handfast minus. Det innebär att man äter motsvarande en handflatas storlek och tjocklek av protein, och två knytnävar grönsaker eller frukt. Inga kolhydrater i form av pasta, bröd, ris eller potatis. Jag lär ju gå ner på den dieten också.
2 mars är det dags för nästa samtal. Jag ska försöka stå ut med LCD tills dess, för att sedan kanske trappa upp till 2+2. Känns som en bra plan.
(En insikt jag har fått är att det tydligen inte alls funkar för mig att i förväg bestämma mig för att hålla mig till något i tolv veckor. Nej, små portioner och delmål ska det vara!)
5 kommentarer:
Måste man alltså "banta" till dess att man nått målvikten?
Rent biologiskt sett måste det ju vara så att den kost som ska hålla en på önskad vikt genom livet (och som ju måste vara en normal och socialt fungerande mathållning) ger en färre kalorier än de man behöver för att uppehålla sin övervikt. Så om man övergår till den kosten innan man nått sin målvikt torde man ju fortsätta att gå ner i vikt, om än förstås mycket långsammare.
För att det ska fungera krävs förstås yttre och inre omständigheter för att man inte ska överskrida det dagliga energiintaget. Men de omständigheterna måste man ju i alla fall skapa innan man lämnar programdieterna, oavsett om det sker förr eller senare.
Kan du inte dra upp träningsdosen då, för att kompensera intaget? Det känns inte riktigt som en Helga-grej kanske, men den Helga jag har känt i många år genomför det hon har tänkt sig.
Alltså, vad jag menar är:
1. Bygga muskler för att öka grundförbränningen. Tunga vikter i gymet alltså.
2. Konditionsträning i form av intervallträning - vilket också bränner utav helsike.
Förresten så tror jag att du behöver se någorlunda snabba resultat för att hålla uppe motivationen. Just vikten är, som jag förstår det, din akilleshäl eftersom du egentligen inte riktigt tror att den går att förändra. Så du behöver alltså verkligen märka att det är möjligt.
Mitt förslag är att du köper dig ett par jeans som är för små nu. Och så har du dem som mål eller delmål. Man ser rätt stor skillnad på hur jeans sitter...
Själv är jag ganska skeptisk till pulver och bars. Man lär sig liksom inte att äta rätt. Men det är klart att det är skönt att ha det avklarat fort.
Men som det är nu känner du dig bara misslyckad hela tiden (fast du så klart inte är det) Tror du att du skulle klara bättre att äta matdieten? Det kan vara svårare att bara få äta lite, reglerna är klarare när man inte får röra vanlig mat alls.
Härligt med gensvar!
Banta tills man nått målvikten måste man nog, frågan är hur hårt. Itrims ide är att man ska bli av med övervikten så snabbt som möjligt för att sedan under ganska lång tid lära sig att bibehålla den. Deras grundkoncept är att minska under 12 veckor. Har man mycket att gå ner (>10 kg) är standardrådet att äta bara måltidsersättning under dessa 12v. Längre än så anses vara förenat med för stora risker. Har man mer övervikt att bli av med görs det medelst 2+2, som jag beskrev.
Nja,träna mer tror jag inte så mycket på faktiskt. Jag ligger nog på min maxnivå vad gäller ombytt träning. Jag är lite rädd både att skada mig och att få en mental överdos, att sluta tycka om träningen.
Visst behöver jag snabba resultat. Samtidigt är det som att jag behöver landa också. Just nu har jag ett par jeans på mig som jag knappt kunde knäppa i början av ået. Idag behöver jag inte knäppa upp dem för att ta av dem!! Och ändå ser jag inte så värst stor skillnad i spegeln. Men det måste det ju vara, rent objektivt. Det är som att det inte sjunkit in ännu. Kanske måste det få ta tid också.
Jag tror just nu på en blandning av mat och ersättning. Några veckor till står jag ut utan problem. Men nog längtar jag efter att äta riktig mat igen.
Hej där! Tack för fina kommentarer om min blogg. Jag blir jätteglad när någon säger att jag inspirerar. Jag tycker att du naturligtvis måste känna efter själv hur du vill fortsätta men om jag ska bidra med mina två cent så skulle jag råda att fortsätta med LCD så länge som möjligt. Mest därför att man gärna tappar fart när man går över till mat trots goda intentioner. Dessutom kanske du ska fundera på varför du försöker övertala dig själv att sluta med ersättningarna redan (vi är ju som bekant väldigt bra på att tala oss ur saker som är obekväma). För din del innebär ju 12 veckor med LCD troligen att du når din målvikt (eller näst intill) vilket vore ganska skönt eller hur? Kram och fortsatt lycka till!
Skicka en kommentar