Och ännu en negativ sak: jag har mer ont i kroppen nu än förr. Eller har jag det, förresten? Det kanske inte är så. För några år sedan hade jag stora problem med fötterna, det har jag inte nu. För tjugo år sedan fick jag inflammation i benhinnorna jämt och ständigt, aldrig nu.
Den värk jag dras med nu är ryggont, både länd- och bröstrygg. Stillasittande brukar förvärra den, värktabletter, stretching och försiktig träning brukar hjälpa på några dagar. Så det är väl inte så mycket att gnälla över. Dessutom är jag medelålders nu, kanske är lite värk i kroppen något man får räkna med.
Över till de trevliga bieffekterna då: jag blir starkare, får bättre flås och alldeles väldigt mycket gladare. Alla tre bortom mina högsta förväntningar. Det säger ju sig självt, det vet alla. Men det är ändå ganska häftigt att vara med om, att plötsligt kunna göra saker man inte tidigare kunnat, att se ett högre wattal på cykeln eller kunna göra ett visst antal armhävningar. Små segrar men ändå segrar.
Och jag är ju alltid, alltid på strålande humör efter ett träningspass. Det slår aldrig fel.
Jo, så sover jag bättre också.
3 kommentarer:
Det kan vara värt att gå till en bra kriopraktor vid problem med ländrygg, bröstrygg etc. Jag går ca 1-2 ggr/år eftersom jag haft problem sedan 20-års åldern. Utan träning får jag mer ont (medelålders som sagt). Sedan är det så för mig i alla fall att jag måste träna förebyggande eftersom klasserna sällan ägnar sig åt det som är mina problemområden och eftersom det är lätt att utföra övningarna slarvigt när man blir trött. En bra kriopraktor el dyl behandlar inte bara utan ger även övningar att göra själv eller remitterar vidare till sådana som är duktiga på prehab. Om du vill har jag två bra kontakter :-)/Rosa
Gärna! Mejla mig!
helgaqocho@gmail.com
Små segrar men källa till stor glädje. I söndagstidningen här var det ett reportage om det goda träningsberoendet. Portugals triatlonstjärna Vanessa Fernandes sa ungefär så¨här om amatörlöpare versus proffs (fritt ur minnet):
Jag har aldrig sprungit ett maraton, men om jag skulle göra det så skulle det vara för tävlingsaspekten. Jag ser amatörlöparna, för dem är det en triumf att slutföra att komma i mål. Och jag ser den genuina glädjen. För proffslöpare är det så mycket tävlingsaspekten. Med största sannolikhet kommer vi i mål och är frustrerade, tänker att vi hade kunnat springa fortare.
Skicka en kommentar