Det här är ett ganska bisarrt ämne egentligen. Hur många av oss har ett första träningsminne? Inte ens jag har det, fast jag var gott och väl vuxen innan jag började träna på riktigt.
"Träna" förresten. Idag använder jag ordet utan vidare, men jag minns att jag ännu under Chalmerstiden (då jag började träna) skyggade för det. Träna, motionera, jag? Nä, jag gympar.
Något minne av ett enstaka tillfälle kan jag alltså inte prestera. Men jag minns ungefär när jag började träna. Det var nog uppemot fem år efter studenten, så lång återhämtningstid från skolidrotten behövde jag. (Vi kommer till det senare.)
Jag pluggade på Chalmers och hade efter några terminers drönande och festande, under vilka jag träffade O, skärpt till mig och börjat plugga ordentligt. Jag hade flyttat ihop med honom i hans tvåa på Guldheden och knatade fram och tillbaka upp och nerför backarna. (För er som inte vet, Göteborg är en sjukt backig stad. Söders höjder kan slänga sig i väggen. Vi bodde på Guldhedens högsta punkt, och det vill inte säga lite.)
Halvvägs mellan vårt hem och Chalmers fanns en anläggning som hette Fysiken, där man kunde köpa billigt träningskort, jag antar att den ägdes av studentkåren. Mina vältränade kompisar hängde där hela tiden och gick på något läskigt som hette Järngympa.
Själv vågade jag mig på något som hette Mini-Medel-gympa. Passet hölls av två ledare, där den ena visade en enklare eller lättare variant av alla rörelser. Det passade mig perfekt.
Jag vill minnas att jag tog mig dit varje vecka, ibland två gånger, någon enstaka gång tre. Jag fick hela tiden vara försiktig för att inte skada mig. Jag fick ofta ont i benhinnorna till exempel, vilket jag inte haft alls sedan dess.
Tyvärr kompenserade jag denna träning gott och väl med mina matvanor. Under de korta år jag bodde ensam rasade jag i vikt vilket berodde på att jag 1 var för snål för att investera i busskort och gick överallt jag skulle 2 var för lat för att laga mat och därför levde på knäckebröd med makrill i tomatsås. Men med O:s inträde i mitt liv blev också mina matvanor långt mer lukulliska.
Jaha, det var ju träning det skulle handla om, lik förbannat blev det om mat ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar