Min bästa träningskompis

Min man. Vi tränar inte ofta tillsammans, men det händer, och det är alltid lika roligt. Mest fascinerande är det att efter mer än tjugo år tillsammans ha hittat ett gemensamt intresse, och att detta är träning är något vi aldrig hade kunnat gissa för några år sedan. Vi är ganska lika, stora, starka och tunga, och gillar ungefär samma typer av pass.

Min syster och jag tränar tillsammans ibland också, fast vi fysiskt inte liknar varann alls. Hon är liten, lätt och snabb, allt det som jag inte är.

På Sats är det dessutom lätt att hitta nya bekanta, folk man hejar på, folk man sett på tidigare pass. Man småpratar i omklädningsrummet före och efter passet. Ledarna brukar också vara trevliga och pratsamma.