Äta nyttigt och morgonträna

Igår morgontränade jag för första gången på länge. När klockan ringde och jag släpade mig upp mindes jag varför jag sällan gör det numera. Usch vad trött jag var.

Det var ett bra pass och det var roligt att återse favoritledaren, hon kör nästan bara morgonpass. Men det förväntade välbefinnandet kom inte riktigt. Framåt lunch begrep jag varför, jag har fått överta yngste sonens förkylning men i lindrigare form.

Själva passet gick emellertid riktigt bra. Jag har ont i ländryggen igen så vissa rörelser stramade lite men annars märkte jag att jag tränat upp mig på sistone.

Att vara stark och ha bra kondition, det borde ju räcka, eller hur. Men det gör det inte. För jag känner mig samtidigt stor och tjock. Granskar surt mina överarmar i spegeln. Jodå, nog finns det hårda muskler där men under ett rejält lager hull. Inte alls som hos personaltjejen på jobbet, jag noterade hennes överarmar häromdagen då hon bar ärmlöst. Jag hade kunnat fatta om dem med en hand nästan.

Jag borde äta bättre, förstås. Det är alltid där det landar. På sistone har jag slappat till och ätit lite för stora portioner, ätit onyttigheter lite för ofta. Inget frosseri, det behövs inte mycket för att tippa över.

Ska man se det positivt så borde det vara ganska lätt att korrigera. Jag är inte förmögen till fullt så positivt tänkande just nu, istället blir jag frustrerad som så många gånger förut. Nähä, kan inte sänka garden det allra minsta. Tack som fan.

I helgen var syrran på besök och gjorde lunch åt mig och henne, en fantastisk sallad på sparris, nektariner, jordgubbar och säkert något mer. En liten bit brie åt vi vid sidan av. O gillar inte sparris så han gjorde pyttipanna på rester åt sig och barnen, Y åt knappt något eftersom han var sjuk.

Numera kan jag inte begripa hur man väljer pyttipanna framför en dylik sallad. Det är bökigt att skära grönsaker, visst. Fast pyttipanna ska ju också skäras.

Ändå tycker jag själv att det är svårt att välja och laga nyttig mat. Inspirationen saknas. Det första som dyker upp i huvudet är oftast något köttbaserat, med lite grönsaker vid sidan av. Precis tvärtemot hur man borde tänka, tvärtemot hur jag försöker öva mig på att tänka, men fan vad svårt det är.

Inte heller blir det lättare av att bo ihop med två karnivorer och en gourmand. O äter ogärna en måltid utan kött (fast han har bättrat sig på sistone) och har en svårbegriplig kärlek för stekt fläsk (blä). Y är fullkomligt tokig i kött. Q är en riktig storätare, till den grad att det oroar mig lite. Han är så rörlig att han än så länge gör av med allt han äter och han är inte överviktig enligt alla kurvor, men nästan. En sallad blir han inte mätt på.

Jag kanske skulle överge man och barn och flytta ihop med min syster?

Jag tröstar mig med att jag idag (än så länge) har ätit bra:
Hemgjord smoothie på banan, naturell yoghurt, kvarg och rågflingor
Stekt lax med sallad på ruccola och blandade betor (gul, röd och polka)
Kaffe med mjölk och en liten skål med jordgubbar