Om sport på tv tycker jag inte alls. I själva verket tycker jag bättre om sport i verkligheten än på tv, and that's saying something.
Jag växte upp med två sporttevegalningar, nämligen mamma och styvfar. Vi åt ofta middag framför tv:n faktiskt, det är ju total misär om jag tänker efter, helt förbjudet hemma hos oss idag. (Jo, barnen får göra det i största lönndom när mormor eller farmor passar dem och då låtsas jag som att jag inte vet.) Jag har genomlidit Wimbledon, OS, VM, you name it. Antagligen var det därför jag började sticka, för att ha något att göra framför tv:n.
Det enda som liknar sport som jag nu kan tänka mig att se är Mästarnas mästare. Då är det främst tävlingarna som intresserar mig, de är såpass klyftigt upplagda att det inte är säkert att yngst, störst och starkast vinner. Min man häpnar ständigt över min ignorans gällande deltagarna. Senaste säsongen kände jag igen Glenn och Frank och med möda travkusken. (Kan detta bero på att de hade sin storhetstid medan jag fortfarande bodde hemma och tvångsmatades med sportsändningar?)
Förutom att jag är ointresserad av själva ämnet så retar jag mig på hur dålig journalistiken alltid är. Det måste ju finnas något annat än "hur känns det" att fråga de stackars idrottarna om?
Detta sagt, så händer det att jag tittar på sport men då endast för att jag måste, nämligen i sällskap. Då endast de större sporterna som jag någorlunda begriper mig på, som fotboll, hockey och skidor. Tennis har jag för länge sedan gett upp att försöka förstå.
När jag skriver detta drar jag mig till minnes ett roligt undantag. Detta måste ha varit ett OS för några år sedan (2004?) och idrotten var något slags fem- eller sjukamp, grenen ridning. Helt klart den sämsta grenen för alla deltagare. Syrran och jag hade väldigt roligt.
2 kommentarer:
Modern femkamp heter det, tror jag. En gång hette det militär femkamp, det är väl där det har sitt ursprung förstås. Till skillnad från de renodlade ridsportgrenarna där man fraktar hästar över kontinenter så får femkampsryttarna sig tillottad en lokal häst, som de bara får en kort tid på sig att lära känna. (Jag vet inte om det bara är en liten stund före själva tävlingsmomentet, eller om de får prova dem några dagar innan). Så de baktalar säkert också kusarna! (Och gör förstås sämre ifrån sig inte bara för att de är minst bra på detta delmoment utan också för att det så att säga är som att tävla i dans med en partner man aldrig dansat ihop med tidigare. Nu blir jag nyfiken på hur de tränar - på ridskola med ständigt nya hästar, tro?)
Allt det här vet jag förstås eftersom jag växte upp som en fullständig hästnörd och därmed kan detaljer om allt som har att göra med hästar i sportsammanhang!
Aha, det visste jag inte, att det tävlas på lokala hästar! Tack för upplysningen!
Skicka en kommentar