En träningsform jag inte förstår

Jaa.. alltså här skulle jag kunna skriva hur mycket eller lite som helst. Det finns massor av träningsformer jag inte förstår. Å andra sidan var jag ju så sent som för några år sedan en person som inte förstod poängen med att anlita en PT, jag tyckte att det lät som att betala någon för att vara en inkarnation av en idrottslärare/plågoande (som sagt, vi kommer till det), jag hade fobi för gym, och så vidare. Jag inser att jag har mycket att lära.

Men rent allmänt så har jag svårt att förstå träning som har mycket med yta och hur det ser ut att göra. Bodypump, som jag förr gillade, har jag helt slutat gå på nu. Snabba och många repetitioner i takt med ledaren och/eller musiken, skit i hur det känns, bara det ser bra ut. Nä. Yoga så som den erbjuds på Sats likaså. Ingen tid läggs på hur rörelsen ska göras och var det ska kännas, bara man gungar i takt med musiken. Nä igen.

Lagsporter är jag heller inget större fan av. Jag inser att jag härmed skiljer mig från en stor del av mänskligheten som tycker att det är en omistlig del av uppfostran att spela i ett lag och lära sig laganda och samarbete, yada yada. Jag kan delvis hålla med om det. Men känslan av att vara sämst, en börda för de andra, den som bara förstör, den har jag varit med om och den är oerhört nedbrytande.