Idag gjorde jag min make till viljes i något han önskat de senaste tjugo åren.
Jag provade att åka utför. I nittio minuter kämpade jag i barnbacken med hyrda klumpar, förlåt pjäxor och skidor på fötterna. En vän förbarmade sig över mig och undervisade mig, medan O lärde Q. Vännens hustru tog hand om Y. (Detta är goda vänner, som ni förstår.)
Vad tyckte du, frågade O förväntansfullt. Han vill så gärna att hela familjen ska gilla utförsåkning lika mycket som han själv gör.
Tja, vad tyckte jag. Det var inte lika jobbigt som jag befarat. Jag är stark nu, blev inte särskilt trött i benen. Det var ungefär så svårt som jag trodde, och ungefär så läskigt. Jag är ganska feg, fysiskt feg alltså. Ger mig inte gärna in på sånt jag inte har kontroll över. (Att jag alls lärde mig gå som liten är ju märkligt, om man tänker efter.)
Det som förvånade mig och rent av gjorde mig besviken om jag tänker efter, var det praktiska böket och avsaknaden av kick. Jag var inte alls förberedd på hur fruktansvärt obekväma pjäxorna var. Och liftköerna. Fast åka replift var nästan lika kul som att åka nerför.
Ja, ja. Snart är det fjällsemester. Fast jag tror jag håller mig till hederlig längdåkning. Ska bli kul att prova det femton kilo lättare.
Jag provade att åka utför. I nittio minuter kämpade jag i barnbacken med hyrda klumpar, förlåt pjäxor och skidor på fötterna. En vän förbarmade sig över mig och undervisade mig, medan O lärde Q. Vännens hustru tog hand om Y. (Detta är goda vänner, som ni förstår.)
Vad tyckte du, frågade O förväntansfullt. Han vill så gärna att hela familjen ska gilla utförsåkning lika mycket som han själv gör.
Tja, vad tyckte jag. Det var inte lika jobbigt som jag befarat. Jag är stark nu, blev inte särskilt trött i benen. Det var ungefär så svårt som jag trodde, och ungefär så läskigt. Jag är ganska feg, fysiskt feg alltså. Ger mig inte gärna in på sånt jag inte har kontroll över. (Att jag alls lärde mig gå som liten är ju märkligt, om man tänker efter.)
Det som förvånade mig och rent av gjorde mig besviken om jag tänker efter, var det praktiska böket och avsaknaden av kick. Jag var inte alls förberedd på hur fruktansvärt obekväma pjäxorna var. Och liftköerna. Fast åka replift var nästan lika kul som att åka nerför.
Ja, ja. Snart är det fjällsemester. Fast jag tror jag håller mig till hederlig längdåkning. Ska bli kul att prova det femton kilo lättare.
3 kommentarer:
Heja Helga!
Uppvuxen fjällnära lärde jag mig åka utför först strax före 40 och gillar det mer och mer (kräver bra pjäxor, sol å korta köer)- men längdåkning har jag blivit frälst på - inte så att jag vill köra lopp men känslan i kroppen, styrkan är jag såld på. Går å sneglar på skidorna var dag och blivit den som lär ungen vår - och alla omkring skrattar - hatade verkligen längd som ungdom.
Ha en skön fjällsemester! På tur!/Stella
(5-åringen gillar längd lika mycket som utför än så länge)
Detta skräckscenario tänker jag på när jag ibland betänker hur mitt liv skulle ha tett sig om jag gift mig med en medelsvensk.
Att behöva åka till fjällen på semester, tillbaka till den jävla snön när den äntligen smält hemmavid...
Låt se hur O lyckas med Y och Q!
Hur gick det för Q i backen?
Haha, annannan, du är bestämt skåning?
Jag kände ungefär som du under min uppväxt. Apropå de klassdiskussioner som rasat (nåja) på min andra blogg så var jag omgiven av fjällresenärer under skoltiden, och ansågs som rätt apart som inte åkte utför.
Men det är ju skillnad på snö och snö, konstaterar jag nu. Det slask vi uthärdade under min ungdoms vintrar i Göteborg är en helt annan sak än det man åker skidor på i fjällen. Mars i fjällen är en helt annan sak än mars i exempelvis Skåne, men ska heller inte jämföras med januari i Skåne. Eller Göteborg. (Skåne vet jag för lite om, faktiskt!)
Det gick bra för Q. Mer därom på Helgabloggen!
Skicka en kommentar