Jag är omåttligt stolt över mig själv. När jag stod och fixade mina mellanmålsmackor (två ganska små knäckebitar med böcklingpastej) dök en av kontorstjejerna på mig. Å, ska du fika, här får du. Och vips hade jag en minimuffin med tjock glasyr i nypan. Sånt som jag älskar.
Men. Så snart hon vänt ryggen till smusslade jag in den i kylskåpet. Någon av de hungriga grabbarna från verkstaden hittar den säkert, och står den där och blir dålig så är det inte mitt problem. Jag måste inte äta upp den.
Imorgon är min undantagsdag, kanske ska jag baka ännu godare muffins då. Hembakta, utan transfetter. Med glasyr.
Kanske.
Och imorse visade hemmavågen att jag tycks vara på väg neråt. Samma vikt som för en månad sedan, fast efter frukost den här gången.
3 kommentarer:
Starkt jobbat! Att motstå fikabröd som bjuds på jobbet är inte min starka sida och jag kämpar med det varje vecka :) Trevlig helg!
Suveränt. En ny god vana på väg att etableras.
Om det behövs kan du ju sätta dit en lapp med "Till den som behöver" nästa gång. Beror ju på vilken tradition som råder i ert kylskåp. Veterinärkollegor till mig har rapporterat om jobbkylar där man, om man vill ha sin mjölkskvätt-till-kaffet i fred måste ha den i en labflaska med texten "mjölkprov nr 2331 vä fram - mastit?".
Tack för hyllningsropen. Jag måste avslöja att jag kompenserade min ståndaktighet med råge: konditoribesök både lördag och söndag. Hm! Men det var mycket godare fikabröd, i trevligt sällskap och aktiva beslut. Till skillnad från jobbfika.
Och nu är det måndag och jag har just ätit lite kesella och hallon till kvällsmål.
Skicka en kommentar