Jävla mellanmål!

Igår var det dags för Itrimsamtal igen. Och ännu en gång fick jag mig en tankeställare.

Okej då. Visserligen har jag börjat äta mellanmål, vilket jag faktiskt inte har gjort i hela mitt liv tidigare. Och visst har jag varit ganska duktig på att skippa jobbfikabrödet (alldeles heroisk i mina egna ögon). Kvällsbelöningarna består numera av sockerfri Läkerol eller möjligen keso eller kesella med frukt. Ibland några mandlar.

Men jag har totalt glömt bort en annan sak som vi faktiskt diskuterade vid förra träffen. Portionsstorlekarna. Aj, aj, aj.

Jag är bättre på att äta grönsaker nu än förr, visst. Jag är medveten om snabba kolhydrater även om jag inte alltid håller mig till en knytnäve. En handflata protein brukar jag alldeles strunta i, men det fick jag viss absolution för. Att överdosera protein är inte så farligt.

Men jag är hopplöst dålig på att äta lagom mycket. Är maten god, vilket den nästan alltid är, tar jag gärna en andra, mindre portion. Som är så liten att den i stort sett inte märks. Nä, just det.

Jag undrar lite över om det möjligen är så att jag äter ännu mer nu tack vare mellanmålen. Det man undervisas i är ju att man inte är lika hungrig vid måltiderna om man ätit mellanmål enligt konstens alla regler. Men jag undrar jag.

Nåja, jag ska i alla fall fortsätta med mellanmål, men ha lite bättre koll på portionsstorlekarna.

Gruppmöten skulle jag ju börja med. Februaris möte missade jag på grund av tjänsteresa. Marsmötet krockar med en ledarskapskurs. När jag säger att jag har svårt att hinna med är det faktiskt inte bara snack. Möjligen prioriterar jag bort kursen, ska fundera på det.

En sak gjorde mig lite sur. Man får inte materialet till gruppmötet i efterhand. Nej, man ska gå på mötena. Sjuhundra jävla spänn betalar jag till Itrim varje månad och jag får inte dokumentationen från mötena när jag inte hinner med dem.

Motionen ordade vi lite om också, men inte så mycket. Den går ju bra. Direkt efter Itrim träffade jag O på gymmet och så körde vi ett pass NTC Get Strong. Mycket hantlar och burpees och upphopp. Det var vårt sätt att fira vår tjugoårsdag på. Hade någon sagt oss detta för tjugo år sedan hade vi knappast trott på vare sig det ena eller det andra. Jo, att det skulle vara vi, det hade vi nog trott, för så har det faktiskt känts ända från början.

Ikväll firar vi på ett mer traditionellt sätt genom att gå ut och äta. Just ikväll bortser jag från portionsstorlekarna.

Uppdaterad: Glömde ju det (nästan) allra viktigaste (ha!) - att jag gått upp ett halvkilo. Därav min irritation. Men konsulenten menar att ett halvkilo hit eller dit är inom felmarginalen. Förra vägningen var på morgonen, denna på kvällen. Det har hon förstås rätt i. Men ändå. Det är fel håll.