Är hemma med sjuka barn och känner kryp i kroppen. Både lunchgympa och vardagsmotion åker all världens väg. Klockan är snart tolv och jag har fortfarande pyjamas på mig. Har släckt några bränder på jobbet och fått i mig och ungarna mat. Borde slappna av och njuta av det faktum att jag har pyjamas på mig klockan tolv en dag mitt i veckan.
Men det gör jag inte. Inser att jag förutom jobbet som varit ganska stressigt de senaste dagarna, också stressat upp mig över hur jag ska hinna träna.
Mat och träning ska vara rätt, det är faktiskt stressande. Det är enklare att bara flyta med, det är det.
Bokar istället ett sent kvällspass, jag som aldrig tränar kvällstid annars, och tänker att promenaden dit utgör ju åtminstone lite vardagsmotion, om än inte upp till mitt vanliga pensum. Men ibland kommer livet emellan. Och det måste det ju få göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar