Idag var jag på Itrim igen och vägde mig. Jag har gått ner 1,2 kg på en månad. Hurra! Trenden är bruten, viktkurvan pekar neråt igen.
(Vän av ordning kanske tittar på siffrorna till höger och kliar sig i huvudet. Det är lite förvirrande, för jag har blandat noteringar om vägningar hemma och på Itrim. Olika vågar och med olika mycket kläder på. Men nu är jag i alla fall nere på den nivå jag var på i februari.)
Förra gången pratade vi om att jag skulle skärpa mig med att väga mig hemma varje fredag och notera vikten (exempelvis på Funbeat). Vägt har jag gjort men noterat hade jag helt glömt. Men nu är det uppskrivet.
En annan sak jag tänkte på var att mina viktökningar varit helt relaterade till semestrar. Under sommaren gick jag upp ett par kilo. Att det inte blev mer beror troligen på att jag började springa. (Å andra sidan var det kanske inte så konstigt att jag gick upp ett par kilo från slutvikten efter svältperioden, något annat hade varit konstigt.) Under hösten var vikten tämligen stabil, jag fortsatte med springandet, började också cykla och när det blev för kallt för det började jag styrketräna.
Sedan blev det jul. Jag fortsatte med styrketräningen under ledigheten men struntade helt i vardagsmotionen och frossade i godsaker. Det resulterade i tre -fyra kilo direkt.
Läxan jag lär av detta är att de där jävla kilona bara ligger och väntar på att hoppa på en. Nä, men förutom det, att vardagsmotionen ju inte ska underskattas. Bättre gå mina steg och strunta i gymmet än tvärtom. Och att det tyvärr räcker med tre veckors skörlevnad för att det ska synas på vågen. Frågan är om det är värt det?
Vad gäller mathållningen har jag faktiskt skärpt mig. Mellanmål slarvar jag fortfarande med ibland, men jag har blivit mycket bättre på att undvika fikabröd, eller som häromdagen äta en Skyr-yoghurt först och sedan ta en smal strimma vetelängd. Hade det inte varit för Skyren hade det blivit en betydligt större bit och kanske inte stannat vid en. Jag har också börjat äta frukt och keso/kesella som kvällsbelöning eller mellanmål (tack Maja!). Och jag vågar påstå att det slinker ner betydligt mer grönsaker nu än förr.
Däremot äter jag en del gott på helgerna, det har jag inte velat avstå från. Men där fick jag en utmärkt regel: om man äter bra i veckan, kan man unna sig ungefär 1600 kcal extra på helgen utan att gå upp i vikt. (Ska bara kolla hur man omsätter detta i vin, godis och chips.)
Mina planer för sommaren är storslagna. Jag ska gå ner till 80-81 kg och jag ska lära mig att springa en mil.
6 kommentarer:
Intressant och bra resonemang rakt igenom tycker jag, som känner igen mig i så mycket i den här bloggen...en fråga: tänker du nån gång att en utväg är att ta nån vecka eller så då och då med bara pulver/shakes, eller är det något som hör till det förflutna för din del? Lycka till med sommarens projekt!
Hej Anonym, vad glad jag blir!
Visst har jag snuddat vid tanken att käka pulver i ett par veckor. Då skulle ju tre-fyra kilo försvinna i ett nafs. Fast det känns inte som en långsiktig och vettig lösning. Jag måste ju hitta den där berömda balansen, och det är det jag jobbar på just nu. Det trösterika är att även om jag gått upp i vikt har jag samtidigt ökat både i styrka och kondition, det märker jag tydligt hela tiden.
Skulle jag äta pulver skulle jag troligen inte orka träna så mycket som jag gör nu (eller jobba för den delen, förra gången var jag ju mammaledig) och det är också avskräckande. Och till sist: jag gnäller och gnölar om de där extrakilona men ser jag mig i spegeln så häpnar jag fortfarande över att se mitt gamla relativt smala jag. Jag är lite för nöjd för att motivera mig till pulverspäkningar.
Dy är så klok! Bra att trenden vänt och att du har målet i sikte! Go go go! :)
Å jäklar, jag får ju ligga i för att du inte ska SPRINGA om mig (för att inte tala om hur jag inte alls har sjungit lika mycket mer som du har sprungit mer!!).
Tar hatten av mig för dig, för övrigt, för har du vänt trenden innan du inlett cykelsäsongen ligger du inte illa till.
Jag tror stenhårt på det där att äta det nyttiga och så lite av det onyttiga. Om det onyttiga är gott nog att vara värt det.
Eftersom du uppenbarligen inte längre har något emot att motionera, i vardagen eller på gymmet, så är kanske insikten faktiskt nog för att du ska ta med motionen i ledighetsplanerna?
Tack för svar! Tycker du resonerar sådär klokt som jag egentligen tänker....men så lockar det att ta en snabb väg genom pulvret istället. Förstår dig och tycker du gör rätt men är inte där än själv utan rycks hit och dit mellan balans, späkning, överätning och filosoferande över alla de olika tillvägagångssätten...det är i alla fall mycket inspirerande att läsa din blogg. Tack! (samma anonym som ovan)
Fan vad bra du är!!!
/Gräddnosan
Skicka en kommentar