måndag 21 maj 2012
Det blir ju bättre!
Veckan som gick har varit blandad ur motionssynpunkt. Vi har varit lediga och bott i svärmors tomma lägenhet utanför Göteborg, Kristi himmelfärdsdag tillbringades i bilen hem och så avslutades veckan med en underbar helg i stugan.
Vardagsmotionen gick alldeles åt skogen. Jag gjorde några halvhjärtade försök att få till det, bland annat tog jag en fantastiskt fin skogspromenad på onsdagskvällen. Det är fasen så svårt att komma upp i 10 000 steg när jag är med barnen hela dagen, behöver bli bättre på att hitta tillfällen till promenader. Å andra sidan jobbade jag i trädgården flera timmar både lördag och söndag, vilket väl måste räknas som vardagsmotion även om inte stegräknaren tycker det?
Veckans springrunda kändes motig som tusan i början men slutade på hela 5,5 km. Distansrekord! Snart ska jag börja med ett program för att lära mig att springa en mil. Eller så improviserar jag. Har ju faktiskt lärt mig att springa 5 km alldeles själv. (Fan vad jag är bra.)
Två SATS-pass blev det också, ett extra för att kompensera den uteblivna cyklingen till jobbet. Som jag skrivit innan har jag plötsligt börjat gilla Shape, till min egen förvåning. Bodypump som tilltalade mig i början eftersom det var enkelt och rejält utan några läskiga balansövningar, känns nu rätt trist. Igår var jag på det perfekta Shapepasset och märkte plötsligt att min balans blivit väldigt mycket bättre, bara sådär!
Det borde ju inte förvåna mig att övning ger färdighet, det gäller ju för allting annat. Men mitt fysiska självförtroende har varit så grundmurat lågt ända sedan jag var liten. Skolidrotten vars uppgift var att hjälpa till, hade rakt motsatt effekt. Att jag alls motionerar är faktiskt helt och hållet min egen förtjänst, varken föräldrar eller skola lyckades förmedla vanan till mig.
Så jag njuter av nya färdigheter. Jag njuter av att kunna lyfta upp inte bara den lille sonen utan även den store på axlarna, och av de häpna blickar omgivningen ger mig. Jag njuter av att våga gå balansgång och hoppa mellan stubbar med pojkarna när vi leker på lekplats. Tack och lov att jag hittade det här, om än vid mogen ålder!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
När jag ska öka upp distans blandar jag med att gå och springa. Funkar jättebra och jag lurar mig själv helt! För övrigt är trädgårdsarbete helt klart träning. Jag var helt slut i benen efter 2 timmars grävande igår.
Precis. Gå och springa is da shit. Tack för påminnelsen! Läste en superintressant artikel i Iform (som låg på Itrim, har den inte själv) som handlade om två kvinnor som sprungit maraton med metoden spring 5 min/gå 1 min. De fick riktigt bra tid, och sprang på slutet förbi den snorkige italienare som skrattat åt dem när de börjat gå efter 5 min. Viktigt var dock att verkligen följa programmet och inte springa sig trött först och börja gå då, då är det för sent. Lät himla vettigt och intressant!
"verkligen följa programmet och inte springa sig trött först och börja gå då, då är det för sent"
Gäller för en massa andra aspekter av tillvaron också. Är jag skitdålig på. Jag skulle vinna mycket på att bli bättre på detta.
Jag tänker ofta på timmerkörning med häst, som jag aldrig ägnat mig åt men sett tillräckligt för att förstå hur det går till. Hästen ska stanna och stå stilla medan kusken hakar fast en stock. Sedan ska hästen dra igång och gå fram till nästa stock, stanna osv. Jätteviktigt att hästen drar igång balanserat (inte rycker) och står stilla när den ska stå stilla - annars slösar den mycket energi helt i onödan.
Du har verkligen verkligen hittat rätt och det är så himla roligt att läsa.
Underbar liknelse med timmerkörningen!
Fast annars i livet tycker jag nog att det kan vara nyttigt att göra små ryck ibland för att söla däremellan.
Skicka en kommentar