Det har sina sidor att vara en friskus.
Jag har hittills varit mol ensam i omklädningsrummet på jobbet. Hänglås på skåpen och handdukar på tork skvallrar om att det nyttjas av andra, men vi har uppenbarligen olika tider.
Däremot har jag sedan en tid blängt misstänksamt på de avslöjande stora och grova - och lortiga - fotspår som leder från en dörr, som i sin tur leder ut i garaget, och som inte går att stänga, in på en av toaletterna. Nog för att det finns storfotade damer, jag är själv en sådan, men de här spåren såg klart maskulina ut.
Idag när jag just kammat håret och fått på mig bh och trosor, smällde det i dörren och en byggjobbare klampade genom omklädningsrummet in på toan. Jag är varken pryd eller lättskrämd, men nog hickade jag till något. Medan han var på muggen försökte jag fundera ut något lagom ampert att säga, men kom inte på något. Tog skyndsamt på mig blusen och nöjde mig med att anlägga en ogillande min. Han fick ganska bråttom ut.
Nu är husets vaktmästare upplyst om händelsen, och dessutom rev jag ner ganska många skrattsalvor vid fikabordet när jag dramatiserade det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar