måndag 19 september 2011

Hur fan gör man på vintern då?

Förra veckan gick bra ur motionssynpunkt.

Tisdag: cirkelträning
Onsdag: cykel t/r jobbet (16 km)
Fredag: cykel t/r jobbet (16 km), dock bara 5 000 steg
Söndag: löpning 2,7 km

Utöver detta gick jag minst 9000 steg alla dagar utom fredag, lördag, söndag. Det var lite slappt.

Löpningen har fått stryka på foten till förmån för cyklingen på sistone, det har bara blivit en springrunda i veckan. Men det är väl okej. Jag har skaffat en app till telefonen som heter RunKeeper och som trumpetar ut hur länge jag har sprungit och hur fort det går, och sedan kan jag se min framfart på en liten karta. Kul.

Däremot börjar jag redan nu fundera på hur jag ska få till träningen under hösten och vintern. Morgoncyklingen börjar kännas allt mindre lockande. Vantar, regnjacka och cykellyse, varför ska livet vara så jobbigt för? Springa går ju bra på helgen när man kan göra det i dagsljus, men en mörk vardagkväll i november?

Träna inne finns ju förstås som alternativ. Jag ska ju skaffa SATS-kort. Jag vet, jag vet. Men nu har detta märkliga inträffat att jag blivit lätt beroende av en rejäl dos frisk luft om inte varje dag så åtminstone varannan.

Springa på lunchen kanske man kunde tänka sig. Jag söker lite håglöst på Funbeat efter rundor i mitt område (det jobbar MYCKET folk här) och jodå, det finns. Jag vill helst inte springa på asfalt och till och med det tycks gå att tillgodose.

Hm. Får fundera vidare. Helga jogga på lunchen låter ju fullkomligt otänkbart, men det trodde jag ju om Helga cykla till jobbet också. Och Helga jogga överhuvudtaget.

9 kommentarer:

Anka sa...

Jag joggade på lunchen förra veckan, det var en oerhört märklig upplevelse. Jag jobbar ju vid Gärdet, så jag sprang ut mot Djurgårdsbrunn, superfint med tidiga höstfärger men det var tyngre än att springa hemma av nån anledning.

Jag vet inte heller riktigt hur jag ska göra i höst. Löpband verkar för tråkigt. Jag vet hur tråkigt det är att simma i bassäng och löpband verkar ju om möjligt ännu tristare. Fast vi har ett helt rum med dem i källaren på jobbet, det kanske vore dumt att låta bli.

Och nu kommer mitt obligatoriska skryt: i lördags morse sprang jag EN MIL! Och det var SKÖNT! Jag spurtade på slutet, till och med. Jag, som knappt rört på mig på hela 2000-talet. Jag blir så lycklig av att springa. Barnen tycker också att det är jätteroligt, de vill också byta om och så spurtar de med mig upp och ner för gatan.

Anonym sa...

Löpband verkar aptråkigt, tycker jag med! Halva det roliga med att springa är ju att man är ute. Ska man träna inne får det vara något roligare än löpband, tänker jag.

EN MIL! Jösses! Du har all anledning att skryta. Jag är gruvligt imponerad. Själv har jag inte kommit upp i mer än 3 km. Men på sistone har jag som sagt cyklat mer än sprungit.

Läste i nån av O:s hurtiga tidningar om Kristin Kaspersen (tror jag) som hade löparskor med dubbar och sprang året runt. Hm.

Anonym sa...

Enligt nån som min syster pratat med kan man springa ända ner till minus 12 grader om man är någorlunda vältränad. Jag tycker att det låter vidrigt! Och farligt, broddar eller inte. Och på vintern är det ju nästan alltid mörkt.

Men rullskidor då, vad tror du om det? Jag känner en kille som höll på med det ett tag och VARJE gång han var ute var det minst en person som pekade och ropade "Mora ligger ditåt!". Så jag avstår. Förresten är det ju lika mörkt när man åker rullskidor som när man springer, så klart.

Då återstår...zumba. Jag tror att jag ska testa, vi har det också i källaren på jobbet. Min pappa älskar det, hoppas att det är genetiskt.

/Anka

Helga sa...

Nä, rullskidor är nog inte min grej, tror jag har alldeles för kass koordination för det. O kör en del, men han är ju van skidåkare gubevars.

Mora-kommentaren, suck. Folk är inte kloka.

Zumba är ju väldigt hajpat. Du får rapportera vad du tycker. Gulligt med en pappa som gillar det. Jag kan INTE se min pappa köra zumba, om man säger då.

annannan sa...

Zumba låter jätteroligt.

Hur pendlar du? Det där klassiska med att gå av en station tidigare, skulle det funka för dig? Det kan ju antingen vara på vägen dit eller hem. Med bra skor kan en rask promenad till eller från jobbet bli vettig vardagsmotion. Funkar i de flesta väder även om det är träligt i ösregn. Det ger inte riktigt samma flås som att springa, men det är ett bra mycket trevligare alternativ än löpband tycker jag.

Ska man träna inomhus och på lokal (alltså till skillnad från att tex ha en träningscykel i källaren eller på jobbet) så ska det banne mig vara kul. Jag är bara så där halvkoordinerad och jag har gillat att gå på step-up på gym. Eftersom man hela tiden rör sig runt sin egen bräda ställer man inte till det för någon annan när man tappar greppet om koreografin. Men hitta en nybörjargrupp och be helst om en liten privat introduktion, annars kommer du att tycka att det är pest och omöjligt.

annannan sa...

Min pappa gillar gammaldans...

Helga sa...

Oja, gå av en hållplats tidigare praktiserar jag redan. Stegräknaren måste ju ha sitt!

Och inomhusmotion har jag redan en plan för, och är ganska haj på. Det nya är att jag blivit biten av utomhusmotion. Jag vill ha frisk luft! Eftersom jag inte känt så tidigare funderade jag bara på hur andra spring- och cykeldårar gör på vintern. Motionerar inomhus, antagligen.

Helga sa...

Och nä. Step är nog inget för mig. Efter nio månader på Itrim är jag fortfarande inte kompis med stepbrädorna. Tråkigt! Läskigt! Är rädd att vricka fötterna.

Men det finns ju så mycket annat!

annannan sa...

Sådana spring- och cykeldårar som jag går på vintern.

Faktum är att det år då jag slutade vara lite rund hände två avgörande saker:
- jag slutade äta på lunchrestaurangen och började äta gröt hemma i studentrummet
- jag fick punktering på cykeln och det blev för första gången under min Uppsala-tid en smällkall vinter med mycket snö och jag började helt sonika att gå de kanske 4 km till universitetet på morgonen och dito hem på eftermiddagen

Det senare fick mig att radikalt omvärdera hur långt "för långt" för att gå eller cykla regelbundet är, och det har jag haft med mig varje dag sedan dess, faktiskt.

Jag tycker förresten visserligen att det är urtråkigt att simma i bassäng, men just vintertid har det ibland varit en upplevelse, när jag bott någonstans med fin simhall och vuxensimtider. Varm simhall med jättefönster ut mot snön och tända kandelabrar på bassängkanten är något visst!