Igår struntade jag i Itrim och hängde med O på Sats Bodypump istället. Han hade en gratisbiljett (nej, jag har inte köpt kort ännu. Ska! Snart! Tror jag!).
Medan vi väntade var jag på miserabelt humör och därmed negativt inställd till allt. Först fick jag en akut attack av min urgamla allergi mot träning och motion i alla former. Det var länge sedan sist, hommage à mina gamla gympafröknar. Attacken utlöstes nog av gymmiljön. Den är faktiskt inte trevlig. Jobbig musik, lysrörsljus, stånkande muskelberg på var och varannan maskin, klonket av vikter som dunsar i golvet. Vad är det med karlar som gör att de måste stöna så förbannat när de tränar? Urk.
(Jag är en ragata, förresten. O är strängeligen förbjuden att använda linne eller fladdriga shorts när han tränar. Har sett alldeles för många håriga svettiga armhålor och ljumskar på träningspass. Put the mouse back in the house, this is a family place. Vet ni var citatet kommer från?)
Dessutom blev jag påmind om en av Itrim-träningens fördelar, och ledarledd tränings nackdelar: väntetiden. Ställtiden. Sån tid som jag inte har just nu. Fast å andra sidan kan man faktiskt sätta sig och cykla eller något annat medan man väntar, påpekade O. Hm. Ja. Jo.
Själva passet var jobbigt men faktiskt helt okej. Jag har ingen bra teknik på marklyft och rodd och allt vad det hette, jag ansträngde mig men insåg att jag nog hade fel hållning och allt möjligt. På armarna körde jag fem kilo och benen tio, mer vågade jag inte lägga på. Det stramar ändå ordentligt i musklerna idag, imorgon kommer jag nog knappt att kunna röra mig.
Nike Get Fit, som vi testade i somras var roligare, faktiskt. Det var ganska likt, men utan skivstång. Den är jag inte riktigt kompis med.
Men av O, som stod bakom mig, fick jag massor av beröm. Han tyckte att jag klarade koordinationen jättebra för att vara ett första pass. Nå, lite koordination måste jag väl ha lärt mig efter alla år på Friskis.
The verdict är alltså: godkänt. Jag kan tänka mig att göra om det. Och som styrketräning betraktat, väl godkänt. Mycket roligare än gym.
3 kommentarer:
Bevingade ord, en gång uttalade på Central Perk, va? /AK
Bravo! Så rätt så. Det är härligt med bildade läsare.
Håller med om att det är svårt/värdelöst att pricka in ledarledda träningspass som småbarnsmamma. För mig blir det max ett pass i veckan, annars bryter jag ihop av stress. Å andra sidan har jag aldrig förstått mig på alla fån som bara står och väntar på passet... Jag brukar köra roddmaskin eller passa på att stretcha...
Jag kan rekommendera Parken. Bli inte förskräckt, det känns vrålsunkigt när man kliver in i trapphuset, men när man väl kommer in är det alltid supertrevligt. Knäppt att det kan vara så stor skillnad mellan två gym....
Hahha, det finns MASSOR att irriteras över på ett gym. Dansträning typ Zumba är så störigt när folk inte har förstånd att ställa sig långt fram i salen. Inte så kul för dom längst bak när första ledet ställer sig tre meter bakom ledaren. IRRO!
Skicka en kommentar