Igår var jag på gruppmöte, och det var som väntat. Nä, till och med lite sämre än väntat. För det första var uppslutningen dålig, vi var bara fyra personer där. För det andra var ämnet för kvällen oturligt nog motion. Den delen av det nya livet som jag verkligen inte har problem med. Till gruppledarens försvar ska sägas att hon styrde in samtalet på en del annat också. Vi var flera som hade problem med att motivera oss att äta bra just nu.
Hem gick jag i mörker och blåst, hem kom jag till övertrött femåring som vägrat somna eftersom jag inte var där. Nä, gruppmötena är inte värda tiden borta. Körrepetitionerna är det däremot. På väg hem från kören är jag alltid fulltankad med glädje och energi.
Jag tänkte också återigen på att det verkligen är dags att byta ut cirkelträningen nu. Huga vad jag är trött på den.
Alltså. Inga mer gruppmöten, åtminstone inte på ett tag.
Imorse cyklade jag till jobbet och konstaterade att det inte är så länge till som det kommer att kännas uthärdligt. Det är lite för kallt, lite för grått. Snart blir det mörkt också. Men några veckor till i alla fall.
Surdegsmackan med leverpastej som jag åt som andra frukost smakade himmelskt.
Ytterligare en notering till protokollet är att GI-diet - föga förvånande - inte fungerar för två rörliga och pigga barn. Gårdagens middag var fisk med puré på gröna ärter. Mycket gott. Men femåringen behövde en banan för att kunna somna och tvååringen skrek på välling både klockan ett, tre och sex inatt. Barn behöver kolhydrater!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar