Har haft ett lyckligt inlägg i huvudet om det surrealistiska i att jag, Helga, springer. Springer!? Grannarna på Sommarön ruskar på huvudet och suckar och säger å vad duktig du är. Åja, svarar jag generat, det är bara tredje/fjärde/femte/sjätte/sjunde rundan än.
För man gör ett statement när man springer, det ser jag tydligt i de blickar som följer mig. Man Motionerar. Är Duktig. Sköter Sin Kropp. Gör Det Man Ska. Amen.
Och inombords har jag fnissat, för de skulle bara veta. Långskrangliga Helga med sned rygg och stora fötter och knän som slog ihop. Som sprang som en älg eller ko eller noshörning. Som hade tvåa i idrott, alltid. Som hatade alla former av fysisk rörelse.
Fnisset och glädjen har fastnat i halsen något. I min onda svullna hals som just nu avhåller mig från att springa. Jag orkar inte ens gå mina vardagssteg.
Men det är inte bara halsen, utan också vetskapen att jag måste se mig i spegeln ordentligt och inte gömma mig bakom det faktum att jag minsann är så duktig och motionerar i grader jag aldrig kunnat föreställa mig. För det har jag faktiskt gjort i många år nu. Det är inte motionen som är problemet.
Det är maten, och det vet både jag och mina läsare vid det här laget. Sedan början av sommaren har jag befunnit mig på ett sluttande plan som nu under semestern har kantrat rejält. De senaste veckorna har jag helt och hållet återgått till mina gamla matvanor, det är bara att erkänna.
Och naturligtvis märks detta på vågen. Något lite på kläderna också, men inte så mycket (konstigt nog).
Nu återstår en veckas semester under vilken jag ska försöka hejda och begränsa frosseriet något (hotellbuffeer är faktiskt inget bra, note to self). Sedan blir det jobb och vardag igen, och alldeles snart har jag ett coachsamtal på Itrim inbokat.
Jo. Det är så sant som det är sagt. Det svåra är inte att gå ner i vikt (även om jag aldrig lyckats så här bra tidigare), utan att behålla den. Det var visst därför jag tecknade Itrim-medlemskap för två år?
3 kommentarer:
Jag beundrar dig för att du kan vara så öppen. Heja på, hoppas iTrim ger dig det stöd du behöver för att få skutan på rätt köl igen!
Heja heja! Vad kul att se att även du blivit biten av löpflugan! Visst är det lätt att trilla dit i gamla vanor men med hösten kommer vardagen och rutinerna tillbaka. Då kan vi ju trilla in i Itrim-vanorna igen! Ser fram emot att träffas igen någon gång...
visst är det värdelös med buffeer? Bra i teorin, men i praktiken, gaaaahhhk.
Häng i med löpningen, att springa bränner som tusan och kommer på sikt hjälpa dig hålla vikten. Vi småbarnsmorsor måste hålla koll på kcal-per-minut, för att få valuta för vår investerade i tid :-)
Skicka en kommentar