onsdag 24 augusti 2011

Sexmånadersuppföljning

Det här blir kort, för ikväll ska jag faktiskt komma i säng i tid!

Idag var det vägning och sexmånadersuppföljning på Itrim. Som jag visste hade jag gått upp över sommaren, men inte mer än 1,6 kg i alla fall. Å andra sidan hade vikten börjat krypa uppåt redan då. Jag är definitivt på fel sida om 80-strecket. Jag ska tillbaka till sjuttiotalet igen, helst till under 78.

Samtalet var bra, men det var inte så mycket nytt som framkom. Maten är problemet, förstås. Jag ska försöka utesluta snabba kolhydrater ett tag framöver för att få ner vikten ett par kilo. Men på det hela taget tycker jag nog att det var värt ett par kilo att få äta gott på semestern. Bara jag lyckas bli av med dem igen.

Motionen går ju alldeles lysande, stående ovationer till att ha börjat springa och cykla till jobbet. Men det visste vi ju. Jag har länge varit ganska bra på att motionera.

Mina föresatser till nästa månad är som följer:

Ett pulspass i veckan
9000 steg per dag
Löpning varannan dag (utbytbart mot att cykla till eller från jobbet)
Äta mellanmål!
Minska eller helt utesluta snabba kolhydrater

Vidare ska jag fundera på om jag ska fortsätta med gruppträffarna eller inte. Min coach propagerade hårt för dem, och jag tycker ju i och för sig att de varit ganska bra. Fast lite sega. Och det är svårt att klämma in dem i mitt schema, det är det faktiskt. Nästa vecka börjar jag i kören igen, som jag haft uppehåll från under våren. Det längtar jag mycket efter, jag har verkligen saknat att sjunga.

Imorgon cyklar jag till och från jobbet!


3 kommentarer:

Krickan sa...

Kul med cyklingen! Skönt och avkopplande!

Klart din coach tycker du skall gå på gruppträffarna. Men du vet bäst vad som funkar med ditt schema, och kören låter ju mycket roligare (om du frågar mig).

Bra ide att skippa snabba kolhydrater. Bara gör det lixom, inget att snacka om. Vare sig du vill gå ned några kilon eller jämvikta. Du behöver dom inte, och de gör absolut inget för ditt välbefinnande.

Helga sa...

Joo! Det är ju det de gör, dessvärre. Mitt psykiska välbefinnande just i stunden, bara för att det är så gott.

Ursäkter, ursäkter. Men jag måste se sanningen i vitögat, att jag faktiskt gillar vissa saker. Och att det ibland är FÖR hårt att avstå från dem. Om det inte finns ett vettigt alternativ. Äter familjen pasta (vilket jag älskar) så är det jävligt tungt att avstå till förmån för sallad. Men om jag istället får äta broccoli gratinerad med lite ädelost, då går det.

Jag är inte så mycket för att späka mig längre, tycks det.

Krickan sa...

Förstå vad du menar, för visst är det fantastiskt med en rejäl kanelbulle :-) Eller vad det nu är man triggar på.... Fast samtidigt, när bullen eller pastan är uppäten, så är den ju borta... Men magvalkarna har man ju kvar...

Tycker personligen att det är enklare dra ner de snabba kolisarna till noll, än att hålla på och småfnula. Röda kidneybönor är en bra ersättning för pasta! Massa protein och god, lite sötaktig smak.

Vem har sagt att det är lätt? Inte jag iallafall....