Runda nummer åtta avverkades idag, i den relativt närbelägna skogen. Den ligger dock inte precis utanför dörren, det tar nog en 15-20 min att promenera dit och det är jag bortskämd nog att tycka är ett problem. Precis utanför dörren har jag dock ett ganska fint parkområde med gångvägar, kanske kan det duga.
Men idag blev det skogsspring, eftersom make och söner medföljde och ägnade sig åt båten medan jag sprang. (Att springa är tidseffektivt! I love it!)
Först fick jag för mig att springa en minut, gå en minut och hålla på så i tjugo minuter. Men snabbt fick jag överge den tanken, backarna var för branta helt enkelt. Istället gick jag två minuter och sprang en, någon gång två när jag kände mig riktigt tapper. Allt som allt blev det tjugofem minuter och nog den tuffaste rundan hittills.
Sedan var det bara att hoppa i båten och fräsa iväg ut till en närbelägen holme med brygga från vilken jag hoppade i samt lyckades övertala min femårige son att göra detsamma (med flytväst!). Han spottade och fräste när han kom upp till ytan men var mäkta stolt över bedriften.
Däremot har skoinköpet fått vänta. De gamla träningsskorna med anpassade inlägg får duga ett tag till. Jag har inte ont någonstans, det stramar lite i ena fotvalvet ibland, men så länge jag är observant på det och tar det lugnt är det nog ingen fara.
4 kommentarer:
Jag har också börjat springa! Min syster satte igång i våras, och jag har muttrat om att jag också borde men jag har ju inga skor och tänk om jag köper skor och så får jag ont i knäna osv. Men plötsligt stod jag där på löpbandet på Intersport med hela familjen omkring mig, en födelsedagsfemhundring i näven och boken "Löpträning" väntande hemma på köksbordet! Så på min 39-årsdag sprang jag min första runda på sex år (jag sprang en gång 2005. Det gick skitdåligt. Dessförinnan var det Vårruset 1995, tror jag). 2,5 km och jag gick nog nästan halva biten.
Runda 3 och 4 sprang jag på svärföräldrarnas landställe, och avslutade med dopp i östgötsk insjö. Divine! Nu har jag sprungit två gånger till hemma. Det går så bra! Jag är uppe på 3 km, och går bara en liten bit i mitten för där är det en väldigt brant backe. Jag hade ALDRIG trott att jag skulle klara detta. Men det gör jag! Och inget ont i knäna heller. Nu går jag och fantiserar om hur jag ska springa runt Gärdet på luncherna, som 30-åringarna på mitt jobb gör.
Vad duktiga vi är!
/Anka
Va duktig du är som är ute och springer!
Kan du inte cykla till skogen? är ju också motion och så kommer du fortare hem till duschen efteråt. Cykelturen blir dessutom nedvarvning. Om det tar en kvart att gå tar det väl högst fem minuter att cykla.
När du har kommit igång lite mer kommer du att helt enkelt springa hemifrån dörren. Då har du blivit Helga som springer och som grannarna är lite avundsjuka på för att hon är så spänstig.
Bra tips att cykla till "springet", det gör alltid jag. Spåret har fördelen att underlaget är mjukt och härligt, asfalt kan ju bli lite hårt för ovana fötter :-)
Skicka en kommentar