Jag har blivit helt beroende av min stegräknare. Den är helt oumbärlig för att uppskatta hur mycket jag rör mig i vardagen, och eftersom min dos av ombytt motion är relativt låg (två pass i veckan) inbillar jag mig att vardagsmotionen är en avgörande faktor för om jag kommer att kunna hålla vikten eller ej.
De två senaste dagarna var bottennapp. I onsdags (piffiga-lilla-koftan-dagen) flög jag till Lund över dagen. Taxin hämtade mig vid brevlådan, taxi från Sturup dit vi skulle. Sedan blev det faktiskt en liten promenad på lunchen till en restaurang några kvarter bort. Ingen personalmatsal i samma hus, tack och lov! Taxi, flyg, taxi. Jag var hemma vid sjutiden, middag, natta barn, kollapsa själv. Räknaren stannade på 5000 steg. Långt från mitt mål på 9000 men ändå rätt acceptabelt med tanke på förutsättningarna.
Det kommer att bli en del sådana resor i fortsättningen, frågan är vad jag kan göra för att öka antalet steg. Traska runt på flygplatserna, förstås. Det gjorde jag inte alls. Fler tips mottages tacksamt!
(Och nej, tåg är inte aktuellt för att ta sig från Stockholm till Lund. Tar alldeles för lång tid och kostar minst lika mycket som flyg. Tyvärr!)
Igår var jag tillbaka på kontoret, men kom ändå inte upp i mer än dryga 7000 steg. Ser det som en nyttig erfarenhet som tydligt visar att många var för sig obetydliga faktorer samverkar till ett större resultat. Dagen förlöpte så här: Buss till jobbet, och trapporna upp, så långt allt väl. Kundmöte på förmiddagen, lunch med kunden. Där rök min lunchpromenad, som förvisso inte varar i mer än tio minuter. Hissen upp i sällskap med kunden. Blev hämtad vid jobbet av make och glassätande pojkar som varit på utflykt hela dagen. Kämpade tappert under kvällen med att traska runt lekplatsen, gå en extra runda till soptunnan, springa upp och ner för trapporna, men kom alltså inte ens upp i 8000 steg. Där ser man vad mina blygsamma vardagspromenader ändå gör.
Jag lägger dessa två resultat till handlingarna under fliken learning experience.
4 kommentarer:
Jag känner igen mig, jag har också sådana där dagar ibland. Visst är det sjukt att vi har ett arbetsliv där man vissa dagar verkligen måste kämpa för att komma upp i bas-nivå när det gäller vardagsmotion. Helt sjukt! Du har redan komit på bästa grejen: stegräknare. Då kan du ha koll och ta dom där exravändorna till pappersåtervinningen.
En dagismamma har stegräknartävling på sitt jobb, och den som leder (stort) snittar 40 000 steg om dagen! Hur många mil är det? Själv har jag en stegräknare i min mobil, och brukar nog hamna runt 8 000. Mitt rekord är 14 000 men då var jag ute och gick i två timmar på kvällen. Idag har jag fått ihop 8 500, men det kompenserar jag för nu i kväll med vitt vin, grillchips och några konstiga jellybeans som jag hittade på Lidl igår.
/Anka
Jeezes! 40 000. Det borde bli.. cirka 2,8 mil om man räknar med 70 cm steglängd. Ja då kan man nog lugnt käka grillchips.
Vad jobbar den människan med undrar man intresserat. Hundpromenerare?
Jag känner igen såna där dagar från när jag jobbade på Det Statliga Verket och tjänstereste till Stockholm i ottan. Jag ung och nyanställd, i regel chefen i sällskap. Hon hade verkligen behövt en promenad för kroppens skull. Jag för själens. Men det blev taxi.
Reser du i sällskap? Då får man ha stark själsstyrka för att få till promenaden. Ursäkta sig med att man måste gå en sväng på lunchen för att köpa en födelsedagspresent? Går inte mer än en gång om man har samma sällskap...
Reser du ensam kan du väl helt enkelt boka in mötet en halvtimme senare än det tidigaste möjliga, och säga att du behöver en nypa frisk luft mellan flygresan och mötet.
Lund är en fin stad att promenera i. Snart blommar syrenerna vid Grand Hotell.
Skicka en kommentar