Idag var det dags för Itrimvägning igen. Och si, jag har gått upp något. Men jag är under 78 kg så jag har ingen större panik. Men det sporrar mig att inte trilla dit igen.
Det jag trillar dit på är kvällens belöning. Vad vill man ha när en oändligt lång dag är till ända, när diskmaskinen är fullplockad och tvättmaskinen hängd, köksbordet avtorkat och alla pojkar pussade och nattade och lästa för? Hm, en liten chokladbit kanske? Hm, lite smågodis kanske? Så lägligt eftersom påskgodiset inte tagit slut ännu.
Men nu är det slut. Och jag måste skärpa mig och göra skillnad på vardag och helg. Vardag fem kvällar, helg två.
Å andra sidan var jag med om något mycket uppmuntrande idag. Jag deltog i en videokonferens på mitt nya jobb och såg mig själv på skärmen, och kände igen det jag såg. Där är jag ju. Så som jag egentligen alltid sett ut. Den där klart rultiga rundkindade damen jag sett förr om åren, henne vill jag inte ha tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar