Jag har börjat jobba igen efter ett års mammaledighet. Det känns bra, förutom att jag är helt död på kvällarna. Men det är väl inget annat att vänta.
Jag är redan nu observant på och lite orolig för vad som ska hända med min träning. Itrim ligger okej till i förhållande till hem och jobb. Den buss jag tar till jobbet stannar även vid Itrim, jag kan hoppa av där och träna på vägen hem, och sedan promenera hem.
Men jag behöver komplettera med ett lunchträningsalternativ också. Jag vill träna två kanske tre gånger i veckan, och det är inte görbart att lägga alla de passen på kvällen. Då får jag aldrig se mina barn.
Nu är jag lyckligt lottad, det finns högvis med alternativ i närheten av mitt jobb. Friskis är ju en gammal bekant, billigt dessutom. Jag saknar verkligen hopp-och-skuttet och den extra kick man får av ett ledarlett pass. Sats är ett annat alternativ, betydligt dyrare men jobbet har avtal med dem. Min man går där och är nöjd. Då kan jag dessutom träna både hemma och vid jobbet, kanske kan vi träna tillsammans och lämna barnen på barnpassning?
Det enda med Sats är att jag ruttnar totalt på att allt heter något med båddi, pump, bäläns, kåår, sajkling, schejp och sånt. Vad fan betyder alla fancy schmancy namn? Vågar en tidigare motionshatare med konstant svag tvåa i idrott ens närma sig ett sådant etablissemang? (Klart jag gör, fattar jag också. Vågar alltså. Men skulle jag gilla det?)
Ja jag är lite av en friskisnörd, jag gillar det otvungna och omärkvärdiga, kom-som-du-är med dem.
Satstjejer (=Krickan) - övertyga mig!
7 kommentarer:
Jag tror faktiskt att du skulle älska det. Skillnaden är mest bara lite mer engagerade ledare och (fördomsfull som jag är) lite roligare pass, skulle jag säga. Där går folk i alla åldrar och storlekar. Ibland finns det en sjuka att sätta häftigare och häftigare namn på alla grejer. Body Pump, exempelvis, är styrketräning i grupp. Mycket roligare än att träna själv, roligare musik, och man blir lite mer peppad än annars.
En bonusgrej är att det faktiskt blir en kick när man vågar sig dit första gången. När man känner att man platsar trots att man var dålig på gympan. Ibland, till och med, upptäcker att man är bättre tränad än den där idrottstönten som hela tiden hade femma, men som numera har kulmage och flint.
Våga prova!
Du har rätt Maja. Våga prova. Jo, det vågar jag.
Men jag vill gärna höra fler argument!
Jag har tränat på SATS i över 10 år och jag älskar det.
Det är en myt att alla inte platsar där. Det finns fullt med folk i alla åldrar och storlekar i gamla mjukisbyxor och stora t-shirts som tränar på anläggningarna. Särskilt på förortsanläggningarna, men det är ingen som tittar snett inne i city heller.
Klasserna som heter Body i förnamn är internationella program som ser likadana ut i hela världen, skapade på Nya Zeeland. Och de andra klasserna är också lite internationaliserade i och med att de finns på samtliga SATS-anläggningar även de utanför Sverige. Så bli inte skrämd av namnen.
Testa tycker jag.
Jag har förresten nästan provat varenda variant av alla de där namnen, så vill du ha utförligare förklaring än deras egen på hemsidan, så hojta till.
Hojt, hojt! Ja, om du orkar ge utförligare förklaringar, här eller någonannanstans, gärna!!
Apropå knasnamn: Crossfit, tabata, zumba och burpees-tjejen ger sig in diskussionen, hahhha.
Du skall välja Sats därför att:
a. Dom är bäst. De har de bästa instruktörerna, bästa PT:n Pelle, bästa lokalerna, bästa personalen (alltid trevliga). Det är rent, snyggt, prydligt.
b. Sats har uttalad hälsprofil och har slängt ut solarierna. Jag tror du blandar ihop Sats med WorldClass, som är mer "gymmigt" med bilder på halvnakna kroppar i reklamen. Viktigt: jag har aldrig någonsin sett en anorektiker hos Sats. Tyvärr förekom det på Worldclass, läskigt och beklämmande :-( Sats har koll, och jag misstänker att dom tar anorektikerna åt sidan. Hedervärt! Men, Sats har även riktiga träningsnördar, vasaloppsbrudar och andra omänskliga varelser som medlemmar. Bara att vänja sig, och se dom som inspirationskällor. Tro mig, dom kommer inte bry sig om dig. Varför skall du bry dig om dom?
b. Friskis har samma pass, men med andra namn. Same, same, but different. Du kommer in i vokabulären. Dock kommer du nog sakna gympa-upplägget. Jag gör det inte :-) Tycker personligen att rörelserna på ett medelpass sliter för hårt på fötter-vrister-knän. Men det är över tio år sen jag gick på gympa, det har säkert ändrats.
c. Valj smart, välj bekvämt. Sats ligger bäst till både på jobbet och hemma. Om träning skall bli av, måste man kratta manegen.
d. Vi kan checka in våra vildbasare på Minisats, slå dövörat till när dom ropar på oss i högtalarna och sedan skåda förödelsen, hehhe. Skämt åsido. Det är inte jätteofta jag använder Minisats. De få gångerna jag gör det är jag överlycklig. Jag skämtar inte, det är värt hela årsavgiften!
Nog med reklamen, suck, jag måste börja konsulta åt dom, det här går inte....
Nu går jag inte på Sats eftersom det inte finns i min lilla stad, men däremot på ett gym som har anammat body-kulturen.
Håller helt med de föregående talarna om att du ska våga, för passen är riktigt roliga!
Body-pump: styrekträning som kör igenom hela kroppen och ledaren kan ge viktråd.
Body-combat: boxing och kampsportposer som kör hela kroppen. Lite som aerobics fast annat tema.
Bady- balance: testade jag för första gången i förrgår och det blir fler gånger, yoga och annan österländsk filosofi samt lite meditation. Urskönt!
För min del är lärarledda pass ett måste för att hålla i och kämpa hela tiden.
Zumban är dessutom ett måste-prova.
Hälsar Carin (som precis hittat din viktblogg och blivit mycket inspirerad, itrim-soppor beställda!)
Skicka en kommentar