Igår var det dags för mitt fjärde coachsamtal (tror jag, har tappat räkningen). Jag betalar för ett sådant i månaden, vilket just nu nästan känns överflödigt men också tryggt och bra.
Jag konstaterade att jag är så jäkla nöjd. Glad och lycklig över hur min kropp ser ut, för första gången på väldigt länge. Nästan för första gången någonsin, med undantag av en kort tid i min gröna ungdom. Visst ser jag att jag inte är perfekt, magen hade kunnat vara plattare, bysten fylligare och stunsigare, yadayada. Men jag har inget intresse av att vara perfekt! Och det är inget som inte bra underkläder kan åtgärda!
Essensen i min nöjdhet, som jag har tjatat om tidigare, är att jag känner igen mig själv igen. Jag kan inte beskriva hur skönt det är. Jag är jag. Jag är den jag ser i spegeln, ja. Hon där är jag.
(Och visst har jag fortfarande bad hair days eller blemmor på hakan, det är inte det.)
Vi pratade om vad som funkar, och inte. Det mesta funkar just nu tycker jag. Fast jag skulle behöva lite mer inspiration angående hur man tillagar grönsaker så att de blir goda och spännande. Grönsaksrätter som kan ätas för sig själva vill jag göra. Det var en aha-upplevelse i lördags att lägga brie på grönsaker (Brie! Som är onyttigt! Och gott! På nyttiga, tråkiga grönsaker!) för att piffa upp dem. Jag behöver göra mer sånt. Tänka utanför lådan.
Vi pratade om vikten som pendlar lite hit och dit. Nu hade den gått ner ett par hekto. Helt normalt och inget att oroa sig för, enligt min coach. Spannet mellan 76 och 78 kg känns rimligt och precis smack där är jag nu.
Till nästa träff har jag en sak att jobba på, något som jag tänkt på länge, något som jag missköter å det grövsta: SÖMN. Jag raljerar ofta om min yngste son, att han tycker att sömn är överskattat och något han helst inte vill ägna sig åt. Grejen är att jag är precis likadan själv. Ja, inte på morgnarna förstås. Men på kvällarna piggnar jag till vid tiotiden och hittar tusen saker att göra just då istället för att gå och lägga mig.
Målsättningen nu är att jag ska gå och lägga mig tidigt minst en kväll i veckan. Eventuellt ta hjälp av en halv sömntablett för att somna och sova gott. (Då blir det automatiskt tidig sänggång, jag vill inte ta sömnmedel senare än 22:00).
Efteråt var det gruppmöte. Skaran tunnas ut alltmer vilket förstås är synd och vilket blir en negativ spiral. Jag har hittills inte missat ett enda möte men jag har svårt att se att jag fortsätter att gå på varje tillfälle till hösten. Då jobbar min man, då har vi båda barnen hos dagmamma, utrymmet för den så kallade egentiden krymper ytterligare. Och så mycket ger faktiskt inte gruppträffarna.
Igår reflekterade jag över att mina gruppkompisar inte tyckts landa i samma känsla av tillfredsställelse som jag. Flera av dem uttryckte ett missnöje och en osäkerhet som jag faktiskt inte känner igen. Jo, osäkerheten kring hur mycket undantag man kan göra från mathållningen, den känner jag igen, fast inte styrkan i det. En av deltagarna hade haft världens ångest över att ha ätit gott på helgen (inga större excesser vad jag tyckte) och motionerat som en dåre, och var nästan arg över att hon ändå fortsatt att gå ner.
Återigen är jag häpen över hur lätt det här har gått. Hur lätt det var, hur nöjd jag är. Var tusan hakar är haken? Gratisluncher finns ju inte, som bekant.
Men nu ska jag strax äta min. Lunchlåda, nästan gratis.
7 kommentarer:
Käraste Helga,
Detta är ingen gratislunch, du har betalat den tidigare, det är min slutledning. Fixa en eller annan rejäl livskris och få perspektiv på saker och ting som liten bonus.
Att halka av banan någon gång (om det nu var vad den tjejen gjorde) är ingen fara, man strävar på i samma riktning bara. Vilket är vad du gör - med gott humör och fin belöning i form av nöjdhet.
Du är så bra!!!
Och jag vill ha flera efter-bilder på dig!
Hmm, du har kanske rätt. Har jag redan betalat, utan att veta vad jag gjorde, eftersom det var i annan valuta?
Fler bilder, ja varför inte. Tanken har slagit mig. Ska kanske byta namn till Helgas egoblogg.
Hmm, vad folk är konstiga ibland. Och aldrig nånsin nöjda med sig själva. Märkligt! Många kommunicerar bara genom gnäll, kanske det var vad du upplevde.
Bra att du går på dina månadscoaching samtal, det är värt hur mycket som helst...
Härliga Helga borde bloggen heta tycker jag! :-) Jag har nog haft tur som hamnade i en mycket trevlig grupp även om vi också minskat i antal. Vi är 7-8 stycken kvar men startade med 14 tror jag. Vi har alltid bra diskussioner och speciellt det andra halvåret har mötena handlat mer om rätt tänk, dvs KBT. Men visst är det så att vissa verkar tycka detta är jobbigare än kanske du och jag. Jag hade ju min svacka då i vinter men sen har det gått lätt. Men vi kanske var mer redo på hur det nya livet skulle se ut?
Härligt.
Tänker att många av de andra kanske har ett problematiskt förhållande till ätande, som inte du verkar ha. Du gillar mat och har ägnat dig lite för mycket åt att bejaka det gillandet, punkt slut. Medveten om det och utrustad med kunskap om hur och motivation att bejaka det lite mindre / på ett bättre sätt är du mer eller mindre i hamn. Vilket är att gratulera och lyfta på hatten för.
När jag bott själv och bara hushållat för mig själv har jag lagat tiotusen varianter på min livrätt grönsaker i stavar eller slantar frästa halvmjuka i olivolja med vitlök och mycket svartpeppar. Kan varieras i oändlighet, passar bra till pasta eller till en omelett om man håller kolhydraterna stången. Man kan pudra parmesanost över, eller så kan man knäcka ett eller två ägg över i stekpannan och göra en alltietträtt. Allra godast blir det på squash, tycker jag, men morötter, mangold, spenat, champinjoner, sockerärter och förmodligen ännu mer som jag inte minns just nu blir också gott.
En annan enkel självuppfunnen enkel vegorätt är att koka rödbetor i tärningar och när lagom koktid återstår röra ner quinoa. Olivolja och salt och peppar över den färdiga blandningen, och äta den varm eller ljummen som en sallad. Om ljummen passar det väldigt bra att smula fetaost över.
Portobellosvamp grillad i ugnen, en skiva chevre-ost på i slutet av grillningen. Blir också väldigt gott att grilla chevre ovanpå en skiva rödbeta, men då får rödbetan vara kokt och skalad annorstädes först.
Nä, jag har nog inte det. Problematiskt förhållande till mat alltså. Som Krickan påpekade, med min mans matlagning hade jag lätt kunnat väga 115 kg istället för 96 som jag startade på.
Tack för suveräna grönsakstips annannan! Mer sånt!
Och sen är det ju bara det att den matlagande maken avskyr en massa saker, däribland vitlök, rödbetor, squash, kål, och en hel massa andra nyttigheter. Men detta faktum borde ju inte bestämma vad jag ska stoppa i mig, eller hur? Nej!
Skicka en kommentar