Matfacit på semestern

Helgen som gick var jag i Prag med min pappa. Vi har rest mycket tillsammans, han och mamma skildes när jag bara var fem år och vi har inte bott ihop sedan dess. Men rest och semestrat har vi gjort. Dock inte sedan jag fick barn, av förklarliga skäl. I vintras suckade pappa dystert över att han inte hade något ressällskap och jag bestämde mig för att offra mig. Vi hade så trevligt! En lyckad semester på alla sätt och vis, även ur Itrimsynpunkt.

Till att börja med gick stegräknaren i taket. 17 000 eller 18 000 steg alla de fyra dagarna. Pappa var ganska utmattad, och det förstår jag. Han är 71 år, överviktig diabetiker med högt blodtryck. Men han kämpade på och vi vilade ofta och gick inte särskilt snabbt. Lågintensiv motion ska ju vara precis det han behöver.

Maten var heller inga problem. Frukost åt vi på hotellet, och det var inte svårt att välja någorlunda vettigt. Jag brukade ta en knäckemacka med flera skivor skinka, ett hårdkokt ägg och lite äggröra, frukt och grönsaker. Så kunde jag inte motstå att prova bakverken heller, men delade dem alltid med pappa. Då äter man åtminstone lite mindre av det onyttiga.

Jag hade släpat med mig massor av ersättningsbars, men de åt vi bara vid två eller tre tillfällen. På resor är de faktiskt ganska bra att ha med sig i handväskan.

Annars var det ganska enkelt att välja vettig mat. Första kvällen, då jag fortfarande kände mig lite skakis över min nyvunna matfrihet, åt jag kyckling med sallad. En rasande god sallad dessutom. Förutom pasta som jag älskar så är jag inte överdrivet förtjust i de kolhydratrika tillbehören potatis, ris, etc och kan avstå dem utan större problem.

Vidare hade jag bestämt mig för att dricka max en öl eller ett glas vin per kväll, och det höll jag. Är ingen öldrickare annars, men tjeckisk öl är inte dumt. För att inte tala om hur god den är efter en dag med 18 000 steg i benen...

Sista dagen slog vi oss lösa rejält. Vi åt en sen frukost på hotellet, checkade ut, promenerade i flera timmar, och åt sedan en tidig middag innan vi åkte till flyget. Och vilken middag! Den intogs i restaurangen i Prags folkets hus (googla på Prague Municipal House för bilder! It's worth it!). Låter inte så exklusivt, nej. Men det är det! Fest för ögat såväl som för gommen. Jugendstil i sin prydno. Vi valde en fyrarättersmeny till det facila priset av... 600 kr per person. Prag är inte dyrt! Vad åt vi då? Jo:

Chevre-millefeuille med fikon
Anklever på mjuk pepparkaka med rödvinskokt päron och ingefärssås
Tournedos med tryffelsås och jordärtskockspuré
Crème brûlé med mangosås

Det var alldeles himmelskt! Och enligt min egen våg har vikten stått i stort sett stilla trots dessa utsvävningar.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Matfacit krävs även här, vilket förtjänar ett eget inlägg. Till min egen förvåning förfaller jag till att äta ersättningar ibland, fortfarande. Bara för att det är så enkelt. Gott är det ju inte. Jag ska försöka skärpa mig. Jag måste ju lära mig att äta riktig mat. Fortsättning följer!