Det har inte blivit så alls. Mönstret upprepar sig, jag har kommit igång bra med träningen igen, och flertalet morgnar tänkt att nu ska jag börja logga maten, men inte orkat.
Den gångna helgen innebar dessutom en hel del utsvävningar eftersom det var fest (nioårskalas och sjuttioårsdito) både hemma och borta, vin på fredag och lördag, tårta på fredagen och på söndagen.
Å andra sidan var en sådan helg tämligen normal i mitt gamla liv, numera är den det inte. Förmodligen kompenserar jag genom att helt avstå från vin den kommande helgen, också det ett nytt mönster.
Angående loggande av mat tänker jag att jag kanske ska ge mig själv lite respit, utan att för den skull ge upp. Om det (loggandet, kraven) känns orimligt tungt och trist och fyller mig med upproriska känslor, så kan jag faktiskt få avstå, utan att för den skull tappa taget och frossa ohämmat.
Det gäller framför allt att inte hamna i destruktiva tankegångar, att börja tycka synd om mig själv som inte kan äta det jag vill och så vidare och så vidare.
Min lösning just nu är att inte tänka så mycket på mat utan försöka låta det ge sig. Att vila i att mina nya matvanor åtminstone är väldigt mycket bättre än mina gamla.
Träningsvanorna är det definitivt. De senaste veckorna har jag, utan att riktigt tänka på det, växlat upp och tränar numera 3-4 pass i veckan. En förklaring är att jag släppt på regeln inte träna två dagar i rad. En annan att jag passar på att utnyttja möjligheten till lunchträning. Mitt jobb är ganska lugnt, jag har goda möjligheter att själv styra mitt schema, jag har tillgång till tre träningslokaler nära jobbet. Sålunda planerar jag att lunchträna tre gånger denna vecka. Igår körde jag Prformance High Intensity (högintensiv träning i liten grupp, jättebra pass!), idag ska jag spinna, imorgon blir det Transformer.
Den enda nackdelen med detta är att lunchpromenaderna förstås får stryka på foten de dagar jag lunchtränar. De dagarna har jag svårt att komma upp i 10 000 steg, men kanske kan jag förbättra det nu med vårens antågande.
Jag har inte vägt mig på sistone men gissar att jag ligger kvar på samma vikt, drygt nittio. Det är tolv kilo mer än min målvikt från Itrimtiden och nästan femton kilo mer än lägstavikten (då när jag såg ut som drottning Louise i ansiktet).
Inför helgens kalas dök jag in i garderoben och provade klänningar, efter att först ha dragit några djupa andetag och stålsatt mig. Resultatet var intressant och inte så illa som jag befarat. Mina två små svarta blåsor (åtsmitande men elastiska) gick på med viss möda. De satt lite för trångt för att vara riktigt klädsamma, men bara det att de gick på! Med tolv-femton kilos skillnad. Jo, det är sant att muskler väger mer och tar mindre plats.
På systers bröllop bar jag ett orange fodral, på det gick dragkedjan inte hela vägen upp. Däremot kunde jag utan vidare bära den färgglada klänning jag hade på brunchen efter bröllopet, bild från 2011 finns här. Så det var den jag hade på lördagens fest, och jag kände mig fin i den.
Så här glada blev vi då, yngste sonen och jag:
Klänningarna, de svarta och den orange, är inhängda i garderoben igen. Jag har fortfarande ambitionen att kunna ha dem igen, någon gång. Helgens obetalbara replik kom förresten från mamma, när jag redovisade resultatet av klänningsprovandet: Nej, men jag tänkte på det igår när du hade den där åtsittande jumpern, att du ser verkligen inte fläskig ut, bara vältränad. Du har ju alltid haft midja, till skillnad från mig.
8 kommentarer:
Och den stackars sonen fick gå med rumpan bar, för det fanns inga kläder till honom i garderoben?
Jättesnygg är du i den klänningen, och den på dig. Jag måste upprepa vad jag redan sagt: du ser absolut inte ut som en person som jag tänker skulle behöva gå ner i vikt. Jag fattar ju att du vill gå ner några kilon till, men det är definitivt inte rund eller mullig jag tänker på när jag ser dig!
Och det fattar man ju varför, när man ser hur du tränar. Om du tränar 2-3 rejält intensiva pass i veckan och känner dig bekväm med det måste du vara ganska rejält stark och muskulös. Vilket du ju själv också konstaterar i fråga om hur kläderna passar.
Vill du ha en logga-maten-utmaning? Jag brukar alltid försöka ge mig själv någon slags disciplinutmaning i fastetiden (40 dagar före påsk). I år har jag inte gjort det. Nu är det ganska precis fyra veckor kvar och jag skulle vilja göra något åt dem. Om du inte vill ha logga-maten som utmaning så kan det ju vara något annat. Jag måste själv tänka ut vad mitt ska vara. Sannolikt att inte småäta medan jag röjer i köket på kvällen...
Haha, angående sonens (halv)nakenhet finns en egen historia. Han har faktiskt byxor på sig, men det syns ju inte på bilden förstås.
Han var med mormor och blev klippt på förmiddagen, och efteråt kliade det avklippta håret innanför tröjan så mycket så att den åkte av.
På kvällen tog moster över som barnvakt. Efteråt berättade hon ungefär så här. "De var så snälla! Det är sådan skillnad när ni inte är med. De springer omkring lika mycket, men de lyder ju. Jag sa: Y, när vi äter middag måste du ha tröja på dig. Nä! Sa Y i vanlig stil. Jo, sa jag strängt. Okej då, sa Y beskedligt och tog på sig tröja."
Tack för dina uppmuntrande ord. Jag inser att det är ytligt och fånigt, men det stör mig inte så lite att väga hela nittio kilo. Fast det som är intressant är ju kroppens form och funktion, inte en siffra på en våg.
Jamen varför inte en utmaning! Sånt brukar faktiskt funka.
Utmaningen antagen! Från och med idag och fram till påsk ska jag avstå från att småäta efter avslutad kvällsmåltid och se till att få till den kvällsrutin som jag vet är bäst för mig - så fort jag har röjt i köket ska jag sätta mig med en liten kopp te och något stillsamt, självvårdande (stickning eller bok). Och om det är arbetsdag därefter, gå och lägga mig senast 23, helst tidigare.
Nu blir jag nyfiken på hur din kvällsrutin ser ut annars! När jag har röjt i köket är det dags att natta barn. Därefter brukar jag, just det, sätta mig med en kopp te och stickningen framför TV:n en stund. Oftast då nyheter eller något på förhand bestämt program på SVT Play, någon av de serier jag följer. Eftersom det inte är slötittande så räknar jag det som tämligen själavårdande.
Virrande omkring utan att riktigt landa i den rutinen. Eller slösurfande. Ibland påbörjande något mer ambitiöst som jag inte orkar med. Ibland låtandes den där köksröjningen ta evigheter eftersom jag späder ut den med utfyllnadsaktiviteter av meningslöshet.
Min pappa kan allt som oftast bli stående innanför dörren med ytterkläderna på en kvart, bläddrandes i någon med posten anländ trycksak.
Jag har dessvärre ärvt den tendensen att liksom bli fast i ett mellantillstånd.
Min påskutmaning är att avstå från godis (läs choklad och bakverk fram till påsk)... Och att avhålla mig från att ta upp datorn och kvällsarbeta efter nattning.
Förresten, glömde skriva... Håller fullständigt med Annannan, du ser verkligen inte ut som du behöver gå ner i vikt!
Tack, hörni!
Då utmanar vi oss själva tillsammans! Jag har idag fyllt i matkalkyl och det var ju faktiskt inte särskilt jobbigt.
Skicka en kommentar