Försiktigt vego

Alla framsteg ska uppmärksammas i den här bloggen, särskilt de som gäller mathållning. Idag på lunchen (helvegetarisk och dessutom rå!) kom jag att tänka på att jag blivit avsevärt mycket bättre på att äta grönsaker.

Bara en sådan sak som lunchen. Jag äter oftast matlåda, men för att pigga upp vardagen brukar jag gå ut och äta en eller två dagar i veckan. Då har jag två stamställen - dit jag, inte helt klimatsmart, kör bil - som båda serverar utmärkt vegetarisk mat. Det ena är en salladsbar i ett vanligt köpcentrum, men en lite vassare salladsbar. Ingredienserna vägs upp och blandas när man beställer, och de förbestämda kombinationerna är sällsynt läckra. Inte en gång har det föresvävat mig att köpa en macka istället. Men kaffe köper jag nästan alltid, och någon enstaka gång en färskpressad juice eller smoothie.

Mitt andra favvoställe är riktigt hardcore, de serverar nämligen inte bara vegetariskt utan även raw food. Idag dristade jag mig att prova det senare, och det var förstås fantastiskt gott. Rätten innehöll inte mindre än sju olika delrätter - röror, sallader, såser, "bröd". Grönkålschips måste jag nog prova att göra hemma, jag gillar verkligen grönkål.

Jag är också lite stolt över mina vegoframsteg hemma. Häromkvällen serverades köttfärsbiffar och klyftpotatis, vilket maken stod för. Jag improviserade ihop en rätt bestående av sparris, zucchini och citronklyftor mjukstekta i olivolja. Idén att slänga ner citronen (ekologisk sådan) med skal och allt blev särskilt lyckad.

Mindre lyckat men fullt ätbart blev gårdagens försök att göra blomkålsbiffar, eller om det var plättar jag hade tänkt mig. Det blev ingetdera, bara kladd. Finfördelad rå blomkål, ett ägg och några skedar keso stektes i stekpanna. Kletigt, som sagt, men ätbart. Kunde passera som substitut för potatismos till den ugnsbakade falukorven.

Inte nog med detta, förra veckan då O var bortrest och jag stod för maten och mamma var på besök, letade jag på ett recept i vår enda vegetariska kokbok Köttfri måndag. Pasta med broccoli, hasselnötter och cambozola. Mycket gott tyckte alla närvarande i åldrar från fyra till snart sjuttio år. (Bortreste O hade inte hållit med, han gillar varken broccoli eller mögelost, stackarn.)

Köttfri måndag var förresten min julklapp till O. Hittills är jag besviken. Han använder den inte mycket, men det är inte utan att jag förstår honom. Den har tjusig layout men ganska konstiga recept. De verkar krångliga och svårlästa, inte alls lockade och tilltalande för vegonoviser som vi. (Å andra sidan konstaterar jag efter en kort googlesejour att vana vegetarianer och veganer inte gillar den heller. Nåja. Jag tycker att idén är sympatisk, att försöka övertyga folk att välja bort kött åtminstone en dag i veckan. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.)

Imorgon är det jag som hämtar och förbereder middagen. Jag tänkte go wild and crazy med att prova ett recept från senaste Coop-tidningen, ostbollar i tomatsås. Bollarna består av bland annat fetaost och mandelmjöl, låter spännande. Att det blir pasta till bollarna, det får man ta. Kanske ska jag äta sallad till lunch då?