Träningen har det alltså varit si och så med de senaste veckorna, på grund av sjukdom och resa. Men i förra veckan kom jag igång igen, trots internt motstånd kom jag alltså iväg på både 30-20-10 och crosstraining. Det fick räcka.
Vardagsmotionen blev förstås också lidande så länge jag var ordentligt sjuk. Men när jag har varit på jobbet har jag promenerat som vanligt. Lunchpromenaden kan jag numera inte tänka mig att vara utan. Emellertid har jag intagit en något mer förlåtande inställning till mina tillkortakommanden. Vissa dagar (då jag varken hämtar eller lämnar och då vädret är urjävligt) stannar räknaren på 7000 eller 8000. Och då får det vara så. Tidigare fick det också vara så, men inte utan ruelse. Nu struntar jag i att plåga mig själv. Good enough.
Märkligt nog har vikten minskat under dessa veckor. För fyra veckor sedan vägde jag alltså 90,2. Därefter noteringar på 89,6 och 89,2. I fredags morse vägde jag 88,6.
Vad det beror på behöver man inte vara någon Einstein för att räkna ut. Jag har ätit mindre. Framför allt har jag lyckats ganska bra med regeln att utesluta snabba kolhydrater till antingen lunch eller middag. Jag har minskat något på portionerna, och så har jag hållit hårt på att lördag är veckans enda godisdag.
(Något lite har jag fuskat, ska jag erkänna. Efter ett långt och trist möte på fredagseftermiddagen föll jag till föga och åt den av arbetsgivaren erbjudna kanelbullen, enär det var kanelbullens dag. Och igår smakade jag en av grannens hembakta dito, fast det var söndag. Hennes bullar är de ljuvligaste man kan tänka sig, de serveras rykande färska och smörknapriga från ugnen som belöning för att man räfsat löv eller gjort sig nyttig på annat sätt vid den gemensamma städdagen. Alla barn är garanterade minst två, helst tre, annars känner hon sig misslyckad. Min yngste son (fyra år) väckte berättigad beundran när han lyckades sätta i sig fem bullar.)
Nu har jag just ätit en liten kaka med Lapsangsmak, till dito te, även det är fusk. Men sedan är det färdigfuskat! Viktnedgången sporrar mig att fortsätta. Synd att det inte är tvärtom man fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar