fredag 11 oktober 2013

Bakslag och garderobsrensning

Jaha, bara för att jag yvdes något i förra inlägget så har vikten tickat uppåt igen, idag 89,2. För det kan väl inte ha med onsdagens pastasvullande att göra? Jag var fruktansvärt hungrig vid middagen och kunde inte motstå en andra portion av min älsklingsrätt pasta med köttfärssås. Det hjälpte inte att äta broccoli bredvid.

Pappa som är diabetiker och på egen hand lyckats gå ner +20 kg genom att följa dietistens råd, brukar prata om att han har ett hål i själen efter potatis. Jag har ett dito efter pasta. Undantaget en färskpotatis eller två till midsommarsillen skulle jag kunna leva resten av livet utan potatis. Men inte utan pasta! Det är helt enkelt fruktansvärt gott. Fast efteråt var jag övermätt och lite dyster.

Igår tog jag mig i kragen och flyttade ner sommarkläderna till källaren och höst-och-vinterkläderna upp ur densamma. Samtidigt passade jag på att göra en liten utrensning och sortering. En hel del plagg åker nu till Myrorna eller Läkarmissionen. Där fanns några rena felköp, men också plagg som jag gett upp hoppet om att någonsin komma i igen. Lågt skurna jeans i storlek 38 eller 40 till exempel, sånt som knappt satt snyggt eller var bekvämt ens när jag var som smalast sommaren 2011. Det känns knappt ens som en kapitulation. Eller är det resignation? Jag vet inte, men jag skiter i vilket.

Men jag har minsann sparat en liten hög också. Där ligger Bondelid-tunikan i storlek M, som går på men stramar runt överarmarna. Den fyndade jag på Tradera, vilken triumf! Alldeles särskilt som jag strax före viktnedgången hade provat största storleken i affären (minns inte om det var L eller XL) och sorgset konstaterat att den var för trång. Går jag ner mina 5-7 kilon kommer den att sitta fint. Plus lite andra plagg som går på med ett nödrop men inte mer.

Men jag har gjort några garderobsfynd också. Efter viktnedgången gjorde jag mig av med nästan alla gamla plagg. Några jeans i stl 44 blev liggande, sådana som egentligen var för små när jag var som tjockast. De är nu lite för stora, men ganska bekväma att lufsa runt i hemma. Och så hittade jag en vacker blank kjol från In Wear, mönstrad i svart, vitt och buteljgrönt. Vad jag älskade den. Nu hänger den på höfterna och blir lite längre än vad det var tänkt, men det gör ju inget.

Ikväll blir det födelsedagsmiddag för pappa. Den ska jag äta av, men jag ska inte dricka vin och jag ska inte äta av barnens chips.

3 kommentarer:

Jannike sa...

Jag tror absolut att en pasta- eller potatisbaserad middag kan göra så att man binder en hel del vatten, därav viktuppgång. Själv är jag en potatistjej som lätt överlever utan pasta men inte potatis.. Åt klyftpotatis igår, tills plåten var tom, inte tills jag var mätt.. Ha en bra fredagskväll!

Anonym sa...

Återigen känner jag igen mig så precis i så mycket av det du skriver om dina tankar kring vikt och beteende. Jag har aldrig haft någon stor övervikt, men en liten och en ständig tendens till dåligt samvete och kompensatoriska beteenden såsom lågkaloridieter i perioder. I nuläget vet jag hur jag vill äta - lite av allt jag tycker om, och ett särskilt öga på kolhydrater i alla dess former, så det inte blir för stor andel sådana. Men förbud och "aldrig mer" har jag övergett för gott. Jag har accepterat att en viss mån av kompensatoriska beteenden är helt OK, särskilt nu när 5:2-forskningen visar på gynnsamma hälsoeffekter som inte har med vikt att göra. 5:2 känns som ett lämpligt komplement till den livslånga strävan att äta balanserat i vardagen och att fullständigt eliminera dåligt samvete vid de där lagom stora mängderna smågodis, bullar och potatis. /ak

annannan sa...

Såklart går jag inte på hajpen runt 5:2-dieten, men jag har faktiskt fått ett mer vänligt förhållningssätt till den sedan jag sett och talat med en släkting som brottats med viktproblem sedan 40-årsåldern (nu 70). Hon trivs väldigt bra med dieten och säger att den gör det lättare att äta bättre också på 5-dagarna. Liksom jag kan läsa att du gör så gillar hon och äter god ocn nyttig mat, god och onyttig mat och godis.

Hon kör verkligen efter reglerna, men jag har tänkt så här:

Om man inte tror på allt det andra tjafset runt dieten (och det finns det vad jag förstår väldigt lite underbyggnad för) och fokuserar bara på idén att ett par dagar i veckan håller man igen rejält så kan man ju välja själv vilken nivå man ska hålla sig på under 2-dagarna. Det går ju att anpassa själva grundidén till ens egna förutsättningar och önskemål.