Gårdagen bjöd på flera insikter.
Den första var att det faktiskt finns en rejäl nackdel med morgonträning. Om man som jag är så monumentalt morgontrött att man vant sig vid att aldrig riktigt känna efter hur man mår om morgnarna, utan bara slå på autopiloten, då kan det hända att man trots att man tyckt att man mår ungefär som vanligt, mitt i ett pass tvingas konstatera att riktigt så här ska det nog inte kännas. Svetten ska ju vara varm och inte kall, och är jag inte lite väl yr?
Idag är jag officiellt sjuk och gör inte ett smack mer än läser, ser på TV och bloggar. Samt äter glass. Don't mention the hjärtmuskelinflammation.
Men jag har varit på Itrim för samtal också, nu återstår det två innan vi är färdiga med varann. Och trenden har ännu en gång vänt. Vikten hade minskat med hela 1,3 kg sedan förra månaden (fast då hade jag ätit middag innan, vilket jag inte gjorde igår) men mer anmärkningsvärt för att inte säga osannolikt var midjemåttet. Hela sju centimeter mindre igår än i slutet av augusti.
Fortsätt som du gör, sa Itrimtjejen, och det tänker jag banne mig göra. Att utesluta snabba kolhydrater till ett mål per dag, eller åtminstone försöka, är klart överkomligt. Att träna är bara roligt (när jag är frisk, förstås) och trots mitt gnäll har jag till min egen förvåning faktiskt klarat 10 000 steg per dag de senaste tre veckorna. Och skulle det bli 8 000 eller 9 000 nu under vintermånaderna så är det faktiskt helt godkänt det också.
Nu åter till sängen.
2 kommentarer:
Wow! Sju cm är ju fantastiskt. Och muskler på köpet! Kul!
Att så många centimeter motsvarar så pass få kilon är väl ändå det ultimata beviset för att muskler väger mer än fett!!
Du verkar ju ha tränat väldigt mycket styrka i höst, vilket naturligtvis avspeglar sig i just muskler.
Skicka en kommentar