I söndags kväll var det dags för lite äktenskaplig samvaro. Farmor vaktade barnen så maken och jag kunde gå på ett 90 minuters boxpass. Jobbigt och roligt. Jag konstaterade förnöjt att jag har rätt bra kondis, klarade uppvärmningen utan vidare. Maken konstaterade att jag saknar teknik men är åtminstone lika stark som de svagare killarna på passet. Han å sin sida har både teknik och styrka, och drygt 100 kg inte att förglömma. Ibland var det som att försöka fronta en galopperande elefant ungefär.
(Mest taggad inför händelsen var dock Y, tre år. Mamma å pappa ska bossas!)
Trevligt var det också att träffa på en kurskompis från Chalmers som jag inte sett på tjugo år. Fast jag egentligen ogillar situationen man då ofta hamnar i, att man berättar/skryter som sitt fantastiska liv, sitt roliga jobb, sina fina barn, är det trevligt att ha en fysik jag numera slipper skämmas för. Kursaren är för övrigt träningsdåre och var sig precis lik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar