Igår när jag kom hem beskrev jag morgonens crosstrainingpass för O. Det var jättekul, avslutade jag, och häpnade sedan över vad jag nyss sagt.
Gå upp klockan sex, kasta i sig en tallrik yoghurt, lyfta vikter och göra armhävningar tills benen darrar och hjärtat bankar. Jättekul?
Ja, faktiskt. Helt otroligt men alldeles sant.
Tänk om snubbliga skrangliga Helga, tolv år, som var rädd för plinten och hatade idrott i allmänhet och redskapsgymnastik i synnerhet, hade vetat detta? Det önskar jag faktiskt, för då hade hon kanske varit mindre rädd och känt sig mindre kass.
(Fast jag är fortfarande lite rädd för stepbrädor. I alla fall om de står uppe på ett podium och man ska hoppa jämfota upp på dem. Det måste vara den gamla plintskräcken som spökar.)
3 kommentarer:
Grattis!
Jag delar precis din erfarenhet av skolgymnastiken fast jag kom till tals med motionen tidigare, antagligen tack vare att jag hade kontakt med andra motionsformer än skolans.
Enda fördelen jag kan se med att ha varit med om dessa gruvliga redskapsgymnastikserfarenheter är att de ger någon form av perspektiv på hur det är att vara på kant med skolan, att inte ha lärt sig läsa ordentligt och skulla ge sig på att använda orden till att lära sig nya saker.
För det är i alla fall så jag minns det - att man kastades rakt in i att behöva kunna mer avancerade övningar (typ kullerbytta på plint) än de (typ huvudstående) jag ser mina yogalärare räkna med att man bör ha minst ett år av förberedande övningar innan man ens prövar på. Pedagogiskt rent vansinnigt, så vitt jag kan se det.
Ja! Precis så, annannan. Fast detta att vara på kant med skolan fick jag erfarenhet av långt senare, på Chalmers. Under ett par terminer fattade jag inte ett jota och körde varenda tenta. Det var en nyttig erfarenhet, att upptäcka hur snabbt självförtroendet urholkas och hur snabbt man börjar känna sig korkad och ge upp utan att ens försöka. (Sedan tog jag mig i kragen och lyckades få bollen i rullning åt andra hållet, men det är en annan historia.)
Vilket underbart inlägg!!! Tack för att du fick mig att le och känna en såndär varm och härlig känsla i kroppen!
Skicka en kommentar