Sprungit hemma också

Runda nummer åtta avverkades idag, i den relativt närbelägna skogen. Den ligger dock inte precis utanför dörren, det tar nog en 15-20 min att promenera dit och det är jag bortskämd nog att tycka är ett problem. Precis utanför dörren har jag dock ett ganska fint parkområde med gångvägar, kanske kan det duga.

Men idag blev det skogsspring, eftersom make och söner medföljde och ägnade sig åt båten medan jag sprang. (Att springa är tidseffektivt! I love it!)

Först fick jag för mig att springa en minut, gå en minut och hålla på så i tjugo minuter. Men snabbt fick jag överge den tanken, backarna var för branta helt enkelt. Istället gick jag två minuter och sprang en, någon gång två när jag kände mig riktigt tapper. Allt som allt blev det tjugofem minuter och nog den tuffaste rundan hittills.

Sedan var det bara att hoppa i båten och fräsa iväg ut till en närbelägen holme med brygga från vilken jag hoppade i samt lyckades övertala min femårige son att göra detsamma (med flytväst!). Han spottade och fräste när han kom upp till ytan men var mäkta stolt över bedriften.

Däremot har skoinköpet fått vänta. De gamla träningsskorna med anpassade inlägg får duga ett tag till. Jag har inte ont någonstans, det stramar lite i ena fotvalvet ibland, men så länge jag är observant på det och tar det lugnt är det nog ingen fara.

På väg hem

Nu har vi lämnat Sommarön. Jag har sprungit sju gånger och naturligtvis har det gått bättre och bättre. Jag tycker t o m att mina vadmuskler är mer definierade nu, men det kanske bara är inbillning.

En lika vacker runda som den på ön lär jag inte kunna hitta i radhusförorten, men jag tänker försöka. Imorgon ska jag köpa nya skor.

posted from Bloggeroid

Det finns fördelar

Det är de små sakerna som gör det. Nu när det är sommar och jag är smalare än på länge, märker jag dem.

Att inte få skavsår mellan låren när jag har kjol. Att kunna ha korta shorts utan att byxbenen hela tiden åker upp i grenen. Att kunna ta på mig min flytväst som är för 70-90 kg och tänka att det är ett alldeles adekvat viktspann för mig.

Att kunna springa.

Biten?

Efter tredje springturen konstaterar jag det otroliga, att jag nog skulle kunna börja med det här. Inte minst tidseffektiviteten tilltalar mig. Börjar gå i rask takt utanför dörren, springer några minuter senare. Inklusive bad är jag hemma inom en liten timme.

(Jag kan förresten inte tänka mig ett ljuvligare ställe än Sommarön att börja löpträna på. Första biten går längs havet, först stenig strandväg, sedan mjuk sandstrand. Sedan en vindlande grön mjuk stig som slutar på ett fält med enbärsris nedanför vilket hela havet breder ut sig. Och så tillbaka igen. Avsluta med bad. Idag hoppade jag inte från piren, utan klev i från stenarna. Det var så skönt i vattnet att jag aldrig ville gå upp.)

Idag satsade jag lite mer. Sprang två gånger två minuter, gick däremellan tills jag inte var andfådd längre. Gjorde tio upphopp på en klippa, och tio armövningar som heter något som jag glömt - bålrotation enligt Krickan! - sedan fem armhävningar på fötterna, varefter jag nästan dog. Och så hem igen. Två gånger två minuters spring igen.

Historisk händelse: Helga joggar!

Jodå gott folk, igår skedde det, min första springrunda EVER! Efter några minuters rask promenad satte jag av. Sprang en minut, gick sedan snabbt tills jag inte var andfådd längre, sprang en minut, etc. Höll på så i cirka tjugo minuter, varav fyra (tror jag) var springande. Belönades på halva vägen med den vackraste vy över Västerhavet man kan tänka sig.

Efteråt blev det kvällsbad. Upp på piren, av med alla kläder och plums i innan jag hann ångra mig. Härligt!

Imorgon är det dags igen. Måndag, onsdag, fredag springer jag!

posted from Bloggeroid

Gaahh!

Sista träningen före semestern och en sista vägning. För att ha baseline, liksom. Närde en liten förhoppning att vikten gått ner aningens aningens.

Bullshit. Den har GÅTT UPP 2 hg sedan förra veckan. What the fucking fuck.

Nåja. Det hade det goda med sig att jag packade ner träningskläder. Jag ska börja jogga på Sommarön. Så det så.

Och jag har en känsla av att den av mig så hårt dissade fettprocenten ligger alldeles still trots denna viktökning. Borde ju vara bra. Eller va?!? Eller?? Va??

(Kan någon förklara varför jag trots detta äter pepparkakor som jag inte ens tycker är goda när goda vänner kommer över på en spontanfika? Den mänskliga naturen är full av gåtor.)

Ajajajajajajajajaj.. jajjaj!

Var på Itrim igår (är oerhört stolt över att jag kom iväg, trött efter tjänsteresa, blabla lång historia görs härmed kort, I just did it!) och tränade. Och vägde mig.

Låt vara att jag redan hade ätit middag, det brukar jag inte göra före träning&vägning. Det kanske förklarar något hekto. Men annars är det bara att se sanningen i vitögat. Jag har gått upp ett kilo till och ligger härmed över den magiska gränsen 78 kg.

Om det nu ska vara någon gräns. Det kanske det inte ska.

Fast jo.

Jag vet med mig att jag ätit för mycket och fel på sistone. Ivrigt påpekade jag för min coach att jag minsann är duktig med motion, både till vardags och ombytt. Klok som hon är påpekade hon tillbaka att jag även tidigare varit bra på att motionera, och att detta får inte bli en ursäkt för att äta för mycket.

Nä just det. The story of my övervikt.

Så nu ska jag bita ihop och hålla igen några dagar. Handfast minus, undvika snabba kolhydrater. Hur tråkigt som helst. Men jag behöver komma upp på banan igen. Det duger inte att släppa alla tyglar redan FÖRE semestern.

Stort litet inköp

Idag på lunchen köpte jag en - plats för fanfar! - bikini.

Inget märkligt, kan tyckas. Men för mig är det det. Jag har nog bara ägt en eller två dylika i mitt liv, och det var jäkligt länge sedan.

Nu är jag ingen badnymf och definitivt ingen soldito, inte heller någon strandraggare. Jag gillar att bada, i måttliga mängder och inte alltför kallt vatten. Ligga och pressa i solen är ungefär det värsta jag vet, likställt med tortyr.

Baddräkter har jag förstås ett par stycken, den senaste inköpt häromåret. Men den är i stl 44 och var i största laget redan i mina tyngre dagar. Så det var dags för ett nyköp.

Jag har aldrig känt mig bekväm med att visa magen, eller ryggen för den delen, men i år ska det ske.

Hur den ser ut? Smaragdgrön, med draperad trosa och halterneck-bh. Storlek medium.

Nä, fast..

Tog det inte så lugnt med vinet igår som jag hade tänkt mig, hick. Men trevligt hade vi. Och hade vi velat hade vi fått sällskap hem av tre överförfriskade herrar i 60-årsåldern. Ehh, skulle inte tro det. Hur tänker en del människor egentligen?

Idag är det kvavt och svettigt som tusan och jag har ökat på svettdosen med ett pass på Itrim. Tänkte på Krickan och tog i lite extra. Tänkte sedan att jag kanske är orättvis som dissar Itrim. Det är inte tråkigare än vanlig styrketräning, som ju är dödligt tråkig enligt mig. Men det är helt klart dags för lite ledarledd motion!

Nu dusch, sedan lite jobb, sedan SHOPPING!