Hur ska du äta i fortsättningen för att hålla vikten, frågade maken idag. Ja, inte som jag har ätit i påsk i alla fall.
Middagarna har varit helt okej, vi äter mer grönsaker än någonsin och mina portioner är avsevärt mindre än förr. Men jag har druckit vin och ätit godis varenda dag under påsken, jojomen. Vidare har luncherna inte blivit så näringsriktiga, vi var ute i sommarstugan där O renoverar köket, åt medhavd picknicklunch som var sådär.
Igår kväll åt vi faktiskt pizza. Men även då gjorde vi smarta val. Istället för att beställa varsin pizza som förr, beställde vi en stor och en barnpizza, samt en sallad med skinka och räkor. Konstaterade efteråt att i fortsättningen räcker det med en stor pizza till hela familjen. Det blir ju ändå alltid över.
Imorse vägde jag 78 kilo vilket brukar motsvara något kilo mindre på Itrimvågen så det är väl inte någon akut fara på taket. Men nu måste jag återgå till vardagen igen.
(Men jag har faktiskt inte ett dugg dåligt samvete över utsvävningarna. Gjort är gjort, och jag känner mig säker och trygg i att jag KAN återgå till vettig vardag.)
tisdag 26 april 2011
torsdag 21 april 2011
Hoppsan!
Hoppsan 1: vad tiden rusar iväg utan att jag hinner blogga. En anledning är faktiskt att jag lägger ner en hel del tid på mat just nu. Både att äta, planera och handla den. Och att laga den, hör och häpna! Jag har lagat flera middagar till familjen de senaste veckorna, och det hör inte till vanligheterna. Annars står maken för det.
Ett bevis på vårt nya sunda liv är att vi har börjat prenumerera på ekologiska grönsaker med Ekolådan. Det gjorde vi för ett par år sedan också, när äldste sonen var bebis. Vi tröttnade efter ett par år, var för lata för att tillaga alla underliga grönsaker som kom. Men nu ska vi bättra oss! Och vilken fröjd det var att packa upp den första lådan, kvaliteten är ju ypperlig. I tisdags blev det rödbetor med getost, igår purjo- och zucchinipaj och imorgon äter vi torskrygg med bräserad fänkål. Vi har blivit alldeles väldigt mycket bättre på att äta grönsaker, faktiskt.
Hoppsan 2 föranleds av tisdagens vägning. Jag har gått ner ytterligare 2 kilo och är nu nere på 75, fast jag äter vanlig mat. Jag tycker inte att jag äter särskilt lite heller, fast inte så mycket som förr, det är det ju inte.
Men nästan utan att tänka på det har jag ökat vardagsmotionen sedan Pragresan. 10 000 steg har det blivit varje dag, många dagar uppemot 12 000 eller 14 000. Det har väl med årstiden att göra.
Baksidan av detta är att min vänsterfot fortfarande trilskas. Jag tränade i tisdags, men tog det mycket lugnt på svikt- och stepbrädor. Hade tänkt träna idag men valde att avstå. Under påskhelgen ska jag promenera, kanske försöka klämma in en träning på lördag eller söndag om foten känns bättre.
Ett bevis på vårt nya sunda liv är att vi har börjat prenumerera på ekologiska grönsaker med Ekolådan. Det gjorde vi för ett par år sedan också, när äldste sonen var bebis. Vi tröttnade efter ett par år, var för lata för att tillaga alla underliga grönsaker som kom. Men nu ska vi bättra oss! Och vilken fröjd det var att packa upp den första lådan, kvaliteten är ju ypperlig. I tisdags blev det rödbetor med getost, igår purjo- och zucchinipaj och imorgon äter vi torskrygg med bräserad fänkål. Vi har blivit alldeles väldigt mycket bättre på att äta grönsaker, faktiskt.
Hoppsan 2 föranleds av tisdagens vägning. Jag har gått ner ytterligare 2 kilo och är nu nere på 75, fast jag äter vanlig mat. Jag tycker inte att jag äter särskilt lite heller, fast inte så mycket som förr, det är det ju inte.
Men nästan utan att tänka på det har jag ökat vardagsmotionen sedan Pragresan. 10 000 steg har det blivit varje dag, många dagar uppemot 12 000 eller 14 000. Det har väl med årstiden att göra.
Baksidan av detta är att min vänsterfot fortfarande trilskas. Jag tränade i tisdags, men tog det mycket lugnt på svikt- och stepbrädor. Hade tänkt träna idag men valde att avstå. Under påskhelgen ska jag promenera, kanske försöka klämma in en träning på lördag eller söndag om foten känns bättre.
lördag 16 april 2011
Matfacit hemma
Nu har jag ätit vanlig mat i ungefär en vecka. Det går sådär. Eller bra kanske. Eller, äsch, jag vet inte. Det är jätteskönt att få äta igen, mat är så gott! För att inte tala om hur trevligt det är med samvaron över matbordet. Samtidigt är det krångligt och bökigt att alltid behöva tänka och planera, ersättningarna var onekligen enkla. Fast fruktansvärt tråkiga.
Lite skakigt känns det ännu, och jag har helt misslyckats med att följa Itrims ordning med fyra ungefär lika stora mål mat om dagen. Det är svårt! Det blir lätt så att frukost och mellanmål är betydligt mindre än lunch och middag. För att få till det måste jag äta ersättningar, och det vill jag inte. Det jag försöker tänka på är att äta ordentligt med protein till frukost och mellanmål (många ägg blir det) och mycket grönsaker till middag och lunch. Jag hoppas att den strategin ska funka. Sticker vikten iväg får jag tänka om. Det känns tryggt att veta att jag har mina månatliga coachsamtal under lång tid framåt.
Väga mig ska jag göra en gång i veckan, på fredagar, förutom varannan-veckas-vägningen på Itrim. Den här veckan har jag nog snarare gått ner än upp, vågen stod på 76 i fredags och Itrim-vågen brukar ligga lite lägre. Det kan väl vara bra med lite marginal, men nu vill jag faktiskt inte gå ner mera! Vilket lyxproblem.
På gruppmötet i tisdags fick jag frågan om det är skillnad nu, och det är det ju. Jag tänker och planerar mer än innan. Jag äter mycket mer grönsaker, och tycker att det är gott. Dagens middag till exempel: lövbiffrullader fyllda med hack av cornichons, syltlök och senap. Till detta jordärtskocksgratäng (med en del grädde, ska erkännas, det var ju lördag!) samt ett rejält fat med tomater, sockerärter och morotsstavar.
Träningen ligger på is just nu eftersom min dåliga vänsterfot har börjat protestera efter stegexcesserna i Prag. Men där är det också stor skillnad bara på några veckor! Igår tyckte jag att jag tog det tämligen lugnt eftersom jag skulle vila foten. Ett litet museibesök med barnen bara. Men när jag kollade stegräknaren stod den på 10 000!
Men idag har jag faktiskt vilat, tillbringat hela dagen hemma i huset och trädgården. 4400 steg. Och foten är mycket bättre. Hoppas jag kan träna på tisdag.
Lite skakigt känns det ännu, och jag har helt misslyckats med att följa Itrims ordning med fyra ungefär lika stora mål mat om dagen. Det är svårt! Det blir lätt så att frukost och mellanmål är betydligt mindre än lunch och middag. För att få till det måste jag äta ersättningar, och det vill jag inte. Det jag försöker tänka på är att äta ordentligt med protein till frukost och mellanmål (många ägg blir det) och mycket grönsaker till middag och lunch. Jag hoppas att den strategin ska funka. Sticker vikten iväg får jag tänka om. Det känns tryggt att veta att jag har mina månatliga coachsamtal under lång tid framåt.
Väga mig ska jag göra en gång i veckan, på fredagar, förutom varannan-veckas-vägningen på Itrim. Den här veckan har jag nog snarare gått ner än upp, vågen stod på 76 i fredags och Itrim-vågen brukar ligga lite lägre. Det kan väl vara bra med lite marginal, men nu vill jag faktiskt inte gå ner mera! Vilket lyxproblem.
På gruppmötet i tisdags fick jag frågan om det är skillnad nu, och det är det ju. Jag tänker och planerar mer än innan. Jag äter mycket mer grönsaker, och tycker att det är gott. Dagens middag till exempel: lövbiffrullader fyllda med hack av cornichons, syltlök och senap. Till detta jordärtskocksgratäng (med en del grädde, ska erkännas, det var ju lördag!) samt ett rejält fat med tomater, sockerärter och morotsstavar.
Träningen ligger på is just nu eftersom min dåliga vänsterfot har börjat protestera efter stegexcesserna i Prag. Men där är det också stor skillnad bara på några veckor! Igår tyckte jag att jag tog det tämligen lugnt eftersom jag skulle vila foten. Ett litet museibesök med barnen bara. Men när jag kollade stegräknaren stod den på 10 000!
Men idag har jag faktiskt vilat, tillbringat hela dagen hemma i huset och trädgården. 4400 steg. Och foten är mycket bättre. Hoppas jag kan träna på tisdag.
torsdag 14 april 2011
Matfacit på semestern
Helgen som gick var jag i Prag med min pappa. Vi har rest mycket tillsammans, han och mamma skildes när jag bara var fem år och vi har inte bott ihop sedan dess. Men rest och semestrat har vi gjort. Dock inte sedan jag fick barn, av förklarliga skäl. I vintras suckade pappa dystert över att han inte hade något ressällskap och jag bestämde mig för att offra mig. Vi hade så trevligt! En lyckad semester på alla sätt och vis, även ur Itrimsynpunkt.
Till att börja med gick stegräknaren i taket. 17 000 eller 18 000 steg alla de fyra dagarna. Pappa var ganska utmattad, och det förstår jag. Han är 71 år, överviktig diabetiker med högt blodtryck. Men han kämpade på och vi vilade ofta och gick inte särskilt snabbt. Lågintensiv motion ska ju vara precis det han behöver.
Maten var heller inga problem. Frukost åt vi på hotellet, och det var inte svårt att välja någorlunda vettigt. Jag brukade ta en knäckemacka med flera skivor skinka, ett hårdkokt ägg och lite äggröra, frukt och grönsaker. Så kunde jag inte motstå att prova bakverken heller, men delade dem alltid med pappa. Då äter man åtminstone lite mindre av det onyttiga.
Jag hade släpat med mig massor av ersättningsbars, men de åt vi bara vid två eller tre tillfällen. På resor är de faktiskt ganska bra att ha med sig i handväskan.
Annars var det ganska enkelt att välja vettig mat. Första kvällen, då jag fortfarande kände mig lite skakis över min nyvunna matfrihet, åt jag kyckling med sallad. En rasande god sallad dessutom. Förutom pasta som jag älskar så är jag inte överdrivet förtjust i de kolhydratrika tillbehören potatis, ris, etc och kan avstå dem utan större problem.
Vidare hade jag bestämt mig för att dricka max en öl eller ett glas vin per kväll, och det höll jag. Är ingen öldrickare annars, men tjeckisk öl är inte dumt. För att inte tala om hur god den är efter en dag med 18 000 steg i benen...
Sista dagen slog vi oss lösa rejält. Vi åt en sen frukost på hotellet, checkade ut, promenerade i flera timmar, och åt sedan en tidig middag innan vi åkte till flyget. Och vilken middag! Den intogs i restaurangen i Prags folkets hus (googla på Prague Municipal House för bilder! It's worth it!). Låter inte så exklusivt, nej. Men det är det! Fest för ögat såväl som för gommen. Jugendstil i sin prydno. Vi valde en fyrarättersmeny till det facila priset av... 600 kr per person. Prag är inte dyrt! Vad åt vi då? Jo:
Chevre-millefeuille med fikon
Anklever på mjuk pepparkaka med rödvinskokt päron och ingefärssås
Tournedos med tryffelsås och jordärtskockspuré
Crème brûlé med mangosås
Det var alldeles himmelskt! Och enligt min egen våg har vikten stått i stort sett stilla trots dessa utsvävningar.
Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Matfacit krävs även här, vilket förtjänar ett eget inlägg. Till min egen förvåning förfaller jag till att äta ersättningar ibland, fortfarande. Bara för att det är så enkelt. Gott är det ju inte. Jag ska försöka skärpa mig. Jag måste ju lära mig att äta riktig mat. Fortsättning följer!
Till att börja med gick stegräknaren i taket. 17 000 eller 18 000 steg alla de fyra dagarna. Pappa var ganska utmattad, och det förstår jag. Han är 71 år, överviktig diabetiker med högt blodtryck. Men han kämpade på och vi vilade ofta och gick inte särskilt snabbt. Lågintensiv motion ska ju vara precis det han behöver.
Maten var heller inga problem. Frukost åt vi på hotellet, och det var inte svårt att välja någorlunda vettigt. Jag brukade ta en knäckemacka med flera skivor skinka, ett hårdkokt ägg och lite äggröra, frukt och grönsaker. Så kunde jag inte motstå att prova bakverken heller, men delade dem alltid med pappa. Då äter man åtminstone lite mindre av det onyttiga.
Jag hade släpat med mig massor av ersättningsbars, men de åt vi bara vid två eller tre tillfällen. På resor är de faktiskt ganska bra att ha med sig i handväskan.
Annars var det ganska enkelt att välja vettig mat. Första kvällen, då jag fortfarande kände mig lite skakis över min nyvunna matfrihet, åt jag kyckling med sallad. En rasande god sallad dessutom. Förutom pasta som jag älskar så är jag inte överdrivet förtjust i de kolhydratrika tillbehören potatis, ris, etc och kan avstå dem utan större problem.
Vidare hade jag bestämt mig för att dricka max en öl eller ett glas vin per kväll, och det höll jag. Är ingen öldrickare annars, men tjeckisk öl är inte dumt. För att inte tala om hur god den är efter en dag med 18 000 steg i benen...
Sista dagen slog vi oss lösa rejält. Vi åt en sen frukost på hotellet, checkade ut, promenerade i flera timmar, och åt sedan en tidig middag innan vi åkte till flyget. Och vilken middag! Den intogs i restaurangen i Prags folkets hus (googla på Prague Municipal House för bilder! It's worth it!). Låter inte så exklusivt, nej. Men det är det! Fest för ögat såväl som för gommen. Jugendstil i sin prydno. Vi valde en fyrarättersmeny till det facila priset av... 600 kr per person. Prag är inte dyrt! Vad åt vi då? Jo:
Chevre-millefeuille med fikon
Anklever på mjuk pepparkaka med rödvinskokt päron och ingefärssås
Tournedos med tryffelsås och jordärtskockspuré
Crème brûlé med mangosås
Det var alldeles himmelskt! Och enligt min egen våg har vikten stått i stort sett stilla trots dessa utsvävningar.
Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Matfacit krävs även här, vilket förtjänar ett eget inlägg. Till min egen förvåning förfaller jag till att äta ersättningar ibland, fortfarande. Bara för att det är så enkelt. Gott är det ju inte. Jag ska försöka skärpa mig. Jag måste ju lära mig att äta riktig mat. Fortsättning följer!
torsdag 7 april 2011
Brevet till mig själv
Sitter och fnissar lite, har nämligen just läst det brev jag skrev till mig själv i början av programmet, att läsas efter tolv veckor. Oj så fel jag hade!
Nu har du klarat av tolv veckor av diet. De tre första var tuffast, men det blev inte lätt senare heller. Det är svårt att äta lite!
(Mja, så svårt var det ju inte. Lärdomen är att hunger och ätsug går över fortare än man tror, för att inte tala om hur fort man glömmer det.)
Du har gått ner 10 kg, är nere i åttiotalet. (Nä! Snarare nästan 20, och sjuttiotalet.) Du känner dig starkare och smidigare än på länge. (Så sant.)
Nu är det dags att belöna dig själv med en liten shoppingrunda. (Ähm, har jag ju redan börjat med. Inte så liten heller.) Men du har provat igenom garderoben hemma, och det var ganska roligt, En del kläder är för stora, men inte alla. (Joo! Precis alla är för stora. Faktiskt.)
Du är glad och stolt och känner dig inspirerad att fortsätta.
Under den här tiden har du avstått från alkohol, godis och chips. Det har varit lättare än du trodde. (Skönt att det blev några rätt på slutet i alla fall.)
Nu har du klarat av tolv veckor av diet. De tre första var tuffast, men det blev inte lätt senare heller. Det är svårt att äta lite!
(Mja, så svårt var det ju inte. Lärdomen är att hunger och ätsug går över fortare än man tror, för att inte tala om hur fort man glömmer det.)
Du har gått ner 10 kg, är nere i åttiotalet. (Nä! Snarare nästan 20, och sjuttiotalet.) Du känner dig starkare och smidigare än på länge. (Så sant.)
Nu är det dags att belöna dig själv med en liten shoppingrunda. (Ähm, har jag ju redan börjat med. Inte så liten heller.) Men du har provat igenom garderoben hemma, och det var ganska roligt, En del kläder är för stora, men inte alla. (Joo! Precis alla är för stora. Faktiskt.)
Du är glad och stolt och känner dig inspirerad att fortsätta.
Under den här tiden har du avstått från alkohol, godis och chips. Det har varit lättare än du trodde. (Skönt att det blev några rätt på slutet i alla fall.)
onsdag 6 april 2011
Kort summering tolv veckor
Klockan har passerat midnatt vilket innebär att det är torsdag, sista dagen av mina tolv veckor.
Vad fort det har gått! Och aldrig i min vildaste fantasi att jag trodde att jag skulle gå ner alla arton kilona på denna korta tid. Nu gäller det verkligen att stanna upp, hitta hem, hitta balansen och se till att huvudet (och huden, hrm!) hänger med.
Vid mitt första samtal bestämde vi tillsammans fem föresatser jag skulle hålla under dessa tolv veckor. Varje kväll följde jag upp och satte dit ett kryss om det gick bra.
1 Ombytt motion, 2 pass i veckan. Har gått bra, har följt detta utom vid något tillfälle då jag var sjuk.
2 Vardagsmotion, 8000 steg per dag. Har gått bra totalt sett. Visst har det varit någon dag här och där då jag inte kommit upp i 8000 men de uppvägs av alla dagar (som idag) då 10 000 passerats med råge.
3 Måltidsordning, d v s följa Itrims program vilket i mitt fall har varit måltidsersättningar. Ja, även här får man väl säga att det har gått bra. Visserligen har jag fuskat en del vilket jag ju skrivit om. Inte bra förstås. Men å andra sidan har jag ätit enbart måltidsersättning i drygt tio veckor vilket är långt mer än jag trodde att jag skulle klara.
4 Ingen alkohol. Inte en droppe. Absolut den lättaste regeln. Någon enda gång har det sugit till när jag sett O ta ett glas vin en fredag efter en lång vecka, men det gick fort över. Baksidan var dock att jag störde mig oerhört på att han drack, att det luktade vin i sovrummet t ex. Så de tre senaste veckorna har han på min begäran hållit sig helnykter. Inte fel för hans hälsa heller!
5 Inget godis, inga chips. Inga chips, nej. Någon enstaka godisbit i samband med barnkalaset härom månaden. Men i stort sett godkänt även på denna punkt.
I måndags satte vi upp nya mål, som är som följer.
1 Motion, 2 pass i veckan.
2 Vardagsmotion, ökar på till 9000 steg per dag.
3 Måltidsordning, fyra mål mat per dag, en handflata protein, två nävar grönsaker, en näve snabba kolhydrater.
4 Vin endast fredag och lördag kväll och inte mer än en flaska per vecka. Känns just nu som en mycket generös regel, men den ska jag försöka följa livet ut.
5 Portionsstorlekar. Jo, här kan det börja halka iväg, det märker jag redan nu när jag börjat äta vanlig mat igen.
Alltså. Vidare, vidare!
Vad fort det har gått! Och aldrig i min vildaste fantasi att jag trodde att jag skulle gå ner alla arton kilona på denna korta tid. Nu gäller det verkligen att stanna upp, hitta hem, hitta balansen och se till att huvudet (och huden, hrm!) hänger med.
Vid mitt första samtal bestämde vi tillsammans fem föresatser jag skulle hålla under dessa tolv veckor. Varje kväll följde jag upp och satte dit ett kryss om det gick bra.
1 Ombytt motion, 2 pass i veckan. Har gått bra, har följt detta utom vid något tillfälle då jag var sjuk.
2 Vardagsmotion, 8000 steg per dag. Har gått bra totalt sett. Visst har det varit någon dag här och där då jag inte kommit upp i 8000 men de uppvägs av alla dagar (som idag) då 10 000 passerats med råge.
3 Måltidsordning, d v s följa Itrims program vilket i mitt fall har varit måltidsersättningar. Ja, även här får man väl säga att det har gått bra. Visserligen har jag fuskat en del vilket jag ju skrivit om. Inte bra förstås. Men å andra sidan har jag ätit enbart måltidsersättning i drygt tio veckor vilket är långt mer än jag trodde att jag skulle klara.
4 Ingen alkohol. Inte en droppe. Absolut den lättaste regeln. Någon enda gång har det sugit till när jag sett O ta ett glas vin en fredag efter en lång vecka, men det gick fort över. Baksidan var dock att jag störde mig oerhört på att han drack, att det luktade vin i sovrummet t ex. Så de tre senaste veckorna har han på min begäran hållit sig helnykter. Inte fel för hans hälsa heller!
5 Inget godis, inga chips. Inga chips, nej. Någon enstaka godisbit i samband med barnkalaset härom månaden. Men i stort sett godkänt även på denna punkt.
I måndags satte vi upp nya mål, som är som följer.
1 Motion, 2 pass i veckan.
2 Vardagsmotion, ökar på till 9000 steg per dag.
3 Måltidsordning, fyra mål mat per dag, en handflata protein, två nävar grönsaker, en näve snabba kolhydrater.
4 Vin endast fredag och lördag kväll och inte mer än en flaska per vecka. Känns just nu som en mycket generös regel, men den ska jag försöka följa livet ut.
5 Portionsstorlekar. Jo, här kan det börja halka iväg, det märker jag redan nu när jag börjat äta vanlig mat igen.
Alltså. Vidare, vidare!
måndag 4 april 2011
Fääärdig!
Idag hade jag mitt tolvveckorssamtal. Och jag är klar nu! Den officiella vikten är...
77,5 kg!
Under målvikt med ett halvkilos marginal således. Minus 18,5 kg!
Mitt midjemått är idag 82 cm, att jämföra med 100 för tolv veckor sedan. Coachen höll ut måttbandet för att visa hur stor skillnaden var och jag häpnade.
Och fettprocenten är 33, helt acceptabelt inom normalspannet. Liksom BMI 24,4.
Vi konstaterade att jag är nöjd. Superduperjättejättenöjd. Nu ska jag inte jaga fler kilon utan försöka stanna inom 76-78 kilo och lära mig sans och balans vad gäller ätandet.
Idag är det en vecka sedan jag började trappa upp från enbart måltidsersättningar. Jag har ätit ett mål mat per dag bestående av protein och grönsaker, inget ris, potatis eller pasta. Nu ökar jag till två mål mat, övriga mål är ersättningar. Detta följer jag i en vecka ungefär, sedan är det dags att gå över på Itrims hålla-vikten-diet, som jag beskrev nedan. Om en vecka får jag alltså äta pasta igen! (Jag ÄLSKAR pasta! Potatis kan jag leva utan, okej kanske inte den allra första färskpotatisen då, och ris är sådär, men pasta! Ahh!)
Vidare pratade vi lite allmän livskvalitet, sömn och egentid och stress och sånt. Det är bra att de bitarna kommer med, de är nog så viktiga som mat och motion. Och sedan tränade jag.
Nu ska jag paketera några av mina plagg i storlekarna 44-48, de ska vidarebefordras till väntande Traderasystrar runtom i landet.
77,5 kg!
Under målvikt med ett halvkilos marginal således. Minus 18,5 kg!
Mitt midjemått är idag 82 cm, att jämföra med 100 för tolv veckor sedan. Coachen höll ut måttbandet för att visa hur stor skillnaden var och jag häpnade.
Och fettprocenten är 33, helt acceptabelt inom normalspannet. Liksom BMI 24,4.
Vi konstaterade att jag är nöjd. Superduperjättejättenöjd. Nu ska jag inte jaga fler kilon utan försöka stanna inom 76-78 kilo och lära mig sans och balans vad gäller ätandet.
Idag är det en vecka sedan jag började trappa upp från enbart måltidsersättningar. Jag har ätit ett mål mat per dag bestående av protein och grönsaker, inget ris, potatis eller pasta. Nu ökar jag till två mål mat, övriga mål är ersättningar. Detta följer jag i en vecka ungefär, sedan är det dags att gå över på Itrims hålla-vikten-diet, som jag beskrev nedan. Om en vecka får jag alltså äta pasta igen! (Jag ÄLSKAR pasta! Potatis kan jag leva utan, okej kanske inte den allra första färskpotatisen då, och ris är sådär, men pasta! Ahh!)
Vidare pratade vi lite allmän livskvalitet, sömn och egentid och stress och sånt. Det är bra att de bitarna kommer med, de är nog så viktiga som mat och motion. Och sedan tränade jag.
Nu ska jag paketera några av mina plagg i storlekarna 44-48, de ska vidarebefordras till väntande Traderasystrar runtom i landet.
 |
| Och så här glad är jag över detta. Iförd jumper och byxor från Esprit, köpta.. ja, gissa var? |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)