måndag 10 oktober 2011

Prosit

Första höstförkylningen har slagit till så det har varken sprungits, cyklats eller tränats på ett par dagar. (För övrigt har SATS fortfarande inte hört av sig, vad sysslar de med?)

Igår drog jag emellertid på mig springskorna för att medelst promenad prova den nya Nike + Ipod som O fixat åt mig. Och si, den funkade ypperligt. Dessutom kom jag på en väldigt bra sak. Springskogen ligger en bit bort, det tar uppemot tjugo minuter att promenera dit. Inga problem på helgen. Men vad gör man en vanlig stressig vardag? Jo, man går fem minuter till det pyttelilla skogsområde som faktiskt finns, och där det också finns en mjuk fin stig som går att springa på. Tur och retur blev det 1,45 km enligt min nya leksak. Tur och retur gånger två blir alltså närmare 3 km. Ett alternativ för stressiga dagar!

Igår fick jag dessutom en trevlig påminnelse. Det retar mig inte så lite att vikten ligger på cirka 80 och inte på de 78 där jag av någon anledning helst vill ha den. Men igår rensade jag ut de sista plaggen ur min garderob, de som jag av någon anledning sparat. När jag provade dem blev jag full i skratt. En vackert röd kavaj i ylle, inköpt på nittiotalet, såg ut att kunna passa min man istället. Hur har jag nånsin kunnat fylla ut den? Men det gjorde jag ju, även för femton år sedan.

Jag bestämde mig också för att inte sälja fler kläder på Tradera. För bökigt, det blir inga pengar av det. Läkarmissionen får hela rasket, med två undantag, två vackra klänningar. En röd i sammet från Gudrun Sjödén och en svart i yllecrepe från Noa Noa. Båda passar en 44-46, om någon av mina läsare är hugade spekulanter så är det bara att hojta till.

På onsdag skulle jag vilja kunna träna igen. Hoppas jag är frisk då.

3 kommentarer:

annannan sa...

Jag skulle inte hänga upp mig på de där två kilona om jag var du. Med de träningsvanor som du håller på att göra till en del av din vardag tror jag att du gör smartast i att satsa på att omvandla dem till muskler snarare än att försöka bli av med dem genom att inte äta. Glöm inte att det var med ren svältkost du gick ner dem. Frågan är om inte i alla fall ett av kilona faktiskt är muskler - du tränar ju mera nu än du gjorde under viktnedgångsperioden i våras!

PhD sa...

Hej där! Länge sen sist men kul att se att du fortfarande kämpar på och framförallt att du gillar att springa. Halva september försvann för mig pga sjukdom och sen undervisning så jag har också legat efter med träningen. Det syns tyvärr direkt på vågen eftersom jag inte riktigt sköter mig med maten. Men det är ingen idé att se bakåt utan göra bättre idag och imorgon istället. Kram och hoppas det ordnar sig med SATS.

Helga sa...

Annannan, jag vill gärna tro att du har rätt! Det gäller bara att se till att vikten inte ökar ännu mer.

Ibland kan jag - bisarrt nog - känna att det är något fel på mig som är så nöjd som jag är, fast jag ser i spegeln att jag fortfarande inte är pinnsmal, fortfarande långt ifrån något veckotidningsideal. Jag BORDE vilja gå ner de där 2 kilona, och kanske mer ändå, känns det som. Fan vad skumt egentligen.