Nedslagen

Blä och blä och suck och pust.

Idag var jag hos dietisten igen och redovisade inte utan stolthet mina nya strategier. Träningen, funkar bra som alltid. Just nu mer träning än vanligt, uppemot fyra pass i veckan eftersom rådande väderlek gör att det är svårt att få till vardagsmotionen. (Det är blankis och snöslask om vartannat, livsfarligt halt på sina ställen.)

Framför allt skröt jag om matkalkyl.se och min nya vana att logga det jag äter. Förmodligen underskattar jag en del, men jag ligger med god marginal under 2000 kcal per dag vilket är 500 kcal mindre än jag behöver vilket borde rendera en viktnedgång.

Alltså klev jag upp på vågen och förväntade mig nog att den skulle visa under 90 i alla fall. Döm om min förvåning när den visade 91,6. Tre hekto MER än i november.

Hur i all världen kan detta komma sig?

Tja, jag loggar ju inte maten på lördagar och söndagar. Lite ledigt ska man få ha. Tanken är att jag ska stå ut med denna livsstil ganska länge. Därmed inte sagt att jag frossar vilt på lördagar och söndagar, jag har avstått från alkohol och jag försöker äta nyttigt i alla fall.

Och så är det ju det med vägandet. Inte väger jag all mat, jag höftar till. Det kanske har varit för mycket höftande. Jag tycker att jag tar till i överkant, men det finns bara ett sätt att ta reda på det och det är att se efter.

Alltså. De närmaste dagarna ska jag försöka väga maten. Hemma det vill säga, annars blir det ju svårt. Men en matlåda går ju att väga hemma på morgonen.

Vidare ska jag nog ta och logga åtminstone kommande helg, om inte annat för att få lite perspektiv på ätandet.

Så jag har inte gett upp ännu. Men jag ska tillstå att jag var ganska besviken och ledsen när jag traskade genom snödrivorna från dietisten tillbaka till jobbet. Det är ett evigt slit det här.

Under traskandet fattade jag så ännu ett beslut. Jag tror inte jag besöker dietisten mer. Förvisso är hon rar och trevlig och håller till nära jobbet, men särskilt givande är det inte att sitta och prata med henne. Hundra kronor kostar det per gång, vilket är tämligen facilt. Det är inte pengarna utan snarare tiden som gör att jag tvekar.

Fast å andra sidan behöver jag inte bestämma mig nu. Hon tyckte att jag skulle boka en ny tid om en dryg månad ungefär. Kanske jag gör det.