Jag fixade det, att träna fem dagar i sträck, min egen kanske lite fåniga utmaning.
Det var inte ens särskilt svårt.
Sedan något år tillbaka har jag tänkt om angående en regel som tidigare var huggen i sten för mig, att aldrig träna två dagar i sträck. Fråga mig inte varifrån jag fått det, men jag trodde verkligen på det och använde det nog ganska mycket som en ursäkt.
Nu efter fem dagars träning är jag lite trött i kroppen men inte alls värre än vad jag tidvis har varit förr efter några tuffa pass. Jag har inte ens särskilt mycket träningsvärk.
Spinningen i onsdags var nog det pass där jag tog i mest, svetten rann och pulsen var hög. Transformer var tidvis jobbigt men en del övningar var långt över min förmåga (chins till exempel), varför jag inte tog ut mig speciellt när jag gjorde mina fuskvarianter.
Yoga var som väntat ganska trist. Eventuellt är det nyttigt med stretchen det ger, men jag tror inte jag är redo att inkorporera yoga som den bjuds på SATS i mitt program. (Jag hatar hunden, för övrigt.)
Shape på lördagar med favoriten brukar vara apjobbigt, men i lördags körde vi mycket gummiband och överkropp, mindre muskelgrupper. Nyttigt men inte så jobbigt. Eller är det jag som plötsligt har hoppat upp en nivå? Ingen aning.
(Jag provade femkiloshantlar för första gången, och det råkade vara ett bra pass att testa det på, vi gjorde bara ett par övningar med hantlar.)
Igår avslutade jag så med crosstraining, och då var jag trött. Men nöjd.
Nu ska jag vila ett par dagar och så köra igång med spinning och transformer igen. Dock inte fem dagar i rad.
5 kommentarer:
Inte träna likadant två dagar i rad om det är något som är krävande, är den enda regel jag tror att man bör följa i den frågan!
Yoga är inte sprittande jätteroligt och medryckande. Det är mer åt meditationshållet. Men framför allt, yoga på vanliga gym är inte att rekommendera, framför allt om man inte är naturligt smidig. Det läggs ingen tid alls på hur rörelserna ska genomföras, eller på hur man alternativt kan utföra dem om man inte når till den rätta positionen.
Hunden, ado mukha svanasana, är ett bra exempel. Idealet att sträva mot är det här:
http://eveyoga.com/wp-content/uploads/2011/10/adho-mukha-svanasana12.jpg. Hälarna rejält i golvet och axelpartiet sträcks så kraftigt att man kan vila pannan-hjässan i golvet. Att nå hit kräver rejäl smidighet i både musklerna på baksidan av låren och axelpartiet. Ju längre hitåt man kommer desto vilsammare är ställningen. Ju längre ifrån man är desto arbetsammare. Det är inte meningen att man ska ha kraftig belastning på handlederna, men det kan bli så om man inte har nått smidigheten som gör att man kan flytta över mera tyngd till benen.
På vägen dit kan man göra övningen i anpassad form och få ut något av den utan att få ont i handlederna. Men det kräver att man har en instruktör som ser och vet, en instruktör som verkligen kan yoga.
Den som är överrörlig kan nå den yttre formen av yogapositionerna utan problem. Den som liksom jag är precis motsatsen har en lång väg att gå. Men det intressanta är att det för mig är mycket lättare att förstå den inre formen (vartåt man ska sträva med muskler och leder) än vad det är för en som är väldigt smidig.
Om man är intresserad av att tänka på vad man gör óch hur man rör sig är yoga, ffa Iyengar-yoga, liksom pilates, bra och intressanta sätt att komma i kontakt med sin kropp på. Man behöver inte vara ett skvatt intresserad av de själsliga aspekterna, intresse för att kunna utföra rörelserna med muskler och leder räcker bra.
Helt kort tillägg: När man har kläm på den är adomukha svanasana en alldeles fantastisk övning för att sträcka ut all de musklerna i axelpartiet som stress och skrivbordsarbete och bärande av kassar och barn drar ihop i en lite knut.
Men det tog nog i alla fall ett år av yoga innan jag fick tag i den känslan.
Håller med annannan. Du kanske ska testa hotmojo? Det är skönt efteråt om man har skrivbordsjobb men riktigt jobbigt under tiden. Vanli yoga är rätt tråkig tycker jag även jag råkar gilla just huden! För övrigt så låter det som en bra mix! Jag brukar köra varannan dag styrka varannan kondition (när jag har tid att prioritera träning). KOnstigt att man har varit så rädd för att bli övertränad, en timmes träning gentemot 20 timmars stillasittande per dygn :-) Så har det i alla fall varit för mig.
Alltså, ska man ta stöd mot huvudet? Det måste man väl om handlederna ska avlastas. Det är min främsta invändning mot hundjäveln, att jag får så himla ont i handlederna. Vilket jag får av armhävningar, dips och höga plankor också, men det är lättare att stå ut med.
Nä, jag har ju egentligen insett att gym är helt fel ställe att göra yoga på. Strängt taget är det rätt dumt av mig att gå på yoga, body balance etc pass för de passar mig inte.
Hot mojo, säger du. Ja, kanske, eftersom du säger det. Jag avskyr värme så jag har skyggat för beskrivningen. Men gymmet nära jobbet har faktiskt den klassen. Hm!
Avlastningen av handlederna kommer först av att man för tyngden bakåt. Huvudet i golvet har jag inte nått än. Man kan vila huvudet på någonting, en hoprullad filt eller ett par tjocka böcker till exempel. Så gör man i Iyengar-yoga för att kunna stå länge i positionen.
Skicka en kommentar